Utkast: Feb. 27, 2013
Åldras med värdighet....
Hur känns det att fylla trettio??
Ja den frågan har jag fått ungefär tusen gånger både innan och
efter att jag fyllde trettio år igår!
Och ja...hur ska det kännas?
Förvänats jag ha en ålderskris?
Ska jag ta upp anteckningsblocket och checka av allt som jag
borde ha gjort innan jag fyllt trettio?
Eller borde jag kanske börja älta mitt liv?
För det är ju det vi kvinnor (även män) förväntas göra så fort vi kommer
över 30-sträcket. Och gud bevare mig för 40-sträcket!!!!
Och visst kanske min avslappande attityd beror på att jag redan kan
göra så här vid 30-års åldern:
Levt livet - check
Bott utomlands - check
Haft fler än en relation - check (5 långa)
Jobb - check
Bostadsrätt - check
Egen bil - check
Gift - check
Barn - check
Hund - check
Volvo - check (den är dock såld)
Men erkänn att det är löjligt!
Har vi en enda sak som saknas på denna lista så förväntas vi hamna i
någon slags påhittad och panikartad ålderskris som bara är till för att
sälja på oss ännu mera lyckopiller och psykologiböcker!
Handen på hjärtat!
Vilken 30-årig kvinna skulle hellre gå tillbaka till en femtonårig,
självmordsbenägen tonåring som suger åt sig allt som samhället
säger åt dom att göra och vara. Tiden då man tyckte att hela världen var emot
en och var den ej emot en så bar man i alla fall dess problem på ens axlar.
30 år!
Ja jag är trettio år och har aldrig funnit mig på en mer harmonisk plats än
vad jag gör just här och nu.
Jag är gammal nog att veta att man hellre ska ha få bra vänner än tusen på face-book!
Så min vänskapskrets består av dom mest fantastiska individerna som man kan önska sig.
Jag är gammal nog att veta att min lycka skapas genom mig själv och inte
genom en man, även om en man kan vara fin att ha vid sin sida.
Observera vid sin SIDA, inte över och inte under.
Jag är stark nog att inse att mina livserfarenheter och tidigare problem,
doesn´t break me, they make me!
Jag är tryggare i mig själv, lugnare, mer i balans med allt som händer
runtomkring och försöker ta konfliker med en klackspark och
inte med aggressiva utbrott som förut, även om dom kan komma för stunden.
Jag är ju fortfarande en mix av åtminstone EN hetlevrad kultur :)
Faktumet att jag ser äldre ut är inte heller något jag gråter över.
Välkomnar mina äldre drag då jag som kvinna från ett asiatisk ursprung
har en förmåga att se ut som en bebis med smink.
Trots två barn så måste jag fortfarande vifta med legget till höger och vänster.
Det enda jag vill är att se äldre ut!
Och mina barn håller mig vacker!
Känner mig betydligt mer kvinnlig sen jag blev gravid.
Så nej, ingen ålderkris här!
Bara en öppen dörr som välkomnar ordet "att åldras med värdighet"
Empati
Ikväll hade vi en liten incident hemma!
Mina döttrar låg i sängen och gosade lite innan läggdags och helt plötsligt
hör jag ett tjut från den lilla som bara är strax över tre månader.
Jag och min man springer in och av ren rädsla så börjar man ju skrika
på tre-åringen och ifrågasätter vad hon har gjort.
Varav hon börjar störtgråta hysteriskt även hon och blir jätterädd.
Så rädd att hon klättrar upp på mitt ben och hänger sig kvar som
att det gällde liv och död.
Min man fick ta minstingen och jag tröstade min tre-åring som skrek:
- Det var inte meningen, det var inte meningen, jag är så ledsen.
Sen slängde hon sig brevid lillasyster sin och grät och skrek förlåt förlåt.
En ganska hjärtskärande scen faktiskt.
Men sådan är min dotter!
Har fått höra från förskolan att hon ofta börjar gråta själv när någon
av hennes vänner skadar sig eller är ledsna.
Alltid först för att se vad som har hänt och för att trösta sina lekkamrater.
Hon har aldrig slagit första slaget på någon, slåss helst inte alls med
andra barn utom när hon ska försvara sig själv, vilket jag tycker är helt ok.
Och hon skulle aldrig drömma om att skada hennes syster med flit.
Mer kärleksfull storasyster får man leta efter.
I nästan en timme satt jag och vaggade henne fram och tillbaka medan
hon upprepade att det var hennes fel att Alessia vart skadad, att hon
inte menade något illa, och det var otroligt att se hur rädd hon var för
att hennes lillasyster skulle vara arg på henne, eller tycka mindre om henne.
Och där har vi det!
Empati...
Något vi nuförtiden får söka efter med förstorningsglas.
Rädslan av att ha gjort en annan medmänniska illa.
Skammen av att inse att man skadade någon som man bryr sig om.
Ursäkten som leder till att man uppfattas som en enastående individ istället
för en nonchalant snorunge som försöker skylla sin skuld på någon annan.
Barn kan komma undan med ett sådant beteende men år 2013 så
kommer även vi vuxna människor undan med vår brist på empati mer än någonsin.
Vi skadar gladeligen våra nära och kära och för inte säga människor vi
inte ens känner eller har någon kunskap om.
Vi spottar på andra som om dom inte ens vore värda smutsen under vår sko.
Vi kränker och förnedrar andra utan att känna ett sting av dåligt samvete.
Vi begår hatbrott i rasismens, religionens och maktens namn.
Vi ägnar timmar åt att förstöra en annan människas vardag och går
sedan hem och klappar oss själva på axeln för att vi har bockat av dagens hat.
Varför stannar inte empatin kvar hos oss?
Varför växer den bort mer och mer ju äldre vi blir?
Vart är denna visdom som ska komma med åldern?
Min 30 års-dag
Hade en underbar 30-års dag trots halsont, feber, stukad tå och allmän trötthet!
Fick massor av fina sms, vykort, presenter och blommor.
Mamma, min bror och hans flickvän kom över på middag och jag
bjöd på skaldjurslyx och champagne.
Tog två klunkar men sen vart det stopp.
Min anti-alkolism som jag har hållt i 4 år klarade inte ens av lukten...hahaha!
Snart väntas en stor fest!
Den 16 mars har jag bokat en restaurang och då blir det röj!
Tack snälla underbara vänner, familj och läsare för fin uppvaktning!
30 år
Så var man 30 år idag då!
Sitter här med feber, förkylning och en stukad tå (slog i den igår)
Men vad är det en sådan dag som denna.
Har fått massor av fina gratulationer och ikväll kommer min familj
och firar mig.
Fick min första födelsedagskram inatt av min dotter kl 01.30!
30 år om två timmar
Om ca 2 timmar är man 30 år!
Snart väntar en stor fest och imorgon får
jag vara med mina nära och kära som kommer på besök!
Här hos mig existerar allt annat än ålderskris.
Jag ser fram emot framtiden för den kommer garanterat
se bättre ut än det förflutna.
Nu finns två änglar till barn i mitt liv
och flera underbara människor vid min sida!
Att vara förälder går enbart ut på att ha dåligt samvete
Och så var vi tillbaks till det dåliga samvete över ens barn!
Zarah har varit hemma med mig i flera dagar och på det så är vi alla
sjuka och rossliga!
Nästa vecka är det sportlov så Zarah kommer att bli hemma en hel
vecka i sträck för man får enbart lämna barnen på dagis per dag
när det är lov och man är föräldrarledig med ett annat barn.
Jag skulle absolut kunna glädja mig åt detta om jag hade orken och
inte var sjuk men jag vill helst ligga sängen och bara bli frisk och den
möjligheten finns inte när man har två barn hemma.
Så det känns som att det enda jag gör är att skrika på Zarah och
jag tappar tålamodet snabbare än någonsin.
Stackarn är jätte rastlös.
Har bara varit inne och spelat på vår ipad, tittat på film eller
fått utskällningar av mig.
Och Alessia stackaren!
Har hög feber och är dålig i magen och jag har knappt tid
att krama henne, desto mindre hålla om henne och trösta henne.
Zarah är som ett plåster på mig och har blivit otroligt rädd för
att vara ifrån mig.
Kan inte ens gå ut och kasta soporna själv för då börjar hon
gallskrika och gråta. Ganska traumatiskt faktiskt.
Jag vet att det är mycket som händer med ett nytt syskon i familjen
och jag älskar henne för att hon aldrig tar ut sin oro över Alessia
utan hon tar hand om sin syster på ett riktigt fint sätt.
Berömmer henne, pussar henne, hjälper till. Riktig supersöt!
Men Zarah kräver ju mycket mer än Alessia så Alessia
blir ofast bara liggandes för sig själv i vaggan.
Så dåligt samvete har man nästan dygnet runt nu med två barn.
Dels för att man tappar tålamodet med den äldre och dels
för att man inte hinner med den yngre!
Att planera en 30 års fest....
..... är lika med att lösa världsproblemen!
Är helt fucking slut!!!!
Scarry girls
Skulle inte vilja träffa dessa damer i en mörk gränd!!!
Läskigt värre!
Sjuka barn och en sjuk mamma
Idag åkte vi och hälsade på min mamma och pappa över lunchen.
Och när vi kom hem så hade Alessia feber, nästan 39 grader.
Zarah låg och hostade och jag kände mig också väldigt varm och hängig.
Så vi drog och köpte massa chips och choklad och plantade oss
framför gladatorerna.
Mysigt men synd att alla mår så dåligt.
Hoppas att imorgon blir en bättre dag för vi ska åka och kolla på
lokalen som jag ska ha festen på!
Finding my way back to faith
Jag har funnit min väg tillbaka till kyrkan igen.
Det kan verka gammeldags och konservativt men jag är faktiskt uppväxt
med kyrkan och den kristna tron i så det är inget främmande för mig.
Jag gick i kyrkans öppna förskola, mamma sjöng i kyrkan, mormor
arbetade i kyrkan och morfar var en av Sveriges bästa orgelspelare.
Pga omständigheter så blev kyrkan ett tag ett minne blott men
nu har jag börjat gå i kyrkan på onsdagar med mina döttrar för
att lägga en bas och sen får dom välja själv om intresset finns.
Men jag vill att dom ska ta del av kristendomen för jag tror att det
kan vara viktigt att vara delaktigt i något som faktiskt handlar mer
om moraliska grundvärderingar än ytliga saker och materialism.
Jag vet att människor inte kopplar tro och religion med något vettigt år 2013.
Alla tror att troende människor är fanatiska folk likt sektmedlemmar.
Och enbart ett tränat öga kan se att troende människor inte alls
går samma villospår som extremister
.
Att tro på något högre än sig själv är hälsosamt när tiderna är svåra.
Att manipulera fram en tro och begå brott i trons namn är varken
kristet, judiskt, muslimskt, hinduistiskt eller buddhistiskt!
Faktum är att fler människor skulle behöva gå tillbaka till den
kristna tron i Sverige. Fler människor skulle behöva finna sina
svar och lätta sina bördor i kyrkan istället för i ändlösa flaskbottnar,
piller och hat.
Vi ratar kyrkan i Sverige men vänder oss gärna ditt vid giftemål och
dop så att vi kan frossa i materialistiska gåvor.
Alltför många är bara kristna över en dag och av fel anledning.
Själv hoppas jag på ännu mer engagemang i kyrkan från vårt håll.
För när allt känns mörkt som det då och då kan göra så kan
det vara skönt att omges av lite ljus.....
Don´t rush love!
En vecka kvar!
En vecka kvar tills man blir 30!
En chans på miljonen
Att vara invandrare eller flykting från ett icke-europeiskt land idag
måste kännas som att gå in i en boxningsring.
Du får slag och smällar från både höger och vänster och ändå
räknar åskadarna med att du ska komma ut ur matchen utan en skråma.
Du är inte bara attackerad av främlingsfientliga svenskar, rasister
och sverigedemokrater när du härstammar från ett icke-europeiskt land.
Du måste även värja dig från slagord och rasism från europeiska invandrare
och ibland även från dina egna som råkar ha haft möjligheten att
komma in i systemet, göra pengar och bli någorlunda accepterade
av den vita överklassen som strängt bevakar sina portar.
När man googlar runt på debattbloggar som tar upp invandrarfrågor eller
flyktingsfrågor så kan man verkligen känna det starka och ignoranta hatet fullkomligt
välla ut över kommenterasfältet.
Och anledningarna till varför vi ska stänga våra gränser för allt
och alla är många och oftast helt grundlösa.
När människor bär omkring mycket hat i hjärtat så kan dom mest
skrämmande argumentet och dom mest fasansfulla orden komma ut.
Du kan läsa allt från att icke-europeiska män är djur som bara våldtar
och förtrycker kvinnor, till att afrikaner är boskapsdjur som man inte ska
föra över gränserna, att dom är vandrande hiv-virus, att dessa människor är
analfabeter som inte kan bidra med något i Sverige annat än belastning,
vi är droganvändare och drogförsäljare, mördare, extremister,
psykiskt störda, barnmisshandlare... ja i princip allt som tydligen
inte skulle ha existerat i Sverige om inte vi kom hit.
Hur ska en icke-europeisk ung man växa upp i dagens Sverige och
känna hopp, få styrka att kämpa för en bättre framtid eller överhuvudtaget
känna motivationen att göra något annat än det som han är stämplad för?
För även om han gör det så blir han diskriminerad från marknaden och
många många gånger utsatt för hatbrott eller utfrysning.
Man klagar över att unga muslimska män i Sverige rör sig mer och mer
åt det extremistiska hållet och visst är det så.
Men hur fan kan det vara så chockerande efter all stress och
alla bördor som vi lägger på dessa unga mäns axlar.
Dom börjar med att bara vara oskyldiga barn som försöker växa
upp i ett samhälle som inte vill veta av dem och därifrån får
dom absolut inte gå till hatiska unga män som känner att
dom bär hela Sveriges problem över sina axlar.
Den kategorin av unga missnöjda män som har rätt att
hata är redan tagen av Sverigedemokraternas manliga väljare!
Night snack
Klockan är nu 01.03 och jag är pigg, vaken och vrålhungrig.
Försöker äta tidigt och äta lite lättare men det är samma visa varje gång.
Jag tvingar mig själv att hålla mig vaken till sent på natten för att
det är den enda egentid jag får nu när jag har två barn, en man
som jobbar dygnet runt och föräldrar som är nyopererade och
har svårigheter att sitta barnvakt.
Cans mamma ser dåligt så hon vågar inte ta Alessia förrän
hon blir lite större, vilket är förståligt.
Så när midnatt närmar sig och alla äntligen sover och lägenheten
är ljuvligt tyst så passar jag på att få saker gjort,
Som att blogga :)
Men under dessa timmar så infinner sig hungern i min mage
och behovet efter tung och fet mat blir som störst runt
01.00 då jag har svultit mig själv i 6 timmar.
Så då trycker jag i mig tunga saker och som resultat så
får jag ju aldrig bort mina fina bilringar,
Money rules the world...and our lifes!
Pengar är inte allt brukar jag säga men börjar smått inse att
dom är jäkligt bra att ha!
Tar inte ut hel föräldrarpenning för att kunna vara hemma
längre med Alessia eftersom min man inte kommer kunna
vara pappa-ledig igen och det tär ju på min ekonomiska situation.
Och nu fyller man 30 år och jag vill förstår fira det ordentligt
och i och med att en resa till Sri-Lanka är uteslutet så har
jag bokat en restaurang vid en fin båthamn och det
kommer att rinna ut en del pengar till den festen.
Kommer att få pengar men det är trist att man inte kan
ha festen med 100 procentig glädje för att man stressar
över pengasituationen hela tiden.
Samtidigt som jag känner att jag förtjänar en fin fest
då jag slitit som ett djur dom senaste åren.
Nu låter jag som en korkad lyxfällan-deltagare som
överskrider budgeten för sitt eget behov, i know!
Men gör man sällan något för sig själv så kan man
känna att det vore kul att göra det en gång för alla.
Vill vara med mina nära och kära och dela detta tillfälle med dom.
Den största styrkan finns i styrkan hos en kvinna
Det finns inga tvivel som helst om att kvinnan är den starkaste skapelse
som existerat och existerar på jorden.
Det finns ingenting som vi inte har överlevt eller överlever.
Misshandel, människohandel, övergrepp, förtryckelse, fångenskap,
ensamt föräldrarskap, föda barn efter barn, ta hand om män, press,
stress, diskriminering, sjuka idealbilder, krav, hot, ja you name it.
Och vi överlever bara inte! Vi reser oss gång på gång när andra
bara skulle sjunka genom jorden, vi kämpar och vi står på oss.
Vi blir martyrer som alltid kommer lämna spår och minnen efter oss.
Att bo i ett samhälle där kvinnorna faller som käglor för idiotiska
förebilder som inte alls representerer idealet av en kvinna känns
lite som en besvikelse.
Att se kvinnor som borde vara smarta och eftersträva frihet, eftersträva
fångeskap och dumhet är trist för alla kvinnor i alla lägen.
Att behöva läsa om hur kvinnor i olika länder tvingas bära sin egen skuld
efter en våldtäkt och sedan gå ut på en klubb i Stockholm och se
hur många många kvinnor nästan provocerar fram fara för sig själva
kan ibland göra mig fly förbannat.
Nu finns det säkert många som hatar mig när jag säger så men jag
kan faktiskt inte förstå vad man vill uppnå när man är ute och skakar
rumpa i en kjol så kort att man ser halva rumpan och dom sexiga stringen.
Eller när man blir aspackad och hånglar med sin tjejkompis för att hetta
upp killarna som man vet älskar lite girl on girl action.
Varför i hela friden gör man allt detta?
Jag skulle aldrig tala för att man får skylla sig själv oavsett hur man
klär sig eller beter sig för med två döttrar så vet jag att jag skulle avrätta
den som hade våldtagit dem om det en dag skulle hända oavsett om
dom varit ute nakna och flörtat hem mannen i fråga.
Men varför flörtar så många med faran med all den kunskap som vi har?
Varför utsätta sig för så många onödiga risker?
Vi kvinnor är så sexuellt avtrubbade i Sverige att vi använder sex som maktmedel
och som ett sätt för att få bekräftelse och uppmärksamhet istället för att använda det
för vår egen njutnings skull.
Vi opererar oss, lär oss hur vi ska utstråla sexighet, klär oss utmanande och
faller för varenda kvinnofälla som skapats av delvis män och delvis av oss själva.
Samhället säger åt oss att ta bort varje liten skönhetsmiss och snart
ser vi alla ut att ha skapats från barbiemallen.
Size 0, D-kupa, putrumpa och silikonläppar and we are good to go!
Och ju lägre ner man går ner i åldrarna ju mindre iq finner man.
Det känns oftast som att jag precis sett en läskigt skräckfilm
efter att ha stått och lyssnat på ett gäng unga tjejer och jag försöker
alldeles för ofta förtvivlat slå bort tankarna om att mina döttrar ska gå i samma fotspår.
Dom starka förebilderna faller i skymundan och fram träder förebilder som
leder unga själar helt och helvetes fel.
I bloggvärlden regerar dom allra ytligaste och innehållslösa bloggarna
och det säger väldigt mycket om unga människors värderingar när bloggerskor
som Kissie röstas fram till en av dom främsta.
En anorektisk D-kupa som skriver om hur hon super och festar dagarna
i ända och som visar upp hennes mini tajniga kläder. WOW!!!!
På tv ser man bara tjejer som klär av sig för pengarna och som lever
lyxliv pga att dom gör det, eller så blir dom kända pga att dom sätts
på i TV-rutan framför hela Sveriges befolkning.
I en annan kanal kan du se nästa starka förebild vid namn Anna Anka
som sitter och skryter om hur hon vann över miljadären Paul Anka genom
att sätta på honom bakom hennes bästa väns rygg.
Fantastiskt!
Och så undrar vi varför det odlas fram självdestruktiva
unga kvinnor i Sverige som inte ens har makten att tänka själva!
Nej det är tragiskt, och tragiskt är egentligen bara förnamnet.
Vi har en obetalbar frihet som kvinnor i Sverige.
Vi har makten att kontrollera våra egna kroppar, möjligheten att gå
i skola och skaffa oss en utbildning och självständighet, friheten att säga nej,
alla chanser i världen att bli exakt vad vi vill och när vill vill det.
Något som halva världens kvinnor bara kan drömma om.
Och så tar vi den chansen och spottar iväg den som en snorloska.....
My bed is getting crowded
Ligger här på sängkanten med min laptop och två ungar i sängen.
Snart kommer min man hem och då blir vi fyra personer som
ska dela på en 220 säng, vilket innebär 2 mm till Can o mig och
resten till tjejerna. Vill flytta dem men Zarah är för tung och jag
pallar inte och Alessia envisas med att hålla sig vaken,
Galna unge! Hon har inte sovit sen 11.00 imorse.
En snabb powernap på 20 minuter i bilen bara.
Jaja, vi får hoppas att hon sover hela dagen imorgon istället.
Själv är jag helt slut!
Alessia var uppe till tolv inatt och höll mig vaken.
Jag hade spa och totalrenovering av mig själv till kl 3 på morgonen
i brist på annat att göra när jag kom in i andra andningen.
Kl 4 på morgonen bestämmer sig min andra dotter för att
avlösa sin lillasyster och kommer upp för att titta på tv och äta
upp chipsen som hon aldrig hann göra!
Så jag blev uppe med henne till klockan fem då Can kom
hem från nattpasset.
Jag somnar strax efter fem och åtta så hör jag Alessias ljuvliga
barnskrik från rummet brevid.
Trött som attan så pallrar jag mig upp för att mötas av den
underbaraste synen man kan önska sig kl 8.00 en lördag
efter tre timmars sömn.
Alessia ligger och skrattar åt mig när jag kommer fram till hennes
säng och när jar tar upp henne så har hon bajsad ner sig från topp till tå!!!
GREAT!!!!!!
Outsourced
Love it!
Så gick nyårslöftet
Mitt nyårslöfte var att försöka att få denna mage.
Åtminstone att komma i närheten av den:
Men jag måste väl erkänna att jag ligger närmare detta resultat:
Hahahaha...inte riktigt kanske men nära nog.
Får väl ge mig själv ett break.
Det är knappt 3 månaders sen som jag klämde ut en unge
och jag har tyvärr inte fått ta del av hollywoodstjärnornas metoder
så det är inte så lätt att gå från höggravid till modelmage.
Och detta väder underlättar inte träningen och promenadmöjligheterna heller.
Lates news
2013 och mycket händer och har hänt!
SUDATH FYLLER ÅR IDAG!!!! GRATTIS!!!!
1. Christine har flyttat till en ny lägenhet och fått nytt jobb
i närheten av där jag bor, JIPPIE!
2. Barnens gudmor flyttar längre ifrån oss (många tårar)
Tur att hon jobbar kvar i vår komun i alla fall.
3. Cans bror ska förlova sig i mars
4. Alessias dop ska snart arrangeras
5. Jag fyller 30 år den 25 februari
6. Min man fyller år, eller egentligen inte då han fyller den
29 februari...hahahaha
7. Pappa har opererat andra benet/höften
8. Jag har gjort min första resa till ett annat land än Italien
och den bar av till Barcelona
Det finns säkert flera saker att nämna men dessa är dom tyngsta nyheterna!
Det finns säkert mer att nämna
Now I love her even more!
Nu har Alessia äntligen blivit 3 månader och uttrycken och leendet
börjar infinna sig i hennes söta och underbara lilla ansikte!
Varje gång hon vaknar så vaknar hon med världens
underbaraste leende och man smälter som smör i solsken.
Måste medge att dom första två månaderna är ganska tråkiga.
Jag blir lite rastlös och väntar på att tiden när man får respons ska komma :)
Och nu är äntligen tiden här och jag är med kär än någosin!
Blogg nr 3
Jag ha öppnat en ny blogg...hahahahaha.
Som att två st inte räcker :)
Men denna kommer handla enbart om samhällsproblem,
debatter och övriga världen.
Så denna blir lite mer underhållande och den
andra djup och filosofisk..hehe!
Kommer nog lägga över dom viktiga inläggen
så att dom finns på båda hemsidorna så man slipper
underhålla den andra så mycket och hittills är det
mest gamla analyser som förts över till den nya bloggen
men kika gärna in om ni vill:
www.liberty.blogg.se
Tv-nöje
Sitter och kollar på detta tv-program.
Älskar den här serien.
Glad alla hjärtans dag
Happy valentine mina kära läsare!!!
Hoppas ni har haft en lika supermysig dag som jag.
Idag tog jag ledigt med Zarah och lämnade Alessia
hos min mamma och pappa.
Sen åkte jag och Zarah till Kista centrum och handlade
kläder till henne (ungen växer så det knakar).
Efter det så fick hon leka lite i deras lekhörna, sedan gick
vi och åt på asian tapas pong och vi avslutade med en
STOR marängswiss till efterrätt.
Mysigaste dagen ever!
Och den allra allra bästa alla hjärtans dagen.
For you....
"Dear mr, all that chasing after money just ended with you being on your own"
Kvinnohat
Alicia Keys - The opposite artist
99% av kvinnorna i musikbranschen går från sofistikerade kvinnor
med självrespekt och talang till avklädda slampor som
skakar rumpa och viker ut sig men Alicia Keys
gjorde en totalomvändning och gick från ett halvporrigt utvik
till den mest starka förebilden för kvinnor i hela R&B branschen!
Att nå mållinjen
Fan ta mig, vädret, sjukdomar, trötthet och ursäkterna!
Hade kommit igång så bra med att promenera och äta sunt
förra veckan. Riktigt på G kände jag mig!
Men inget varar för evigt och vissa saker varar knappt en vecka.
Stormen och snön kom och det avtände mig från att ploga mig ut med vagnen.
Sen kom förkylning, huvudvärk och tröttheten slog in.
Och när det var över så kom ursäkterna.
Hoppas på att få komma igång igen imorgon men när
det blåser snö så känns det inte speciellt mysigt.
Men snart kikar våren on (obeservera min optimism) så då
fungerar inte ursäkterna om dåligt väder.
"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"
If I were a boy
Till Christine!
You know what i mean ;)
Memories
Hahahahah!
Hittade denna låt!
Brukade sjunga den här med en killkompis.
Han var förstås Ricky Martin och jag Christina Aguilera ;)
Vi sjöng alltid hemma och låtsades att vi var artister.
Oskyldiga barndomsminnen..... skitkul!
We are doing so good, why involve love?
Jag har haft väldigt fina relationer med män, otroligt vänskapliga,
ärliga och givande relationer....tills vi har blandat in kärlek i det hela.
Jag har inte haft många relationer men dom har varit långa och
dom har varit otroligt dyrbara.
Från den första mannen i mitt liv som jag träffade när jag var
15 år tills den sista som jag gifte mig med så har jag alltid gått
inte med ett öppet hjärta, en framtidsutsikt och med ett hopp om
att relationen ska hålla livet ut och att uttrycket, lyckliga i alla dagar,
inte bara skulle vara ett uttryck utan en sanning som man kunde njuta av.
Och visst verkar det som att dom där kärleksfyllda relationerna som man
tror bara existerar på film kan bli verklighet.
I alla fall dom första sex månaderna i en relation.
Allt är perfekt, man ser till varandras behov, kompromissar i lugn ton,
älskar varandra, respekterar varandra, svär dyrt och heligt att man
aldrig kommer att lämna varandra, man har bara ögon för varandra
och för en kort stund verkar kärleken man delar felfri, problemfri och obytbar.
Sen slår verkligheten in, den trista vardagen smyger på och
välter omkull relationen så att den nästan står upp och ner.
Lögner smygs in, blickarna efter andra män och kvinnor går ej omärkta,
den attraktiva kvinnan förvandlas till en bitter kärring som inte längre
orkar raka benen och som går omkring med mamma-trosor och mannen
släpper gaser, skaffar ölkagge och börjar dra sig tillbaka till ett
nästan grottmänniskoliknande beteende.
Sängen är lika kall som vintern ute för att tröttheten efter
barnen får en att längta mer efter att få slänga huvudet på
kudden än att få sära på benen.
Helt plötsligt är möjligheten att få somna i varandras famn ett minne blott.
Och man undrar varför man gick från den perfekta vänskapsrelationen
till en olidlig kärleksrelation?
Förr kunde situationerna räddas.
Man höll ut så pass länge att man levde sig igenom nedgångarna
för att man visste att uppgångarna var snart där igen.
Men nu finns varken tiden eller orken att kämpa sig till mållinjen.
Vi är trötta och vi är utbrända och livet är fullt nog av skit så vi orkar
inte äta skiten hemma också!
Istället ger vi upp och vi som inte ger upp torterar varandra långsamt istället.
Vissa ljuger och bedrar för att friska upp vardagen och andra bara går.
En del låter jobbet byta yt sin partner och en del vandrar runt hemma
som ett spöke som inte existerar.
Överallt ser vi trasiga hem, skilda föräldrar, spruckna förhållanden
och hjärtan som står i eld och lågor.
Då är det lätt att titta på sin vän som är på gränsen till att bli
ens älskade och fråga sig själv:
We are doing so good, why involve love?
Nasty (beyoncé) put some clothes on
" Nasty put some clothes I told ya"
" You make it hard for women like me who try to have some integrity"
Det är textmeningar som man kunde höras sjunga av Beyoncé i videon
Nasty Girl för några år sedan.
Synd bara att stjärnan själv inte följer sina egna predikningar.
Jag tror inte att jag har sett många videos eller uppträdande av Beyoncé
på sistone där man inte har haft hennes private parts i fejan.
Både Kelly Rowland och Beyoncé har gått från titeln "fina flickor"
till väldigt ocensurerade uppträdande och videos
där dom lika gärna kunde varit dom nastiga brudarna som dom hånar i
sin egen video.
Hyckleri i högsta grad!
Tog slavtänkandet någonsin en paus?
När vi talar om slavhandeln back in the days och minns tiderna då
svarta människor inte var annat än värdelösa boskapsdjur som forslades
runt till olika länder i världen som arbetskraft.
Tiderna då svarta mördades som flugor och behandlades värre än djur
är bara strax bakom hörnan och dagen då Rosa Parks vägrade ge upp
sin sittplats åt en vit man i Alabama känns som gårdagens nyheter.
Fortfarande håller vi andan när vi pratar om dessa tider
och pustar ut över faktumet att dom tiderna är över.
Men är dom verkligen över?
Senast förra veckan så berättade en mamma till Zarahs vänner på
dagis under en promenad att hennes eritreanska vänner som färdats
till Saudarabien för att arbeta, kommit tillbaka med dom mest
avskyvärda och otroliga berättelserna.
Berättelser där man talar om unga svarta människor som mördas
för att sedan tömmas på organ som ska gå till högre uppsatta människor.
Man talar om en modern slavhandel som hela världen vet om men
tack vare Saudarabiens inflytande och makt så väljer man att
stänga ögonen och istället måla upp landet som en otrolig shoppingstad!
Överallt dånar hatet trumma fram och även om den nu
2013 riktas främst mot muslimerna så är hatet och
synen på svarta något som under alla dessa tider aldrig har tagit en paus.
Trots högre kunskapsnivå så har ni nu börjat försvara slavhandeln
för att vi upptäckt att även svarta människor ägde slavar.
Jaha andra svarta deltog i slavhandeln?
Ja men då så, då är det ju helt ok. Stryk slavhandeln från listan precis
som man försöker göra med utrotningen av judarna för att ett gäng
nazister skrivit några notiser om att utrotningen aldrig ägd rum
och att den är överdriven för att judarna vill fiska sympati.
Det spelar ingen roll om kedjorna åkt av för slavtänkandet
och tankegången om att svarta fortfarande är dom
lägst stående människorna i våran värld lever fortfarande kvar.
Året är nu 2013 och fortfarande är en svart partner till ens barn
fortfarande det mest kränkande och otänkbara för många etniciteter.
Ja dom där svarta!
Svarta människor som går runt och haltar med sina säckiga
byxor, röker braj och vägrar behålla ett jobb.
Svarta människor som lever i u-länder och är fyllda med aids-virus
för att deras kunskap är lika med noll.
Svarta människor som endast kommer till Sverige genom tjocka
vita kvinnor för att få uppehållstillstånd.
Svarta somalier som skapar dåligt rykte för taxi 020.
Gambianer som enbart forslar in knark.
Varför ska vi ta in människor som enbart duger till fåraherdar?
Så låter oftast stämman när vi talar om svarta människor.
Hur ska svarta kunna ta steget från slaveriet om människorna
runtomkring aldrig ger dem en chans och låter dem göra det?
Hur ska en svart man eller kvinna kunna värdesätta sig själv, tro på sig
själv och ha orken att ta sitt från platsen där hela omvärlden
har satt honom eller henne.?
Tänk att växa upp i Beverly hills med en silversked i munnen
och allt serverat istället för att växa upp i ett ghetto i Harlem där
vapen och liquor stores finns i varenda hörna och där
föräldrarna kämpar för sitt liv med matkuponger och socialbidrag.
Tänk att få växa upp i Östermalm istället för att få sin start
i Rinkeby där man sätts i dom sämsta skolorna och får ta
del av dom allra allra sämsta möjligheterna och där
dom enda förebilderna är krighärjade människor som
vandrar runt apatiska eller där föräldrarna ska försöka
visa att det finns hopp för sina barn trots att dom sökt
200 jobb och nekats pga sitt ursprung.
Att får samma chans att starta från samma plattform
som en vit människa är en distant dröm för många svarta idag.
Men möjligheten att få göra det skulle skapa en enorm skillnad
för många unga svarta människor runt om i hela världen.
Svarta föds inte med sämre kunskap än vita och
inte heller besitter dom en lägre intelligens.
Plattformens värde är högre än vad många tror.
Det kan handla om en skillnad mellan liv och död.
Det kan handla om möjligheten att bli USA:s första svarta
president eller om man blir ytterliggare än svart man bakom lås och bom.
Best parents ever!
Man ska inte underskatta faktumet att man har föräldrar som älskar en
och som står vid en sida och ser efter en oavsett om man är 4 eller 44 år.
Många föräldrar inser inte hur viktiga dom är i sina barn liv.
Att dom är en av dom största grundstenarna i livet för sina barn.
Idag är en dag då jag inte kan tänka nog på hur viktiga mina
föräldrar är för mig och hur viktig min svärmor är för mig.
Min pappa har precis genomgått sin andra höftoperation.
Den 7 november opererade han sin högra höft och i tisdags
så tog dom hans vänstra och detta ben var så otroligt inflamerad
att läkarna inte kunde första hur han ens kunnat stå upp och orkat leva
med den smärtan som benet borde ha förorsakat honom.
Det är min pappa i ett nötskal.
En gammal hårdnackad italienare som tar det som en man och
som man väldigt sällan hör klaga eller som väldigt sällan tänker
på sig själv och sina behov utan bara på alla andras.
Min pappa är en stor man på många sätt!
Han har alltid jobbat hårt, från det att han var tolv år och förlorade
sin mamma när han bodde i Bologna/Italien.
Därifrån kom han till Sverige och slet på alla möjliga olika
restauranger tills han startade sin egna pizzeria och tvärsemot
pizzerian även sin egen restaurang.
Min pappa har slitit blod hela sitt liv för att jag och min bror
ska ha det bra och växa upp med allt som han ej hade.
Och trots sina jobbtimmar som låg på 18 timmar 6
dagar i veckan så var han hemma och slet med huset
och hjälpte mamma med allt möjlig så fort han var ledig.
Inte en sekund såg jag någonsin min pappa ligga på soffan
och lata sig och dessutom var han världens bästa lekpappa.
Han tog sig alltid tiden att busa med oss, spela fotboll med brorsan
eller tennis med mig. Aldrig någonsin var han sur eller grinig
och aldrig någonsin tog han ut sina 18 timmars arbetsdagar över oss.
Mamma stackaren har inte haft ett lätt liv.
Hennes egen mamma försummade henne till 100%
och även när hon blev äldre och adopterade oss så fick
sällan hjälp eller stöttning. Mormor kom knappt på besök
och prioriterade alltid bort mamma och hennes två systrar
medan brodern fick allt och lite till .
Det har varit en stor sorg för henne och skapat
ett stort sår i hjärtat.
Och på den tiden då hon adopterade oss så fanns
det inget som hette mamma-ledigt utan man förlorade sitt jobb
och fick börja om nytt ifall man ville ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Så min mamma gick från framgångsrik banktjänsteman, som på den
tiden vart ett högt uppsatt jobb för kvinnor, till hemmafru 7 år
framåt och som också var ensamt mestadels av tiden för att
pappa jobbade som han gjorde.
Allt detta gjorde att hon hamnade i djup depression under en
lång period och mådde fruktansvärt dåligt.
Trots det så fick jag och min bror frukost på sängen varenda
dag, alltid väcktes vi med en kram en grym måltid.
Hon var med på varenda skolmöte, engagerad i våra läxor
och vårt arbete, ett stöd i våra idrottskarriärer, hon kunde spendera
timmar med att skjutsa oss fram och tillbaka till alla möjliga träningar.
Sen har vi min superkvinna till svärmor som uppfostrat och
älskat fem barn helt själv då hennes man avled när hon hade
sitt femte barn i magen och var på väg till Sverige, ett
helt nytt land med ett helt främmande språk där nya
utmaningar väntade henne.
Med lite pengar, ingen fordon att färdas med och med
väldigt lite hjälp från släkten som fanns i Sverige som
bestod av halvsyskon till hennes egna barn som fadern
hade från sitt förra äktenskap, så förde hon barnen fram
och tillbaka till skolan varje dag, bar på alla deras väskor,
skötte hemmet och försökte studera svenska och gå i skolan.
T om nu 20 år efter så tar hon hand om dem som om dom
vore hennes småbarn och ser efter oss alla som om vi vore
hennes duv-ungar :)
Det är det jag älskar med henne!
Att hon är den gammeldags kärleksfulla modern
som alla barn i världen skulle behöva!
Jag kunde inte vara mer lyckligt lottad över att ha så
starka förebilder som föräldrar och svärföräldrar.
Människor som ser efter mig och vill mig väl trots
att jag inte är ett litet barn längre.
Människor som skulle vända sig ut och in för
min lycka och som inte sätter den efter sin egen.
Det är vad föräldrarskap handlar om och hade
alla världens barn föräldrar som mina så skulle
barnens framtid se betydligt ljusare ut än vad den gör idag!
