Soulfood

Jag har alltid sett folkpartiet som det första partiet som
skulle falla för rasismen och som jämt och ständigt varit där och
småflörtat med den högerextremistiska gränsen.
Så när jag läste i tidningen om deras nya idéer och krav
på invandringen så var det bara som att avsluta ett kapitel
som man egentligen redan visste hur det skulle sluta.
Folkpartiet gick till sängs med Sverigedemokraterna.
En varning som många specialister förutspådde åt Reinfeldt
redan efter valet.
Att Sverigedemokraterna skulle bli hans minsta problem och
att han istället skulle akta sin rygg för sina allierade som
sakta men säkert skulle röra sig mer ut till höger sida.

Detta är en skrämmande utveckling för Sverige då inte
bara politiska partier börjar flörta med främlingsfientliga ideologier
utan även media som börjar apa efter muslimhetsen som pågår just nu.
Undersökningen av moskeérna var den mest förvridna undersökningen
jag någonsing stött på. Dels för att imaner aldrig någonsin ska eller kan
ses som präster eller utbildade ledare och dels för att det är importerade
från väldigt gammeldagsa miljöer för att komma hit och ge vägledning.
Dom kan aldrig jämföras med svenska präster.

Så nu har vi alltså ytterliggare ett parti som står och
predikar för invandrare att dom måste bli svenskar samtidigt
som dom kämpar för alla möjliga hinder för en invandrare.
Partiet kör med en renodlat diskriminering som är på
gränsen till att bryta mot både lagar och svensk människosyn
men det skiter dom blanka fan i.

Det största skämtet i det hela är att just dessa partier
kräver mer svenskhet från invandrare.
Samtidigt som man fortfarande fortsätter att kalla barn som
är födda här med utländska föräldrar för "andra generationens svenskar".
Och så kommer det fortsätta, andra generationens, tredje generationens svenskar,
men aldrig aldrig någonsin svenskar.

Trots det ska vi vifta med svenska flaggan, känna oss som en del
av det svenska samhället, gilla kaviar och slänga bort alla
våra traditioner och vår identitet.
Vi ska alltså börja leva under samma förtryck som vi kom
ifrån. Då kunde dom flesta lika gärna stanna kvar i sina länder.

Jag vet inte om det är jag som är för smart eller om samhället
är för korkat men min matematik går inte ihop.
Icke-européer ska tillhöra dom mest diskriminerade på marknaden,
bojkottas från inträde till nattlivet, nekas jobb pga sina ursprung,
förtryckas, utsättas för rasism, växa upp med fattigdom, andra vilkor
än svenskar och med minimala möjligheter och om folkpartiet
får sin vilja igenom, även särbehandlas när det kommer till
vad systemet har att erbjuda.
Samtidigt ska vi blir svenskar? Hmmmm.....

Jimmie Åkesson springer omkring och predikar om
att invandrare har blivit mer svenskfientliga och
att det är därför livremmen måste dras åt.
Det måste kännas skönt att måla upp en sådan förskönad
bild av sitt land. Att sätta sig själv på en pedistal där man inte
tror att allt som kommer tillbaka till en är konsekvenser för
hur man en gång i tiden har handlat.
Att bli rasist för att man misslyckats med sitt eget liv
och hatar att se en invandrare rulla omkring i en BMW med
en snygg blondin vid sin sida är inte rättifärdigat på samma
sätt som att unga muslimer värvas till extrema grupper när man
tillhör den mest diskriminerade och utsatta gruppen i Sverige
och befolkningen startat ett hetsjakt efter ens religion.....

I can´t help but wonder....

2012 och vi har ett invandrarfientligt parti i Sveriges regering.
2012 och extremhögern växer i hela Europa.

Vi vet alla om historians värsta händelser.
Utrotningen av judar och många många andra människor,
slavhandeln, människohandeln, utrotningen av indianer,
fötryck på människor med olika religioner osv osv osv.
Ändå är det lagligt att 2012 kliva in i en regeringen som rasistiskt parti, där länderna
påstår sig stå för mycket mer jämlikhet och mänskliga rättigheter
än vad många icke-europeiska länder gör.
Är det demokrati? Eller bara politiskt inkorrekt?
Varför förbjuder vi inte en tankegång som kostat så många liv
och världskrig att stiga in i en kanske i alla fall något mer rumsrent klimat?
Nazismen och rasismen har väl alltid pratat och för fram sina åsikter ändå?
Utan att få sitta och föra det som politik och ta upp grovt
främlingsfientliga toner som om det vore världens naturligaste sak?

SD med många andra partier runt om i Europa försöker få
islam att framtstå som nästa naziståg som ska utrota judarna.
Och att nazistiska grupper ställer sig bakom judarna helt plötsligt
och påstår sig försvara dem genom att attackera muslimerna är
så skrattretande med samtidigt så skrämmande för runt om i
världen köper man denna sketna propaganda.
Journalister som skriver om Israel och Palestina-situationen
tror att världen blundar för vad Israel gör som ett slags plåster
för utrotningen men för mig känns det helt absurt.
Dels för att utrotningen skedde av tyskar och inte muslimer
och dels för att två fel fan inte gör ett rätt!
Ska svarta få börja köpa vita som slavar och hänga dom i träd
som en ursäkt för vad den vita mannen gjorde och fortfarande gör
mot den svarta befolkningen? Är det rätt att kristna syrianer röstar
och jobbar för SD som hämnd för vad som hände dem i Turkiet?
Ska Norditalien få skära bort syditalien som en rutten böld för
att det övre landet har mer industri? Vart är vi påväg i tankarna?

I slutändan är jag som kristen mer oroad över vad som
händer i Europa än att muslimerna ska äta mig levande.
För muslimerna visar ändå starka tecken på utveckling åt
ett mer demokratiskt och mänskligt tänkande då länderna reser
sig mot förtryck och kräver demokrati, och i Sverige visar ytterliggare
en undersökning att många icke-europeiska invånare är extremt högutbildade
och faktiskt många många gånger överkvalificerade för sina jobb.
Så om man bortser från den lilla procenten extremister som många
många gånger produceras av tankegångar som Jimmie Åkessons så
går i alla fall muslimerna åt rätt håll.
I Europa går vi baklänges in i ett gammeldagstänkande om
att vissa människor inte ska få existera.
Och det tog oss bara ett par kriser för att komma dit.
Ett års kris i Sverige och vi glömmer allt förnuft och vett.
Däremot kräver vi det dubbla förnuftet från det krigshärjade
och svältande länderna . Så lätt är det ju att peka med pekfingret.
Skrattar bäst skrattar sist!

Kanske vi år 2015 kan se auschwitz och tre blinka öppnas igen?
Och vem vet, kanske vi också får se en och en annan svart säljas
på hötorget istället för dom vackra blommorna och dom söta bären....

Igår så träffades jag och några vänner för att umgås.
I närheten av oss så hade dom riggat upp ett tivoli för barn
och slog på stort när det kom till firandet så vi gick dit med Zarah.
Stämningen var på topp, vädret var toppen och många familjer från
många olika länder var där med sina barn för att leka och ha en fin familjestund.

Mitt i allting så hade alla partier riggat upp sina små tält och bland
den goda stämningen stod homofobiska kristdemokraterna, dom
radikala feministerna som klandrar män för allt ont i värden, folkpartiet
som flörtar med islamfobiska tankar och så pricken över i:et...Sverigedemokraterna.

Vad dom har där och göra på en trevlig familjestund som faktiskt kan och
borde handla om allt annat än politik, det vette fan.
Helt plötsligt tyckte jag bara att situationen blev obehaglig och när jag
såg rakade och tatuerade svenska män gå in med sina nazistrakade små
barn i Sverigedemokraternas tält, då vänder sig hela magen ut och in
och jag inser att jag i år vaknat upp i ett helt nytt Sverige som är
på väg mot en framtid som jag och säkert många fler inte vill känna till.

Fast USA också kan kännas väldigt segrerat så skulle jag ändå vilja se
den bilden av att faktiskt alla trots allt kan stå och vifta med samma flagga
och känna någon typ av gemenskap och tillhörighet med flaggan.
För trots att det finns rasmotsättningar i USA så är fanimej alla stolta
över att kalla sig själva för amerikaner och när det kommer till
krig så kämpar man sida vid sida, oavsett färg eller födsel.

Här känns det som om att det är långt ifrån att man ska kunna
känna samma sak och att ha den svenska flaggan i fejset väcker
mer obehag och Sverigedemokratkänsla än någonsin.
Kanske för att den extrema högern tagit både flaggan och
nationalsången och gjort den till något fult.
Så jag kan inte säga att jag firade nationaldagen igår
utan jag kan bara säga att jag var ute med vänner och skapade
ett fint minne att blicka tillbaka på.
Och det kan faktiskt inte ens Sverigedemokraterna förstöra eller ta ifrån mig......

Jag förstår att människor är trötta på att dom dras över en kam.
Att deras gärningar alltid ska kopplas ihop till deras identitet och inte
till vem dom är som personer.

Själv är jag URLESS på att höra allt allt jag tänker och gör
är kopplad till att jag är utländsk, till att jag är adopterad
med en svensk förälder, till att jag har en pappa som är italienare
eller till att jag är mörkhyad.

Det finns karaktärer och visa drag som kanske ibland är mer tillhörande
en etnicitet mer än en annan, absolut.
Men det är ingen fakta och personer kan se olika ut trots samma
födelsestad och människor kan agera och tänka annorlunda trots
samma etnicitet.

Klart att vi alla någon gång tänker:
Typiskt svenskt.
Typiskt  mellanöstern.
Typiskt för romer.
Osv Osv Osv....

Jag tänkte det senast på mötet som jag var på i tisdags med jobbet.
Speciellt när vi tog upp ett viktigt problem som försorsakar både
konflikter och irritation nere i charken och den delen som förorsakar
problemen var snabba på att förneka dem och den delen som anser
att detta problem är lika stort som jag bara satt tysta utan att backa
upp det jag sade och det jag tog upp.
Då tänkte jag faktiskt: Typiskt svenskt!
Den där konflikträdda sidan, den där svaga sidan som gör att man
fan alltid blir kastat till vargarna som ett offer för att många människor i detta
land sällan kan stå upp för varken sig själva eller deras åsikt.
Och inte ens när man är schysst nog att ta första smällen så kan
dom ställa sig vid min sida och säga att dom faktiskt känner som jag.

Men det är inte bara om svenskar som jag får den där typiskt-tanken
i mitt huvud. Kanske oftare svenskar just för att jag är mycket
mer utsatt av just dom men god knows att den tanken kommit upp
många gånger när bägaren har runnit över.
Men för mig är det bara en flyktig tanke och tyvärr är den mer
permanent för många många andra människor runt om i världen.

Och ibland även i min egen familj.
Om jag beter mig för utländskt så kan mina föräldrar säga:
- Men varför säger du så, du är ju svensk ju!?
Eller även från min man när vi tjafsar om olika åsikter.
- Ja men du är ju så försvenskad.

Ja jag har många många karaktärsdrag som kopplas till
min uppväxt med en italienare och en svensk.
Och desto fler karaktärsdrag kommer från mitt hemland, mina rötter.
Men den Linda som agerar och lever idag är den Linda som
bildas av samhället, av erfarenheter, av olika händelser i livet och
av livet självt.
Det har egentligen ingenting med vart jag kommer från att göra.
Jag kunde lika gärna varit en adopterad Jackie Arklöv som
kände sig 100% svensk, som agerade och levde exakt som en svensk,
en äkta assimilerad blatte som Jimmie Åkesson eftertraktar så mycket.
Och jag kunde varit en flykting från Sri-Lanka som kom på en båt,
blev satt i Rinkeby och levde på sos för att ingen ville anställa henne.
Jag kunde varit precis vem som helst.
Men nu är jag inte vem som helst utan jag är Linda.
Varken mer....eller mindre.....

Jag har inte följt Melodifestivalen och det var först efter flera
veckor som jag ens kopplade att detta var Loreen och hennes låt
och att den var med och tävlade i Melodifestivalen.
Det var först när hon vann hela Eurovision och fick stående ovationer
som jag började lyssna lite lätt på både henne och hennes musik
och jag såg en vinnare på alla sätt och vis.
Sättet hon talade och representerade sig själv var oerhört vackert
och hon verkade vara en väldigt klok och intelligent artist som snabbt
blev älskad av svenska folket, trots sin härkomst och sitt ursprung.

Några som var snabba på att påpeka vilken ovärdig representant
för Sverige Loreen var, var ju såklart Sverigedemokraterna som
snabbt steg fram och kritiserade hennes vinst på en av deras politikers hemsida.
Loreen, som alla andra invandrare, var inte svensk nog för att få
hyllas som en svensk vinsttagare.
Vaddå Sverige vann? Sverige?
Bla bla bla.....

Ja åter igen visar Sd sitt rätta jag.
Att folk fortfarande ser dom som ett parti som bara är lite
kritiska till för mycket invandring är ju helt absurt.
Det är ju helt glasklart att partiet efterlyser en etnisk rensning där
enbart etniska svenskar ska få kalla sig svenskar hur länge man än har bott
här eller om man t om är född här.

Att Björn Söder blev mordhotat m.m efter sitt korkade uttal
är helt förståligt för man börjar tröttna på deras smygrasism
som hela tiden ska täckas över och ursäktas.
När inte ens hans kollegor backar upp hans uttlande så är det
inte så konstigt att svenskar som faktiskt inte vill hamna i samma
svenskhetsgrupp som Jimmie Åkesson faktiskt också reagerar.

Sd försöker också tvätta bort stämpeln som nazister genom
att passa märket vidare till muslimerna. Och att muslimernas
skulle stå närmare ett nazistiskt tankesätt än SD är ju ännu mer
skrattretande.

Terrorister



Förtryckt



obildade katt-tuggare



Importerad huslavar och horor



Människohandlare




Våldtäktsman



Brottsliga snattare och grivt kriminella



I måndags så träffade jag Samira, en av mina läsare.
Det var precis som jag hade förväntat mig och HON var precis
som jag hade förväntat mig. Vacker, klok, stark och en ung kvinna
med otroligt inspirierande åsikter och tankar.
En sak som hon sade som svetsat sig in i mitt hjärna är att vi
invandrare hjärntvättas in i ett tänkande där vi ska ta avstånd från
våran identitet och där vi ska hata oss själva när vi kommer till
Europeiska länder.
Den överlägsna delen av världen hade redan placerat in oss i fack
innan vi ens anlände till deras territorium och i dom facken har vi fastnat.
Vi inbillar oss att vi är dom barbarer som vi liknas vid och att vi faktiskt
tillhör den underlägsna rasen som ska visa tacksamhet och respekt
precis som i Afrika under dom historiska tiderna.

Och dom invandrarna som lyckas ta sig in och blir en del
av Europa och den europeiska standarden och levnadssättet
kunde inte vara snabba nog att vända sig mot sina egna.
Att börja kritisera sina länder och på något märkligt hjärntvättat
sätt vara stolta över att dom inte krälar i stoftet längre.
Att dom rest sig ur askan där många av deras landsmän lever kvar.

Dagligen möter jag iranier som slängt slöjan, gift sig med svenskar,
blonderat håret, opererat näsan och bytt ut sina namn till svenska namn, som
börjat se ner på övriga invandrare. Iranierna är dom första icke-europeiska
invandrarna som tagit sig in på svenska marknaden och lyckas få dom
högre statustjobben pga att dom kastat sin identitet på vägen.
Därfrån har många gått över till ett förkastligt synsätt på deras
landsmän och andra invandrare som inte tillhör den "lyckade" gruppen.
Inte heller har det undgått mig att människor från Eritrea anser ser sig
vara av den fina rasen av afrikaner för att deras hår är mer europeiskt
och för att dragen liknar europeiska drag och för att dom inte har den
breda näsan och dom tjocka läpparna.
Dom kristna syrianerna var heller inte snabba nog med att få ut sin
hämnd på muslimerna när dom släppte sin religiösa tro om
att vända andra kinden till och gick tills säng med Sverigedemokraterna
som tutat i dom att det bara är dom muslimska människorna som
dom vill eliminera från Sverige.
För att inte tala om alla adopterade som verkligen tror att
dom tillhör invandringens överklass för att dom inte kom hit på
en bananbåt utan fick resa förstaklass rakt in i systemet och aldrig
behöva befinna sig i samma situation som en flykting.

Och så fortsätter hjäntvättningen av invandrare.
Hjärntvättningen som får oss alla att glömma att vi kommer
från samma misär, samma trista förhållanden och samma moder, kvinnan.
Hjärntvättningen som får oss att gå in i systemet där vi ska
tänka vi och dom, som i slutändan leder till ännu mer konflikter och rasism.

Ett system där vi alla sätts in i fack och bedöms och bemöts därefter.
Och därifrån måste vi uppnå maximala framgångar med
minimala medel och extrema motgångar.

Ikväll hade vi en säkerthetsutbildning på jobbet.
Vi gick igenom hur vi ska agera när snattning sker eller
stäld och hur vi ska ta fast och bemöta folk som stjäl.
Väldigt intressant och väldigt nyttigt att lära sig.
Jag blev glad att dom tog upp att snattare faktiskt kan
se ut hur som helst och att dom visade att dom tog fast
lika mycket rika som gamla när dom jagade folk som stal varor.
Att gamla människor faktiskt inte stjäl pga att dom är fattiga
utan för att dom får en kick att det. Och det roligaste är
att dom nyligen tog fast en av kungens släktingar för snattning.

Så tjuvar behöver inte alltid vara Romer med stora kjolar
eller östeuropeér som alla tror.
Trots det kom disskussionen upp och det blev en tryckt
stämning när vi diskuterade att man inte kunde ta sig
rätten att jaga Romer i butiken bara för att dom var Romer.
Emma, en svensk kollega som är en av dom få som lever
runt invandrare, blev märkbart upprörd och både jag och
hon ställde frågan om hur vi skulle få tag på alla som snattar
om vi givit oss fan på att snattare bara kan se ut på ett sätt
trots att vi bevisligen har rika kunder som stjäl också.

Som sagt, tryckt stämning men jag är imponerad att
Emma alltid visar civilkurage och står upp för invandrare
trots att vi jobbar på ett ställe där svenskarna är överrepresenterade.
Jag vet att det finns fler som Emma, det är bara synd att jag
sällan stöter på just dom typerna.

Idag läste jag något som gjorde mig både upprörd, rädd och ledsen.
En av mina favoritbloggeskor, Suad, hade tagit tåget och blivit utsatt
för en rasistisk attack. En äldre man utsatte henne för rasistiska kommentarer
på tåget och när hon bytte plats så var han vänlig nog att säga till henne
att det inte var någon idé för att vilken vit hon än satte sig brevid
skulle hata henne för att alla vita hatar svarta människor.

Ja många människor hatar svarta människor, många människor
anser sig stå över svarta människor, många människor har använt
och använder fortfarande svarta människor till slavhandel.
Många människor anser fortfarande att svarta människor ligger lägst
ner i skalan och att man ska profitera på Afrikas misär.
Många människor anser att deras barn kan få släpa hem vilken
etnicitet som helst bara dom inte är svarta.
Många människor anser att svarta ska behandlas som djur, uppfattas
som barbarer och dömas och rankas därefter.
I USA öppnar man spritbutiker och vapenaffärer i svarta slumområden
och väntar på att dom ska skjuta ihjäl varandra eller gå under pga droger.
Samtidigt förespråkar påven för att sluta skänka bromsmediciner till
Afrika och låta människor och barn dö pga bristande kunskap.

Medan många kämpar för svartas rättigheter och överlevnad så
kämpar lika många för deras undergång.
Många gräver sig tillbaka till apartheid tiderna och anser
att dom vitas lycka enbart kan gro genom svartas misär.

När en vuxen man tar sig rätten att attackera en ung svart kvinna
på tåget, och enbart pga att hon är svart, medan varenda
idiot runtomkring sitter och tittar på, då slungas vi helt
plötsligt tillbaka till just apartheid-tiderna när svarta kunde
hängas och förnedras offentligt och det var socialt accepterat.

Det sorgliga idag att djurens rättigheter och vår respekt för djur
har kommit ikapp våran tolerans och respekt för människor med mörkare hudtoner.

Och det tragiska i det hela är att om jag hade varit där så hade jag
förmodligen vart den enda som gått till motattack mot denna
vidriga rasist som tog sig rätten att kränka en annan människa.
Men i slutändan skulle han försvinna som en i mängden och jag skulle
hamna i Jimmie Åkessons statistik på otacksamma invandrare som
agerat svenskfientligt !!

Det är märkligt, tragiskt, t om sorgligt.
Men jag känner ingen invandrare som inte blivit utsatt av någon
typ av diskriminering eller rasism under deras år i Sverige.
Själv är jag inte förvånad, jag har ju blivit utsatt för rasism
konstant dom senaste 29 åren.
Från att bli påhoppad när jag var sju år av en 18-årig kille
som levererade tidningar. Han tyckte att det var passande att
gå och säga till mig att jag tog alla svenskars jobb när
jag som sjuåring helt oskyldigt satt och lekte med min tre-åriga
bror i en snöhög utanför huset.
Mamma jagade honom tre kvarter bort och kom sedan hem
och bröt ihop. Inte ens hon som svensk anade den rasism som
väntade bakom dörren för att attackera hennes adopterade mörka barn.

Men inte slutade det där.
I skolan jag hamnde i var 99.9 procent etniska svenskar och
kanske 70 procent var nynazister så jag fick ständigt höra hur
"mörkt" det blev varje gång jag gick förbi.
Eller att dom skulle sparka av färgen som jag hade.

Nazisterna attackerade flyktingsförläggningar, brukade
våld mot invandrare och homosexuella, tände eld på
kiosken där jag borde för att ägaren var kurd.

Saken är att det tog aldrig riktigt slut.
Små händelser hela tiden snurrar fortfarande runt i min skalle.
Som när jag följde med pappa för att undersöka ögonen och
en kärringjävel började prata med resten i rummet och yttrade
sig om att hon knappt kunde gå ut längre utan att träffa en
jävla blatte. Eller som psykologen som tog emot mig
som ansåg att om jag inte mådde bra i Sverige så kunde jag
flytta härifrån.

Även på mitt förra jobb kunde man känna en smak av
dom gamla goda tiderna när apartheid existerade för invandrarna
som jobbade med disken och städning fick inte sitta vid vårat
bord och äta utan skickades ner till det smutsiga lagret och fick
sitta där med sin mat.

Igår berättade min mans syster vän att hennes kollegor hade
ifrågasatt hur syrianer kunde ha råd med gucci, fina bilar osv.
Precis som min kollega som jobbar som med mig ifrågasatte samma sak.
Och jag finner det så roligt att man genast blir så bitter på att
någon har mer än en själv i Sverige.
Att en syrian som äger flera företag och jobbar 24 timmar om
dygnet omöjligt kan ha råd med ett fint hus och en fin bil
medan en matbutiksanställd med 15.000 i månaden efter skatt
ska få bygga sommarstugor och ha hästar i stallet utan att man
får blinka med ena ögat.

Rasism kommer i många former rakt i ens ansikte och
på många många olika sätt.
Och den bildar ett avtryck i varje invandrares sinne.
Det kommer genom att människor som jag känt halva
mitt liv vägrar uttala min dotters namn rätt för att hon
faktiskt bor i Sverige nu. Det kommer i fördomar mot att
mitt förhållande borde vara sämre än alla andras för att min
man är från mellanöstern. Det kommer i form att trångsynta
kommentarer som når min öron dagligen för att folk tror att det
är helt okej att snacka skit om invandrare bara för att jag är
adopterat. Som att jag också skulle gå i Jackie Arklövs fotspår
och sjunga med i refrängen.

Sverigedemokraterna tycker att politkerna förskönar invandringen.
Må så vara men invandrarna själva gör inte det.
Tvärtom är vi nog mer än öppna med våra brister, vi kämpar
mot dikaturen i våra hemländer, erkänner att det finns mycket
jobb att göra i dom icke europeiska länderna, protesterar när
andra invandrare gör brott och håller ingen förövare bakom ryggen.
Är det något som däremot alltid har varit blåögt enligt min åsikt
så är det nog det många gånger det europeiska agerandet.

Vi fördömer det Saudarabiska tänkandet men måste ligga med
dom för att Sverige ska blomstra. Vi klagar över den enorma flyktingvåg
som väller in i Sverige men exporterar vapen till krigshärjade länder
som aldrig förr, vi fördömer andra länder för deras kvinnosyn men ännu
är vi långt ifrån jämställda i detta moderna land, man jagar restaurangägare
för att dom försöker gå runt på deras inkomst och pressar alla
invandrarägda branscher medan byggbranshen får härja hej vilt
med svarta pengar och fuskjobb, inte heller bryr vi oss mer om
dom jävlarna som låter gamlingar svälta och ligga i sitt eget
skit på företag där ägarna tjänar miljoner.
Vi beklagar sorgen när svenska kvinnor träffar utländska män men
bryr oss inte om dom thailändska kvinnor som importeras som
slavar till Sverige osv osv osv.....

Rasismen, den blåöga skeva bilden plus hyckleri på det kan
få bägaren och rinna över för vilken människa som helst.
Världen har agerat och minoriteterna har svarat.
Samma sak gäller i Sverige.
Om jag under mitt liv som adopterat och perfekt svensktalande med
ett ganska förspänt liv, har råkat ut för så mycket rasism som jag
har gjort så vill jag inte ens veta hur resten av minoriteterna
som bor här under sämre omständigheter har fått leva.

Jag kan inte hjälpa att jag känner en sådan stor ironi
över att man i Sverige tror att invandrare ska vara mer
framgångsrika och skötsamma än svenskar trots dom minimala
möjligheterna och dom tyngsta och värsta motgångarna.

I USA rustar dom svarta pantrarna upp för krig.
Organisationer för svartas rättigheter har fått nog efter
att den 17-åriga afroamerikanska pojken sköts i bröstet
och avled efter att blivit förföljd av en man som påstod att
han uppförde misstänktsamt för att han bar huva.

Samtidigt samlades nyligen en nazistisk organisation i Kortedala
för att visa sin sympati för den 61-åriga mannen som
nyligen var så misshandlat av några invandrarungdomar att
han nu ligger i koma och kämpar för sitt liv.

Vi ligger i krig... ett krig fullt av färg.
Och alla har fått nog.

Det finns inga undanflykter för vad ungdomarna gjorde.
Ursäkten för misshandeln påstods sig vara att mannen tagit
tag om nacken på en av killarna men den lögnen smakar bitter på tungan.
Att 6 ungdomar inte ska kunna hantera en 61-årig man på ett bättre
sätt en att skicka honom i koma är absurt och en dålig förklaring.
Samtidigt som man glömmer ett faktum som är lika viktigt som
att förövarna var invandrare. Den enda som hjälpte honom
var nämligen en somalisk svart kille.
Alla andra stod och tittade på.

Och till råga på det ska ett gäng nazister låtsas sörja den
mannen som för dom, i slutändan är helt betydelselös.
Dom som själva använder våld för att utkämpa sitt vita kalla krig
låtsas vara trötta på att Sverige "importerar våld"
Men att mörda en man för att han är honomsexuell är
tydligen rättifärdigat. Att hänga honom i ett staket och
skära halsen av honom för att han har fel läggning är helt godkänt.


Jag är starkt emot meningslöst våld.
Starkt emot att lösa saker genom att attackera
oskyldiga människor och skylla på misären som drabbat en.
Men jag är inte förvånad över att reslutatet som håller på
att växa i samhället.

Alla har vi fördomar.
Ingen människa, eller väldigt väldigt få människor är helt fördomsfria.
Även jag som förespråkar nolltolerans mot rasism vart den
än kommer ifrån kan inte förneka att jag besitter vissa fördomar.

Jag drar mig för att gå in i lokaler för skönhetsvård när
det står grovt sminkade tjejer från mellanöstern för att jag
tror jämt att dom ska vara otrevliga och dryga när jag bemöter
dom för att jag varit med om det förut.
Även när jag är ute känner jag en hård attityd från samma typ
av tjejer men en del av mina läsare och många av mina vänner
slår hål på att det skulle vara en fakta.

Att jobba i ett område med svenska överklassmänniskor och
att ha växt upp i ett område fullt med rasister gör att jag
säkert oftare sett svenskar som mina fiender hellre än mina allierade.
Och jag tror många gånger att jag kan skatta mig lycklig
att jag flyttade och träffade svenskar med en mer öppen
mentalitet för annars hade nog mina känslor levt kvar med
mycket starkare rötter.

Även när man kommer till Afrikas del så har jag nog konstigt
nog alltid haft svårast att komma överens med eritreanska
tjejer och föredragit somaliska tjejer, vilket är tvärtom från
samhället. Också av den anledningen att jag funnit att
eritreaner, dom yngre, är väldigt hårda i attityden.

Så ni ser.... jag har haft fullt med fördomar och många
av dom gör mig mer eller mindre försiktigt när jag närmar mig människor.
Men jag till skillnad från människor som använder sina fördomar till
ren och skär rasism, lämnar jag alltid porten öppen för alla
människor och jag kan lägga mina fördomar åt sidan
för att släppa in människor som bevisar mig fel.

Och trots mina fördomar/rädslor så är mitt barns gudmor svensk,
mina tre närmaste vänner svenskar, två andra av mina nära
vänner från mellanöstern och dom jag klickar mest med på dagis
är dom eritreanska föräldrarna.

Så oavsett vad jag har känt, erfarit eller sett så låter jag inte
dom faktumen förblinda mig.
Mina fördomar får aldrig bli en grundsten för mitt liv.
Och det som är så tragiskt när vissa människor omvandlar fördomar
till rasism är att dom som gör det oftast är dom som besitter
allra minst erfarenhet när det gäller mångkulturen.

Rasism är ignorans, inte visdom....

Racism is what it is!
There is no escaping from that fact......