Saras födelsedagsfest!
Var på en väns födelsedagsfest igår!
Temat var mellanöstern och maten var otroligt god!
Ditt liv, din hälsa!
Jag är lite judgemental inför faktumet att människor inte tar sitt liv på allvar.
Människors otacksamma inställning till att dom faktiskt är vid liv
är ibland så nonchalant att jag måste svälja tungan för att inte skrika.
I minst en tredjedel av världen så är faktumet att man lever och har
mat för dagen ingenting man kan ta för givet.
Det finns föräldrar som inte vet om deras barn ska överleva
för att magen är tom och sjukdomarna inte kan stoppas.
Det finns människor som inte vet om dom ska vakna upp levande
eller döda nästa dag pga att dom lever i krig och misär.
Så när jag ser människor som sakta tar livet att sig med alkohol, droger,
rökning, förvriden bantning eller fetma så kan jag inte låta bli att
tycka att man är förbannat otacksam.
Det är klart att det ibland kan ligga psykologiska förklaringar
bakom och vissa faller för dessa frestelser pga att dom mår dåligt.
Så självklart vill jag inte döma ut alla som sysslar med detta eller
dra dem över en kant.
Däremot skulle jag inte tveka att ställa mig bakom idén om att det
skulle bli straffbart att utsätta sina barn för fetma.
En vuxen människa måste hantera sitt eget liv och är
intelligent nog att fatta sina egna beslut men när du som förälder
väljer att uppfostra dina barn med en dålig kost till en sådan
hög grad att dom i senare liv får fetma och följdsjukdomar då
ska du fan spärras in i mina ögon.
Nu snackar jag inte om utseende.
Att barnen ska vara en size zero för att bli socialt accepterade.
Nu pratar jag om att dom ska orka lära sig saker när dom går i skolan,
att dom ska orka förflytta sig en meter utan att flåsa, att dom ska känna
sig motiverade till att skaffa vänner, att dom ska orka med om
allt roligt som livet erbjuder.
Att dom ska ha ett hjärta som håller fram tills att dom är 85 och
att kroppen inte ska checka ut redan när dom är 25.
Jag vet hur hemskt det är när en förälder har bäddat en
sådan framtid för sitt barn.
Och jag vet hur förbannat jag blir när jag ser att detta beteende fortsätter.
Jag vet för att jag har sett en människa som står mig nära tappa
all livslust som finns kvar.
Jag har sett hur en ung man i toppform och med en enorm aptit för
livet förvandlades till en eremit som förflyttade sig från kontorsstolen
på jobbet till kontorsstolen hemma och som slutligen landade i soffan när dagen
närmade sig sitt slut.
Jag ser hur han närmar sig en ålder där han borde ha familj, en fru
och kanske några barn men hur livet han lever omöjligör detta.
Jag ser hur en man med ett enormt stort hjärta kanske i framtiden
kommer att bära på ett hjärta med ett flertal problem.....
Abstinens!
Är så jäkla hungrig.
Sitter och suktar efter den där pan pizzan
som jag beställde hem i förra veckan!
Soffliggare.....
Somnade som en bebis på soffan ikväll redan kl halv sju.
Hade varit så skönt om jag hade kunnat få fortsätta sova hela natten
och få återhämta sömnen lite men icke icke....
Min äldsta dotter väckte mig för att jag skulle öppna juicepaketet
och när jag flyttade över mig till sängen så började lilla Alessia att
gnälla om mat. Hon somnade i och försig snabbt om sedan men Zarah
envisades med att hålla sig vaken!
Vi kollade på Grey´s anatomy och sen var det omöjligt för
mig att somna om så jag gick upp och städade kaoset som
jag i all trötthet hade lämnat efter mig.
Tänkte jag skulle blogga lite och ville skriva ett
inlägg på den andra bloggen också men i och med att
den andra bloggen är en debattblogg som mest tar upp
problem så pallade jag inte.
Man måste vara 100% pigg, 100% motiverad och ha
100% skrivlust för att blogga där!
Den här bloggen är lite enklare för här kan jag
slänga in lite vardagsshit och babbla lite om ytliga saker.
Jag behöver inte lägga 100% hjärna bakom
alla saker som jag skriver så det är lättare att uppdatera här!
En fantastisk dag....
Har haft en fantastisk dag.
Kanske svårt att tro efter det jag skrev igår men ibland kan
det komma lite solsken över livet.
Har bestämt mig för att jag ska göra allt i min makt för
att prioritera Zarah nu!
Jag ska inte höja min röst hela tiden, hålla negativ energi
borta från henne, överösa henne med komplimanger och kärlek,
ta mig tid med henne och låta henne vara mer delaktig i vardagliga
saker som att laga middag, städa, duka etc....
Idag var första dagen som jag började med detta och
simsalabim, Zarah var som förbytt.
Inget bråk, inget tjafs, bara samma gamla kärleksfulla
gamla Zarah som visade sig.
Stackarn har verkligen hamnat i skottlinjen mellan allt
tjafs som existerar i våra familjer just nu.
Jag vill inte klappa mig själv på ryggen men jag är nog
den enda moraliska och stabila förebild som Zarah har just nu
så jag måste hålla mig stark och fortsätta inta den rollen för hennes skull.
Vilken typ av shoppare är du?
När jag är ute och shoppar så vill jag shoppa mycket, snabbt och smidigt.
Om jag inte hittar något på en gång så blir resterande shoppingtimmarna
väldigt tråkiga och jag ger nästan upp hoppet.
Jag hittar alltid extremt mycket saker som jag vill ha när pengarna inte finns.
Och när jag faktiskt unnar mig själv en shoppingdag och har pengar så
finner jag nästan aldrig plagg som jag vill ha!
Många av mina vänner kan spendera en timme i varje butik och
gå igenom plagg för plagg i lunkande hastighet,
Dom kan stå inne i provhyttorna och pröva kläderna flera
ggr och verkligen ta sig tid med att välja vad dom ska ta.
Jag är en snabbt och rastlös shoppare.
Jag går in och ut i en butik på en minut om jag ser att utbudet
är långt ifrån min klädstil.
Jag ser direkt vad jag vill ha och jag tar oftast plagget utan och prova.
Hatar att pröva kläder i butikerna. Hemma är mycket roligare.
Vilken typ av shoppare är ni?
Where do I begin....
Och så var vi här igen....
Ytterliggare en sömnlös natt, ännu en natt som innebär flera timmar
av frustration och ilska över saker som jag aldrig kommer kunna att förändra eller kontollera.
Jag är trött, inte bara trött, jag är apatisk.
Varje dag börjar kännas som ett helvete att vakna upp till.
Fyra år, 52 veckor per år, 1460 dagar som jag mer eller mindre
vandrat omkring som ett explosivt ämne som bara väntar på att explodera.
Häromveckan trodde jag att jag höll på att få en hjärtinfarkt.
Att jag skulle vara en av dom unga människor som pga stress och press
kollapsade och hamnade under statistiken "människor som får hjärtinfarkt.
Adrenalinet pulserar alldeles för hårt och alldeles för ofta och
den här ständiga aggressiva känslan börjar bli tung nog att bära.
Idiotiska jävla familj!!!!!
Varför kan jag inte bara få ha normalt funtade familjemedlemmar?
Igår startade min mamma ett psykopatiskt tjafs med min man.
Idag fortsätter min man att låta deras tjafs gå ut över mig.
Och på det så fick jag ett trevligt bemötande på dagis.
En lärare berättade att Zarah hade kallat sina dagiskamrater för horungar plus hotat dom.
En liten flicka på 3 och ett halvt år, MIN flicka dessutom!
Och eftersom hon har så fantastiska förebilder så skrattade bara den delen
av familjen som lärt henne detta beteende bort det.
Det är bagateller, sluta överdriva, det är inte världens undergång.
Det var bemötandet man fick!
Ja.... Zarah har fantastiska förebilder!
Ett gäng riktiga djälvulskreationer till förebilder.
Starka förebilder som sprider sin rasism, sin ignorans och sin
intollerans som ett gift i min och barnens kroppar.
Våra familjer är nochalanta. Nochalanta inför inverkan som
dom har på mina barn, nochalanta inför inverkan som dom har i mitt liv.
Dom är själviska och självupptagna jävla patraskmänniskor som
bara har deras egna intressen i sikte.
Jag har släpat mig själv, mina barn och bagage fram och tillbaka
till båda familjerna för att ens kunna ha en någorlunda kontakt.
Men inte ett jävla skit har man fått tillbaka.
5 år och inte en jävel har satt sin fot här frivilligt.
Aldrig har dom kommit och hälsat på eller erbjudit sin hjälp
trots att man varit gravid två ggr.
Det har aldrig funnits något intresse att följa med på utflytker
eller att överhuvudtaget ta del av barnens sociala liv.
Nej gud bevare mig för att åka 20 minuter för att ställa upp eller
för att träffa sin oss när man bekvämt kan sitta och vänta på när vi
stressar fram och tillbaka. Fy bubblan vad skönt.
Men kväva mig med tjat om att jag ska flytta in på min mans morsas
jävla tomt det går bra minnsann! Självklart ska vi leva som en fucking
hallelujasekt med 5 mm avstånd mellan varandra.
Eller ännu bättre! Jag flyttar tillbaka till min mamma och
pappa så att jag kan få lära mig hur man är svensk.
För det är det enda som varit så förbannat viktigt för mina föräldrars
del under alla jävla år! Det är att allting ska vara svenskt!
Vi ska vara svenskar, våra barn ska vara svenskar, vi ska leva svenskt.
Vilken förbannade jävla fantasivärld lever dom i?????
Jag ska vara svensk och jag ska vara syrian.
Och sanningen är att båda sidorna kan köra upp sin fucking skenheliga
kultur och sina falska seder i arslet för jag är den jag är och
tack gode gud icke likt någon i vår familj.
Om jag så ska dö på kuppen så ska jag inte ge vika för någon av
våra kära och omtänksamma familjer.
Ja! Grymt fina förebilder till mina barn!
Om någon kommer att ha en uns av inverkan på mina
barn i framtiden så kommer jag inom en väldigt snar framtid ha
barn som hatar svarta, muslimer, svenskar och syrianer,
Och förmodligen kommer horunge och fitta vara det enda dom har
i sin vokabulär.
På inte tala om dom fina medmänniskorna dom skulle bli.
Dom skulle spendera hela sina trasiga liv med att trycka ner andra
och får andra att må dåligt i sig själva.
Dom skulle skrika åt andra människor konstant
och ett aggressivt och ilsket beteende är den enda dom skulle känna till.,
Frågan är bara hur mycket ork man har kvar för att palla ta
dessa eviga fajter som inte tycks ha ett slut.
Frågan är vart man själv drar gränsen i sitt liv.
Är ens familj värd fallet av en själv?
Nu fick jag i alla fall skrika av mig lite i bloggen.
Tack gode gud att jag har denna hemsida!
Tror att livet skulle äta upp mig levande annars!
Videos från nyår
Lankesisk nyår
Det var faktiskt en väldigt fantastisk upplevelse.
Här kommer lite bilder från kvällen....
Lindas bantning
Banta bort mamma-magen som kommit efter två barn.
Min bantning är toppen!
Så toppen att jag har Sveriges bästa diet!
Igår kväll tryckte jag i mig en pan pizza och
nu sitter jag och smäller i mig en frukost som består
av stekt ägg, bacon och vitt bröd!
Så min suveräna diet innebär att min kära mage fortfarande
ser ut såhär:
Vilket leder till att varje gång som jag ska på någon tillställning och
vill ha på mig något fint så slutar det med att jag fuckar ur och
får ett nervsammanbrott för att alla jävla outfits förstörs
pga den där jäkla magen.
Vilket resulterar i att jag efter 5 timmars på och av med
olika kläder ser ut såhär.
Spa-dax!
Uff!!!!
Har spenderat två dagar med att grovstäda och idag är det dags
för en uppstädning av mig själv!
Ska totalrenovera mig själv inför den lankesiska festen imorgon!
Och faktiskt så åker nog den nya outfiten från Clarik på ;)
Dear beautiful friends...
Vi är på väg in i mörkare tider!
Livet håller på att bli hårdare och många människor går en tuff framtid till mötes.
Vi blir sjukare, mer ensamma, mer stressade och mer psykiskt instabilla.
Samhället med allt vad det innebär tar kål på den lilla livslust vi har kvar
och bakom varje hörn väntar bara mer hat och mer svek.
Detta är ett resultat av tänket vi och dom.
Och detta är reslutatet av tänket JAG JAG JAG!
Och vägen har inte varit enklare för mig.
Jag har dock en fördel som många inte har.
Och det är att jag är otroligt stark.
Men min styrka på sistone har bottnat i en enda sak och
det är i det otroliga stödet som jag har fått från mina vänner.
Utan mina vänners stöd så tror jag att jag vid det här läget hade
suttit med tvångströja på något mentalsjukhus.
Allt bullshit som jag har fått stå ut med dom senaste åren
har inte varit humant mot mitt redan stressade sinne.
Men varje gång som jag splittras i tusen bitar så är mina vänner där
och plockar upp bitarna så att jag kan falla på plats igen.
Blod är inte alltid tjockare än vatten och det har mina vänner bevisat
om och om igen.
Dom står mig nära likt systrar och bröder.
Dom är mina ögon när jag inte kan se, mina öron när jag inte längre
orkar lyssna, mitt samvete när min hjärna checkat ut.
Och för varje liter blod min kropp förlorar så är dom där
och pumpar in sitt eget blod så att jag ska hålla mig vid liv.
Vissa av er har funnits vid min sida i hälften av mitt liv,
andra klev precis in genom min dörr.
Men oavsett tid så är ni alla lika ovärderliga.
Vi har många många år att se fram emot och oavsett vad
framtiden bär med sig så ser jag fram emot att möta
både utmaningarna och dom lyckliga stunderna med er vid min sida.
Massor av kärlek till er alla!
(John, Samira, Maria, Christine, Archana, Sudath, Sara)
Lankesisk fest
Min vän Sudaht ringde mig och hade dom mest underbara nyheterna!
På lördag har dom anordnat en jättestor lankesisk fest med mat och dans.
Trodde inte att mitt kära folk fanns i stora mängder att dom anordnade
fester i landets ära. Men Sri-Lanka firade nyligen nyår och det är
till nyårets ära som festen arrangeras!
Jag har lyckats få barnvakt så jag ska bege mig dit på lördag med
ett par vänner. Äntligen lite ledigt!
Och att få en chans att delta i detta känns enormt stort för mig just nu.
Lite mer mode
Love em!
Trust in love
Kärleken är nog den galnaste berg och dalbana-resa som vi
någonsin klivit på.
Kärleken är en kaosartat storm som bara blåser in
och sveper oss iväg mot ställen vi aldrig trodde vi
skulle befinna oss på....känslomässigt.
Vi hatar, vi älskar, vi föraktar, vi beundrar,
vi lämnar, vi kommer tillbaka, vi känner allt,
vi känner inget, vi vill gå, men samtidigt stanna,
vi förlorar hoppet, men med tiden kan hoppet finna sin väg tillbaka.....
Syriansk familjemiddag
Igår var det dags för den omtalade familjemiddagen mellan min mans
familj och hans brors blivande frus familj.
Vi gjorde succé genom att komma sista av alla.
Jävla Can..hahahaha....
Så det blev en såndär härlig entré där man välkomnas
av två familjer som som sitter och väntar på en.
Men det gick faktiskt MYCKET bättre än vad jag trodde.
Och jag tror att deras familj tillhör dom lite mer avslappnade
syrianerna som inte själva har syrianhysterin i sig.
När vi tjejer satt vi bordet och åt så fick jag möjlighet att
prata med några av dem under lite mer privata omständigheter
och det var faktiskt riktigt trevligt.
Sen kom Zarahs kusiner för Cans halvsyster var där och
hjälpte Cans mamma med maten så jag satt och snackade
mycket med dom på slutet och dom är verkligen min favoritfamilj.
Familjen gick vid tolv och vi satt kvar och chillade med
kusinerna till halv tre.
Jättetrevligt, verkligen!
Och med mig hem fick jag massor av härlig
syriansk mat som jag kommer att frossa i en vecka framåt!
Lek och bus
Imorgon ska vi till Lek och Bus med Samira och hennes
systerson som hon passar i några dagar.
Ska bli helt galet kul för barnen.
Nytt boende....
Vi har bestämt oss för att flytta och står just nu och
väntar på att en villa ska bli vår.
Here it is!!!
Just kidding... tyvärr :)
Nej men skämtåsido! Vi var på en visning idag och hoppas
verkligen på att priset inte ska skjuta i höjden för vi är helt inställda
på att denna villa ska bli vår!
Den behövs totalrenoveras men möjligheten att få en villa
där vi bor är lika med noll och renovera kan man göra
själv utan några dramatiska kostnader så får vi den för ett
rimligt pris så flyttar vi in i rucklet.
Tyvärr var det ungefär 100 personer till där och kikade
och imorgon är ytterliggare än visning så vi kände att
det här kommer att bli en kamp in i det sista.
Villan går ut för 3.5 miljoner och en villa där vi bor
ligger normalt sätt på 5-10 miljoner så ni förstår vilken
guldchans detta är!
Något som fler personer än vi med all säkerhet har insett.
Men vi känner båda att detta är våran enda chans och vi kommer
att vara med och buda så länge vi känner att vi kan.
Inget har lagt ett bud ännu men det kommer säkert bli
galet när sista visningen är över imorgon.
Be för oss att vi ska få den!
It would be a dream coming true!
Familjemiddag ikväll....
Ikväll ska vi iväg på familjemiddag hos Cans familj.
Min mans brors blivande frus familj (blev långt där)
kommer på middag ikväll så det har varit fem syrianska äldre
damer hemma hos Cans mamma i flera dagar nu och
förberett all mat. Gissar att dom har lagat mat till ungefär 100 pers :)
Sitter här och har halvångest över ikväll.
Hur ska jag klä mig? I vad ska jag klä mig?
Funderar på att komma såhär:
Hahahahahaha!
Nej skämtåsido!
Fick hem min topp/klänning igår och den satt jättebra
så jag är superlycklig just nu,
Men jag ska nog spara den outfiten till Alessias dop.
Godmorgon!
Godmorning sunshine!
Sitter här och äter lite frukost med mina söta barn.
Zarah har gjort frukost till mig idag.
Hon gjorde i ordning mina mackor.
Tog fram bröd, bredde dem med smör och lade på pålägg.
Jätteduktigt var hon.
Måste engagera henne mer i saker och ting.
Hela Montessori-upplägget handlar ju om att dom ska lära
sig saker tidigt och utvecklas genom att vara delaktiga.
Jag är sämst på att hålla på samma uppfostringsmetod hemma
då jag vill att allting ska vara perfekt.
Är galet seg idag!
Vek tvätt igår tills jag såg dubbelt.
Vi var iväg med Zarah och köpte ett par skor och lite kläder.
Tvätten hann aldrig vikas så jag hade ett mega-kaos som
väntade mig när jag kom hem och var trött som attans.
Höll på till kl 2 på morgonen med städningen och då
kände jag mig som en zombie.
Sommar och sol kläder
Har kikat lite på dessa och drömt om en enorm
walking-closet där jag ska få plats med allt...hahahaha!
Vilken är er favorit?
Middagstips!
Här kommer ett litet nytttigare middagstips.
Eller lätt-lunch om man föredrar det :)
Koka grön sparris
Lägg på en ruccolabädd
Droppa över olivolja och salt
Riv grova parmesanskivor över
Häll balsamicokräm över salladen
Slutet gott...allting gott :)
Apatiskt trött
Jag börjar bli riktigt less på att vara så apatiskt trött hela tiden!
Den långa vinter har sugit ut livslusten och gjort mig
till en eremit som bara gömmer mig mellan lägenhetens väggar.
Senaste gången min hud fick känna på solen var sommaren 2012
och d-vitaminerna har emigrerad från min uttorkade kropp.
Vaknar trött, vandrar runt trött, går och lägger mig trött.
En fin cirkel av trötthet!
Vill bara ligga i soffan och lata mig hela dagarna.
Saknar mina föräldrar just nu. Dom skulle kunna ta barnen
två dagar och ge mig en välförtjänt vila.
Känns som det enda jag gör är att sova, städa och laga mat.
Och fortfarande så vaknar jag upp till detta varje dag:
Jaja... gnäller lite just nu som ni kanske märker.
Vintern gör mig till en gnällspik så vi får hoppas att
sommaren kommer snart så att man kan bli en muntergök igen!
Morgon teet
Sitter här med mitt morgon te och pillar med datorn.
Alessia ligger här brevid och testar lungkapacitetet.
Då och då får man en spark i revbenet för att
man glömt att titta på henne under några sekunder :)
Skulle ha träffat min vän John idag men Alessia hade skyhög
feber igår efter sprutorna så jag var för trött.
Fick äntligen ett besked om att mitt plagg som jag beställde
från clarik är på väg...äntligen!!!
Tydligen gick inte den första betalningen igenom så därför kom
aldrig klänningen överhuvudtaget.
Men nu betalade jag med postförskott så då gick det bättre.
Förhoppningsvis kommer den idag så att jag kan hämta den och
eventuellt bära den imorgon på familjemiddagen.... med tights under ;)
DE DE - Party
Inejctions
Min lilla plutt fick två sprutor idag på BVC.
Det var inte roligt :(
Vet inte om Alessia eller jag blev mest ledsen.
Har mina barn ont så tror jag att jag som mamma har
en 100ggr högre smärta.
Lilltösen :(
Hon följer sin vikt och längdkurva perfekt i alla fall!
Precis som sin syster gjorde när hon var liten.
Hon har blivit så charmig nu.
Skrattar och ler hela tiden och är bara super super
söt hela tiden.
Gud vad jag älskar barn!!!!
Skulle kunna ha hundra st om möjligheten fanns.
Dresscode
Kanske är det något som vi inte vill erkänna men visst fan dömer vi
folk efter kläderna!
Faktiskt många gånger mer än vi tror.
Och vi definierar oss själva genom våran klädstil och försöker passa
in i olika sammanhang genom att klä oss som resterande personer,
hur obekvämt det än känns mot huden.
Vi kan gladeligen valsa in på H&M i mjukisbrallorna och den slitna
t-shirten men börjar vi röra oss mot biblioteksgatan så sliter vi ut
det senaste modet ur garderoben och sätter på oss dom ärvda guldsmyckena.
För att kliva in på NK i mjukis vore nästintill en lika stark synd som att
kliva in i kort kort i kyrkan.
Går vi på någon "finare" tillställning så klämmer vi in oss i en osmidig
fodralklänning från Karen Millen och slänger på oss dom där höga
klackarna som stått och dammat i någon garderob och männen lägger
mer gelevax i håret än vad en hårfrisörsalong äger och knäpper till skjortan
så tight att dom knappt kan andas.
Sen står vi där med bubbel i handen och längtar hem till soffan,
one-piece dräkten och mammatrosorna.
Det är klart att det är lite kul att klä upp sig!
Minns tillbaka till dom dagarna där varje dag var en catwalk.
Men måste säga att jag inte saknar dem för nu blir tillfällena där man klär upp sig inte
en vardag och när man väl gör det så känns det lite speciellt.
Jag minns 70-80 talets nyanlända invandrare som tjänades miljoner på
sina restauranger, kemtvättar, caféer m.m
Aldrig någonsin kunde man ana att dom hade mer än tjugo kronor på
fickan för dom gick i samma kläder år in och år ut och körde samma
bil och model tills motorn la av.
Vikten av att stoltsera runt med vad man ägde och hade var liten
och innebörden av att faktiskt tjäna sina pengar var stor.
Idag hittar vi bratskillarna på Stureplan med pappas kredtikort
och invandrarkillarna i BMW:n som är köpt av pappans pengar.
Tjejerna som springer omkring med mer bling bling än Lill Wayne
och gucciväskan dinglandes över armen.
Det är maximal vikt på utseende, maximal vikt på klädkoden,
maximalvikt på senaste tekniken, maximal vikt på bilen man kör
och minimal vikt på vad som döljer sig bakom hela fasaden som är
utsmyckad med guld och dollarmärken.
Jag fattar känslan!
Speciellt som invandrare där man har stämpeln som lågklass och
socialbidragstagare.
Jag vet hur skönt det var att komma in på Karen Millen på biblioteksgatan
som 20-årig mörkhyad tjej och gå från att bli totalt ignorerad
till att ha två expediter som slickade arslet på en för att man
helt plötsligt var en 20-årig blatte som pungade upp 5000:-
för två par skor!
(Jobbade med farsan på den tiden och tjänade bra)
Så ja, jag förstår känslan att kunna glida in och bara bevisa alla fel.
Det är samma känsla som måste givit Zlatan en rejäl orgasm när han
gick från den jävla juggen som pratade konstigt till en världsstjärna inom
fotbollen.
Jag minns såväl hur man småhånade honom bakom ryggen när han
inför kameran berättade om hans mål om att bli en av dom större stjärnorna.
Med åldern och med erfarenhet så blir man dock snäppet visare
och för mig har andras uppfattning om mig ingen som helst betydelse längre.
Jag klär mig som jag vill, pratar som jag vill, beter mig som jag vill och
att inta en skepnad likt en kameleont för att passa in överallt
har intalat mig speciellt mycket.
Mig finner du med ett glas vatten i handen, med mänskliga rättigheter
och antirasistiska argument i munnen, med två barn hängandes
runt min nacke, på något multi-kulti ställe i min naturliga
men kaxiga outfit som är på modet....eller inte.....
Sjuk
Har sett ut såhär dom senaste dagarna så jag har inte
uppdaterat speciellt noga!
Hoppas på lite mer energi så jag kan
skriva lite mer framöver!
Nattmacka
Blir alltid hungrig på kvällen för att mitt socker har gått ner rejält
klockan 00.30 på natten.
Och då vill jag ju bara smälla i mig massa skit.
Där har vi min största fälla till varför jag kämpar så med magen!
Karen Millen
Köpte denna till festen!
Svårt att se hur den ser ut för jag lyckades bara hitta
en liten bild på den.
Får be min man ta en bild när jag har den på :)
Se provade jag denna men urringningen blev TOOO much.
Inte passande på detta tillfälle.
Men den var mer jag!
Yo momma
Jag svär på Gud att jag kommer att hänga nästa man som försvarar sin
mamma före sin fru eller som drar upp mamma-kortet för att få
den han är tillsammans med att känna sig otillräcklig eller dålig.
Jävla mamma-grisar säger jag bara!
Trodde att just denna detalj var uppbokad av våra kära invandrarmän
men inser att även svenska kvinnor genomgår exakt samma dilemma.
Det är dessa stenåldersmorsor som curlat sönder sina
små pojkar så att dom inte är funktionella i ett samhälle som 2013.
Men min mamma klarade av att föda fem barn och ta hand om dom,
men min mamma lagade alltid hemmalagad mat till mig, men min
mamma strök alltid mina byxor, men min mamma bla bla bla.
Go to hell you and yo fucking momma!!!!!
Ibland vill man bara smälla till dessa män i ansikte.
En riktig bitchslap både till vänster och höger.
Wake up and smell the coffee!!!!
Ja din mamma gjorde allt det där men din mamma
ser ut som hon har gått igenom hundra svåra år, din mamma har
aldrig aldrig gjort något för sig själv, din mamma har inte ens haft
möjligheten att tänka på sig själv, din mamma fick inte ens äga en egen tanke,
din mamma var bakgrundsdansaren till familjens scen, din mamma
fick aldrig höra så mycket som ett tack för allting hon gjorde, din mammas
liv har bestått av att leva för alla andra än sig själv, din mamma
har levt genom sin man, din mamma fick aldrig möjligheten att
stå på egna ben, kort talat, din mamma var en trofé-fru som
uppskattades för sina tjänser likt ett hembiträde och inte
för den hon var och för dom egenskaperna som hon hade!!
Ingen kvinna med vett vill sätta sig i den positionen år 2013.
Man har ett liv och leva och det ska man leva till fullo.
Inte sagt att man ska bli en ragata som ska dra
feministkortet vid minsta lilla diskussion.
Jag gör allt i hemmet, tar största ansvaret för barnen, jobbar
och samtidigt håller jag tre blogar vid liv, engagerar mig i
samhällsproblem, bloggar för unicef, håller mina vänskaper underhållna till 100%,
försöker finnas till för allt och alla, plus underhåller mig själv och
försöker att se ut som en välmående människa och inte
som en nedgången småbarnsförälder.
Det sista man vill höra då är att någon möjligtvis skulle
kunna vara mycket bättre än det man är.
Nej åt helvete med dessa mamma-grisar till män
som fortsätter att leva i en drömvärld med en
fantasifru som huvudroll.
Förstår dom inte att många många kvinnor idag gör
precis samma jobb som deras mamma.
Men jämfört med det så måste dom plussa på en karriär,
ett slitande heltidsjobb, fotomodelskroppen och
otacksamma män som jämt och ständigt tror att
gräset är grönare på andra sidan.
Tacka fan för att kvinnorna 2013 är bittra,
trötta och förbannat less på män som fortfarande
ammas av deras mammor!
