Välkommen till bajs-museet
" Välkommen till vårt fina bajsmuseum. Till höger ser ni
en trevlig hög med bajs och går ni längre fram så ser
ni ytterliggare 50 högar med bajs, små högar till stora"
Ja så såg promenaden idag ut när jag skulle ta min
äldsta dotter till förskolan.
Jättetrevligt när man precis ätit en fin frukost och
magen kände sig lagom full.
Jag kan garantera att den där frukosten var nära att
komma upp igen när jag gick längs vägen där snön hade smält.
Allt skit, bokstavligen skit, hade kommit fram med regnet och jag
hade fullt upp med att hålla dotterns fötter och mina egna från att
trampa på alla härligheter.
Och tro inte att jag inte har svurit sönder mig ett x antal gånger när jag
har varit ute med min egen hund och kommit hem med bajs
överallt pga alla förbannade nonchalanta och lata hundägare som
börjar sprida sig som pesten där vi bor, och med all säkerhet i andra
områden också.
Är så trött på detta!
Det måste vidtas hårdare åtgärder för hundägare som vägrar ta
ansvart för sina djur. Vare sig det gäller uppfostran av hundar
eller bara en sådan simpel sak som att plocka upp efter sina hundar.
Jag kan inte understryka nog hur äckligt det är att vandra i
ett område där det bokstavligen talat regnar bajs!
" Det som göms i snö, kommer upp i tö"
Tomma ord och falska löften.....
Jag antar att ni alla är familjära med situationer där man slänger
iväg tomma löften och flyktiga ord sagda av vänlighet mer än verklighet.
Oftast gäller det situationer där man stöter på en gammal klasskamrat
eller någon från ens förflutna.
Man pratar snabbt om hur länge sedan det var man sågs och att
man borde återuppta kontakten och ta en fika nån gång.
Men när man skiljs åt så inser man att man inte ens har kvar
varandras nr och att dom uttalade orden var en artighet i brist på annat att säga.
Men sen kommer det till en punkt då dessa löften som ej hålls
och dessa tomma ord är allt annat än lovade pga vänlighet.
När löften blir till svek och där människorna bakom löftena
inte är ytliga bekanta utan familjer, vänner, älskade,
ja med andra ord människor som du starkt håller av.
Jag har imponerats många gånger av just vänner som sviker en.
Vänner som smiter ut genom bakdörren i hopp att man inte
ska märka att dom går.
Och det är just den typen av feghet som för stunden gör mig otroligt
förbannad men som med tiden bara får mig att tacka gud för att jag
blev av med dom.
För det finns inget som får mig att tappa respekten för en människa
som när dom inte står bakom sina egna gärningar.
När dom urskuldar, bortförklarar och skönmålar deras brist på ansvar.
Alla relationer som man skapar med andra människör medför ett ansvar.
Man har en skyldighet att vårda och se efter relationerna likt en ros som ska hållas levande.
Och om man en dag vaknar upp och inser att man inte har tid att vara i en
relation, att man inte har ork eller för att man av någon anledning inte
finner relationen givande längre, då tar man tjuren vid hornen och
förklarar det till den personen som man är på väg att lämna.
Oavsett om det är vänner, familj eller ens älskade.
Som en vuxen person till en annan.....
Powerwalk
Känner mig stolt över mig själv!!!
I söndags gjorde jag ett schema för hur mina dagar ska se ut
för att bli lite mer motiverad.
Och i måndags satte jag igång med att följa det och tro det eller ej
jag har faktiskt hållt igång väldigt bra. Det har visserligen bara gått
tre dagar men jag har hållt löftet om att ta långpromenader med Alessia
varje dag och det har givit resultat på den slappa mamma-magen som jag
vill få bort så jag fick ju upp motivationen direkt.
Sen har jag gått och lagt mig någorlunda i tid, sett till att ta mig an
massa måsten på en gång och inte skjuta fram allt, sen har jag
jagat lokal till festen.
Härligt nog så känner jag att dom lyckliga endorfinerna ökar
och att jag är mer harmonisk och mer glad i mig själv.
Tänk vad lite åtaganden kan göra så mycket!
Födelsedagstårta :)
Vad säger du Christine?
Kan vi tänka oss någon av dessa som
födelsedagstårta eller :) :)
Soon to be.....30!!!!!!!!!!!
Den 25 februari så fyller jag 30 år!
Och självklart så vill jag ställa till med stor fest.
30 fyller man bara en gång så det är poänglöst att snåla.
Ska ha festen med min vän Christine som också
fyller 30 men senare på året.
Men vi tänkte att det var lika bra att slå ihop kalasen.
Sitter för övrigt och kollar efter någon bra lokal.
Insåg när jag gick förbi den som jag hade valt att det
nog var det sunkigaste valet vi kunde gjort så jag fick kalla fötter.
Man skämmer nästan ut sig om man har festen där.
Har inte varit där på länge så jag hade glömt vilket
sunkigt hak det var :(
Får kika vidare.....
Bara det bästa duger till oss tjejer....hahahahaha!
Kommentera mera.....
Kommentarerna har ökat i bloggen och jag måste säga att det
göra mig mer peppad till att skriva!
Även om vi alla säger att vi skriver för oss själva så
måste man väl ändå erkänna att lusten ökar lite mera när man ser
att statistiken ökar och när man finner uppskattande kommenterer.
Why lie?
Människorättigheter
Denna man fortsätter att imponera mig med sina artiklar!
Otroligt bra debattör som ofta sätter ord på mina tankar.
Memories
Bröllopet 28 augusti 2010
Försäkringskassan
Herregud vilket krångel det är med att förstå försäkringskassans system!
Är det någon gång som jag känner mig riktigt korkad så är det när
jag ska försöka förstå mig på deras system och hur man ansöker
om föräldrarpening etc etc....
Först tar det ju ungefär ett sekel att komma fram i telefonen och
när man väl är framme och ställer sina frågor så förstår man ungefär
en fjärdedel av informationen som man får och det slutar alltid med
att man lägger på utan att egentligen fått något svar för när man sagt:
Jag förstår inte riktigt, för tjugonde gången så känner man sig så dum
att man låtsas förstå för att man hör hur irriterad telefonisten på andra
sidan börjar bli och att det är ungefär en sekund bort från att hon eller
han ska börja skrika att man är förståndshandikappad.
Jag till skillnad från andra har lyckats få ihop alla papper och inlämningar
i tid och att jag har haft samma inkomstuppgifter på båda barnen underlättar
så mina pengar har alltid rullat in i tid och det har sällan krånglat.
Men min stackars man fick vänta nästan tre månader bara på att
få betalt för sina första 10 dagar med Alessia.
Och precis som han talade om när han ringde så kan man ju undra
hur familjer som inte har några sparade pengar gör när utbetalningarna
kommer sent och räkningarna står obetalda pga att det är ett
system likt en djungel på försäkringskassan.
Ibland så verkar även personalen ha svårt att hänga med i
systemet för många gånger som jag har ringt så har jag fått
olika svar från olika människor, vilket gjort mig grymt förrvirrad.
Jag har till 99% haft turen att prata med väldigt tillmötesgående
telefonister när jag har ringt men bevare mig väl när det inte fungerat.
Jag förstår att människor blir galna på vägen under processen!!
Wow...so this is life outside home!!!!!
OH MY GOD!!!!!
Äntligen har jag tagit mig ut ur sitta hemma och deppa-koman!
Sen jul har jag fan inte rört mig utanför väggarna i lägenheten.
Dels för att det varit ca 50 minusgrader ute och när man kommer från
varmare rötter så går man typ i ide när det är 0 gradigt.
Sen blir jag alltid lite lat i början när jag fått barn.
Tröttheten slår in och promenera ute ensam känns långt borta.
Men nu har det varit för mycket av sitta hemma ensam dosen.
T om bloggen har blivit deprimerad!
I onsdags så kom Christine över på middag, på fredagen var
jag och lekte med Zarah i centrum och träffade några bekanta, i lördags
så var jag med Zarah på ett kalas som hölls på en stor lekplats i
Barkarby och där fick jag superbra kontakt med en engelsk mamma,
sen på kvällen lite senare så kom min vän John över på middag, idag
träffade vi barnens gudmor, hängde i centrum och sedan gick vi hem
och tog massor av underbara kort på oss och barnen,
och imorgon fikar jag med min kära vän Archana i centrum efter
en förhoppningsvis, lång och skön promenad med Alessia.
Så social kontakt är alltså det bästa botemedlet när man
är halvvägs till apatisk och soffliggandes.
Det är skrämmande hur snabbt det går att bli så apatisk
att man går runt med samma kläder, smutsigt hår och knappt
orkar ta sig an ett enda måste.
Länge leve sociala träffar och vänner säger jag bara!!!!
Villig att skatta bort din passion för kött??
Det börjar viskas om att det ska upp på förslag att vi ska
börja skatta för vårat köttintag.
Tydligen äter vi ca: 25 kg kött per perso i Sverige och det påverka miljön.
Och visst ska man vara rädd om miljön!
Man ska inte underskatta dom små stegen som i framtiden kan ta
större steg fram till en bättre miljö och en sundare värld.
Men hur långt ska vi egentligen dra saker och ting?
Och till vilken spets?
Ska ordet hen få definiera något så stort och viktigt som jämställdhet?
Ska vi börja med att gå in och dirigera i privata människor liv
om hur dom ska dela upp sin föräldrarledighet?
Ska vi prata djurrättigheter FÖRE människorättigheter?
Ska systemet avgöra vad jag vill stoppa och inte stoppa i min mage?
Är det snart dags att införa skatt på hur mycket man skiter per dag?
Jag vet inte vart man drar gränsen och hur långt man egentligen
kan gå för att nå vissa mål?
Det enda jag vet är att våra privata liv börjar mer och mer se ut som
robotliknande liv och att allt för många fingrar ska in och börja peka och bestämma
över saker som borde vara våra privata beslut att ta.
Äger jag inte ens rättigheterna över min egen kost så kan
jag lika gärna kasta in handduken och börja kalla mig själv för livegen!
Naomi Cambell - Catwalk
Fantastisk Catwalk av Naomi Cambell!!!
Kläderna är grymt fina och den svarta långa skulle inte sitta helt fel.
Om man hade hennes underbara kropp vill säga :)
Black beauty
Jag har alltid funnit afroamerikaner och afrikaner så otroligt
vackra och när dom besitter en skönhet så är den slående.
Min absoluta favorit genom tiderna har varit Naomi Cambell!!
Jag brukar skämta med min man och säga att den enda som kan
få mig att lämna honom för någon annan är nog hon...hahahaha!
Här kommer några favoritbilder på en del kända skönheter...och lite ögongodis :)
Dagens citat
Girlfriends!
Vad är bättre än sanna tjejkompisar när man befinner sig på ett sjunkande skepp?
Älskar Älskar Älskar mina tjejer!!!
Oavsett om det är Maria som kommer hem till mig mitt i natten när jag får ett
nervsammanbrott, eller om det är Samira som alltid lämnar peppande meddelande
på telefonen och på bloggen eller Christine som alltid lånar ut ett öra som lyssnar så är
summan av det hela detsamma. Ni är helt fantastiska och ni äger mitt
hjärta och min tacksamhet till 100% ....
Ni står mig nära likt mina barn och jag kommer aldrig kunna uttrycka
min tacksamhet över allt som ni gjort och som ni gör för mig.
Jag kan inte annat än att önska alla världens människor samma tur
som jag har haft när jag träffade er och skulle jordens alla människor
bara kunna ta del av 10% av omtänksamheten som ni ger så kanske
världen skulle se lite mindre ensam ut.
I love you ladies!
Jag älskar när människor tror att dom kan ta det jag har ifrån mig....
Då och då har det hänt att jag släppt garden och tagit bort
tegelstenarna på muren som jag byggt runt omkring mig.
Och då och då har det hänt att fiender som jag trodde var mina
allierade lyckats smita förbi och inta mitt liv.
Och under tiden som jag vänder mig ut och in för
att ge dom allt jag äger och har i emotionella känslor och
i materiella ting så har dom fullt upp med att kämpa för att suga ut den
sista blodsdroppen ur min enligt deras önskan, snart livlösa kropp.
För även om vissa gör det medvetet och andra faktiskt gör det omedvetet
så finns det alltid människor i din närhet som gör dig illa.
Som försöker förändra vem du är, ta ifrån dig din identitet och
som försöker få dig att känna dig till freds med att förändra dig enligt deras
levnadssätt, tankesätt eller standard.
Och det kommer alltid finnas "moments of weekness" där du faktiskt
försöker göra dessa människor till lags. Där du förlorar vem du är
för att du vill vara dem du älskar till lags.
Fast innerst inne kommer sorgen efter förlusten av dig själv alltid
vara större än glädjen över att få bli älskad av den som ville att du skulle förändras.
För en sann person i din närhet skulle aldrig kräva att du förändrades
utan skulle älska dig för den du är, ovillkorligt.
Många, alltför många, har spottat på mitt liv.
Några människor har lyckats komma så nära att dom haft
möjlighet att börja plocka små små bitar från mitt inre.
Sakta men säkert har dom plockat isär mig och en dag har jag
bara vaknat upp och insett att jag är trasig.
Och trasig har jag varit. I långa och många perioder i mitt liv.
Det finns många lägen där jag fått erkänna nederlag och
ge mina fiender vinst.
Det finns lägen där människor vandrat ut ur mitt liv och
åstadkommit precis vad dom kom in för.
Men vad människor inte inser är att efter all drama, efter
allt kaos som jag har haft i mitt liv så har jag blivit en ingenjör likt ingen annan.
En byggnadskonstruktör som inte är av denna värld.
Så lika snabbt som man rivit ner mig, lika snabbt bygger jag upp mig.
För min livs största lärdom i livet, livets stora gåta att lösa för att
finna styrka att resa sig upp när man är nere på knäna,
är att inse att när människor hatar dig så är det för att du har
något stort som dom så girigt vill ha.......
Were did we go
Jag vet inte vart och när men en vacker dag så vaknade jag bara upp
och insåg att när jag tittade i dina ögon så var du inte där.
Men likadant kände jag när jag tittade mig själv i spegeln dagen efter.
Jag var inte heller där.
Den du var försvann och den jag var, var ingenstans att finna.
Borde inte två människor finnas tillsammans eller är
det meningen att man ska försvinna i det man har?
Avant feat. kelly Rowland - Seperated
Syrianer
Jag fortsätter min kategori "världen runt med linda" och tar mig an
folkgruppen syrianer.
Fram tills att jag lärde känna min man och skaffade familj med honom
så var min enda erfarenhet av syrianer, en tjej som jag för länge länge
sedan spelade basket med. Hon och hennes familj var världens finaste människor.
Harmoniska, ödmjuka och duktiga i skolan. Människor med mål helt enkelt.
Sen från att jag var tolv-tretton fram tills nu så har jag inte haft några erfarenheter
av syrianer annat än av dom som jobbar på frisörsalonger och inom skönhetsbranschen
och tyvärr så är ju kanske inte alla där dom bästa förebilderna heller då jag bara
erfarit en massa brudar med 100kg spackel som tar emot en i salongerna med
kaxig attityd.
Trots att jag valt att gifta mig med en syrian så måste jag säga att jag inte
finner så mycket gemensamt med just syrianer.
Trots att dom tillhör en av dom mest framgångsrika invandrargrupperna
i Sverige och är extremt driftiga företagare så kan jag inte låta bli att tycka
att dom precis som många iranier har fallit in i det här i-lands tänkandet att
det inte är så viktigt hur man är som människa utan att det enda som räknas är
det man äger och har i värde av pengar eller materiella saker.
Att dom sedan är en av dom invandrargrupper som röstar som starkast
på Sverigedemokraterna gör ju att man blir lite mörkrädd.
Många syrianer har starka åsikter om svarta och muslimer och det är ju
en kontrast till mitt eget tänkande. Därför känner jag mig väldigt malplacerad
när jag befinner mig med större grupper med syrianer då det handlar mycket om
att boosta upp sitt eget ego och prata om pengar, makt och deras högre värde som folk.
Kanske hamnar dom under samma kategori som judarna för att dom också en gång
i tiden var ett förföljt folk som mördades pga deras kristna tro.
Kanske är det det som gör att dom svetsar sig samman och stärker sin identitet.
Och kanske är det just detta flocktänkande som gör att dom stänger ute
andra människor och har en lägre tollerans.
I samma anda som gör att jag vill förstå dom så blir det svårt när man tillhör en
färg som inte passar in i det syrianska mönstret.
Men är det någon som starkt bevisar mig fel varje gång som jag är
på vippen att göra likadant som många syrianer som jag har träffat
så är det min mans mamma.
Underbara underbara svärmor som omfamnat mig som en av
hennes egna barn trots hudfärg, trots annan kultur och som fru
till hennes förstfödda son.
Och jag får inte glömma underbara Sara vars blogg jag fann för
några år sedan. Hon har också slagit håll på många av mina fördomar
som jag burit med mig som ingift i den syrianska kulturen.
Det är därför jag alltid alltid predikar för att man aldrig ska stänga dörren för
en folkgrupp hur många dåliga erfarenheter man än har.
För det finns alltid någon som bevisar en fel.....
Vad skönt att fler ser saker från samma synvinkel som jag....
Fann denna artikel av en slump och jag bara älskar den.
Den sätter verkligen mina ord på papper till punkt och pricka!
01.38
Nej!
Nu börjar ögonen sluta sig och jag måste sova.
Ska upp tidigt imorgon och lämna Zarah några timmar på dagis.
Sen måste jag köra min man till Södertälje för att hämta
hans nya taxi som dom installerat en taxameter i nu.
Nu har han kickat igång sitt eget taxi-åkeri och samtidigt
så börjar mäklarfirman som han har gå desto bättre.
Han kommer att ha fullt upp min lilla entreprenör!
Ska bli skönt att han börjar jobba, för oss alla.
Även om jag älskar att vi alla är hemma tillsammans så tär det
på relationen och man går varandra lite på nerverna.
Min man är en riktig arbetsnarkoman och när han går
hemma för länge så blir han grinig och rastlös.
Och jag orkar inte med tre barn just nu så det är lika
bra att han kommer igång och blir på bättre humör igen.
Vi hörs snart....sov så gott!
Kaos
igår hade jag världens kramp i magen.
Jag var sängliggandes hela dagen och hade knappt kontroll
på vad som försigick runtomkring mig.
När jag tillfrisknade på kvällen och äntligen kom upp från
sängen så möttes jag av en lägenhet som liknande ett bombskadat Bagdad.
Zarah hade dragit ut precis allt hon ägde och har (det är inte lite)
och haft ut sakerna över hela lägenheten.
Allt från mjukisdjur och väskor till kläder och smycken.
Massor av små krims krams plus våran enorma tvätt som låg som
en hög mitt i allt och disk överallt.
Jag fick panik men bestämde mig för att ta tag i det kommande dag.
men jag vaknade inte förrrän tolv och då var alla tvätt-tider redan tagna
och det enda jag kunde göra var att stå helt lamslagen och se på skiten.
Fram tills min man kom hem och faktiskt ryckte in och hjälpte till
för även han fick en ångest-attack när han såg hur hemmet såg ut.
Då vaknade jag upp ur min koma och tillslut började jag även
slänga en massa saker, både av Zarahs saker och våra.
Ungen har tio barnhandväskor, 30 olika lypsyl för barn, trehundra
snoddar och en miljon smycken, massa krimskrams saker som
hon får på mcdonalds eller som tillbehör till dockor m.m
80% åkte i soporna.
Can fick bära upp våra jackor till vinden för jag vet
inte varför vi har ca 25 jackor var. Hans ser likadana ut allihoppa.
Han hade 20 st gråa tröjor i olika modeller och desto fler svarta.
Massor av kläder som egentligen bara samlar damm.
Min man har blivt ett shoppingfreak och enda sen jag introducerade
honom för shoppingvärlden så har det bara gått nedför.
Nu har han t om rikat in sig på märkeskläder. Tack gode gud när
dom är på rea oftast, men ändå!
Nä nu är det utrensning som gäller.
Med eller utan familjens samtycke!
Konsten att finna fjärrkontrollen.....
Det är en ständig kamp om fjärrkontrollen på kvällarna.
Bl a för att vi har helt olika smak vad det gäller tv-program så
vi tjafsar jämt om vad vi ska kolla på.
Problemet är att när min man somnar så lyckas han alltid gömma
fjärrkontrollen och det blir en kamp för mig att finna den, få fram
den, och utan att väcka honom.
Nu har jag kommit till sängs två timmar senare än honom för
jag storstädade köket medan Alessia tittade på. Lillplutten vägrade
somna så hon fick hålla mig sällskap medan jag tvångsmässigt grovstädade
varenda vrå och varenda hörna.
Så nu när jag kom tills sängs så var fjärren åter igen försvunnen någonstans
under täcket och jag fick leta mig fram under täcket.
Jag fann den tillslut...under hans rumpa...hahahah!
Tur att han sover djupt annars hade jag väl var tvungen att släppa
till efter allt tafsande...hihihihi!!!
Shut your mouth!!!
Från att vara den som knappt knystar om sitt privatliv så har jag blivit
en sån person som ibland babblar för mycket om saker och ting.
I stundens hetta så vill man bara lasta att sig sin aggression
och då är det lätt att man fläkar ut sitt privatliv både åt höger och vänster.
Efteråt kommer man på sig själv att man kanske borde hållt saker
och ting för sig själv för när man pratar i stundens hetta så är
det lätt att man blir väldigt negativ och ger en oklar bild av verkligheten
och lämnar ute dom detaljerna som är positiva.
Det blir ofast en svartvit bild man målar upp men situationerna
är ibland mer gråa än markant svarta eller vita.
Vissa saker är verkligen mellan två personer
och inte mellan mig och hela världen.....
maybelline master smoky
Jag köpte den här ögonpennan i svart innan jag åkte till Barcelona
and i love it love it love it!!!!!
Jag älskar sotiga ögon och denna penna gjorde det möjligt för även
den mest sämsta sminkösen att lyckas med att få snyggt sotade ögon.
Kan verkligen rekomendera den!
Vår Barcelona-resa
Här kommer bilder på vår Barcelona-resa!
Barcelona var helt fantastisk och jag förstår varför
alla faller för denna stad. Det finns allt och lite till!
Kommer definitivt åka tillbaka dit!
Catalunyas mat-marknad
Sevärdheter
Barcelona Zoo
Shopping
Frukost på hotellet
Aquaria
13 timmar kvar till Barcelona!!
Snart är jag i Barcelona!
Ska försöka sova men det är svårt.
Saknar mina tjejer och det kommer bli svårt att vara utan dom
fyra dagar. Maxdagen utan Zarah är en natt.
Men gudarna ska veta att jag och min man behöver denna resa!
Så om ca: 13 timmar är jag i Barcelona och försöker hitta
en väg till hotellet. Och sen drar det av i tre dagar!
Man får en välkomsdrink när man anländer.
Ett glas champagne.
Har inte druckit alkohol på fem år så det ska bli förbannat
spännande att bli packad vid hotellets ingång...hahahaha!
Hasta la vista så länge!
Barcelona here we come....
En tre-dagars barnfri trip till lite mer värme.
Detta är den bröllopsresa som vi fick för två år sedan.
Kul att vi kommer iväg först nu...hahahaha!!!
Det blir första gången som jag åker på en resa till ett
annat land än Italien.
Ska bli väldigt spännande att se Barcelona för alla har
sagt att den staden är helt fantastisk.
Aparthotel Mariano Cubi, Barcelona
Detta är hotellet som vi ska bo på.
Det ska vara tre-stjärnigt så jag hoppas det är allt vi väntat oss.
Ja just det!
Kom på att mitt pass gick ut precis efter att vi hade betalat för resan...suck!!!
Så har jag tur så får jag den imorgon annars så måste jag punga ut 980:-
för ett provsoriskt, plus 350 :- för det nya som jag beställt.
Där försvann shoppingpengar :( Klantarsel. Tur att jag kom på det
innan jag kom till Arlanda i alla fall!!
My life, My love, My heart, My children
Smög nyss in och kikade på mina små änglar som ligger och sover.
Det finns inget som ger mig sådan sinnesro och som fyller mig med så
mycket kärlek som att titta på mina fridfulla tjejer när dom sover så sött.
Nu har huset tystnat från allt stök, och allt skrik och gap är ett minne blott
Alessia börjar bli stor nu. Hon har lagt på sig lite hull och väger nästan
4,5 kg. Ett stort steg från sina 2,7 då man knappt vågade ta i henne.
Hon var på sitt första läkarbesök idag och imponerade stort på läkarna.
Hon vände sig nästan helt när hon låg på mage och det är ju
fantastiskt med tanke på att hon knappt är två månader.
Men Zarah var också stark. Har fött två starka töser och det känns skönt.
Nu börjar man kunna ana ett leende från henne och jag längtar tills
det börjar hända lite mer i utvecklingen.
Cause let´s face it, dom första månaderna är ju inte så fantastiskt roliga
för dom bara sover, skiter och kräks :)
Vi var på leklandet Lek och Bus med Zarah i måndags.
Vi lämnade Alessia med mamma och pappa hemma i värmen och
långt bort från baciller och bakterier. Stackarn har varit halvsjuk sen
hon kom hem. Inte rätt årstid att komma till världen.
Vi hade grymt kul med Zarah och hon älskade varje stund.
Det kändes bra att få göra något för henne och med henne.
Stackaren har haft det tufft sen Alessia kom.
Två griniga föräldrar som bara orkar med det yttersta och
inlåst i lägenheten med filmer och inga aktiviteter.
Nu är Can pappaledig med henne också så hon måste vara
ifrån dagis och sina vänner.
Hon testar många gränser nu för att få uppmärksamhet så man
känner ju att man är konstant arg på henne och skriker alldeles för mycket.
Tack vare sömnbrist så har tålamodet flugit sin kos och även om man
vet att hon är extra känslig nu med ett nytt barn i hemmet så glömmer
man det i stundens hetta och när allt är över så vill man sjunka genom
jorden pga dåligt samvete.
Alessia har inte varit lika lugn som Zarah var och nätterna har varit tuffa.
Hon kräver mycket mer jobb för ibland kan hon vara så missnöjd så att
man får konka på henne hela tiden och kan inte släppa henne
en sekund utan att hon gråter ihjäl sig.
Ja två barn är kämpigt, och jag som ville ha minst tre :)
Saken är att man glömmer allt jobb och all stress ganska fort
och när Alessia blir lika stor som Zarah så kan jag säkert
tänka mig att skaffa tio till.
Dom är trots allt Guds gåva till livet.....
Playing hide and seek with myself
För ett tag sedan så var jag ute med min dotters gudmor.
Jag unnade mig en heldag ensam och det var faktiskt skönt att komma ifrån
den intensiva miljön som nu existerar hemma med två barn och en
rastlös man som väntar på att komma igång med sitt nya företag.
Vi tog oss till Kista och shoppade och åkte sedan in till stan
för att äta. Och efter det så unnade vi oss att gå till en bar och sitta
och tjattra ett par timmar.
Det var länge sedan som jag skrattade så hjärtligt och det
var länge sedan som jag var mig själv.
För ett par timmar kunde jag faktiskt känna att jag fick tillbaka
den gamla glada Linda som kunde skratta och skämta och inte
behövde koncentrera sig på något annat än att ha kul och på sig själv.
Dom senaste åren har inte varit bra för mig trots att jag fått äran
att bli mamma två gånger. Tack gode gud för det.
Jag inser att jag är en trådsmån från att bli en riktigt bitter människa
och jag måste snabbt fråga mig vad jag kan göra för att lösa detta och
som snabbt som möjligt göra mig av med vad det än är som gör mig till
den tråkiga och bittra människan som jag håller på att bli här och nu idag.
Jag är trött på att vara den där människan som växt upp med massor
av problem, trött på att låta mitt förflutna definiera mig.
Jag vill bara radera allt, släppa taget och leva för nuet och njuta
av dom goda tingen i mitt liv.
Lovelifes today,,,,,
Så länge som mannen och kvinnan har existerat i ett form av samliv
så kan man nog konstatera att relationer aldrig har varit lätta.
Speciellt inte kärleksrelationer.
Det är inte lätt när misär och problem präglar ett förhållande.
Det är inte lätt att veta när man ska gå och när man ska stanna.
Att veta om gränsen är nådd eller om man har orken kvar att kämpa lite till.
Lika svårt är det att veta om relationen liknar en sjunkande båt pga
stressen med jobb, barn och vanliga vardagsproblem eller om det
faktiskt är så illa att kärleken nått sitt slut.
Relationerna i dagens samhälle är tuffa nog att rädda.
Folk har det för jäkligt på jobben och är oftast överarbetade och trötta.
När man väl kommer hem så kommer man hem helt utbränd, slut och grinig.
Barnen skriker och är trötta dom med för att dom lämnats alltör
länge på dagis, hunden behöver rastas, maten lagas, huset städas.
Du ser på dina barn och känner ett hugg i hjärtat för att du försummar dom
och när du väl kommer ha tid för dem så kan det vara försent.
Du tittar på din partner och undrar när det senast var som du gav
henne eller honom en kram eller visade en uns uppmärksamhet,
och du kommer på dig själv att anledningen till att du inte kan minnas
varför är för att ni tagit ut all irritation och stress på varandra dom senaste
åren och varit alldeles för arga på varandra för att ens orka hitta en väg ut från kaoset.
Ni ser på varandra och letar i panik efter den personen som ni än gång
blev kär i. Och ibland vill man bara skrika rätt ut: ÄR DU DÄR????
Så vad gör man?
Går man i hopp om att gräset är grönare på andra sidan eller stannar
man för att man inser att det med all sannolikhet blir samma sak i nästa
relation så fort smekmånaden är över och vardagslivet kickar in.
Ska kärleken mellan två människor verkligen behöva bli
ett minne blott i dagens nuläge?
Ska det komma till den punkt att samhället inte bara styr över
oss som människor utan ska den nu få ta sig in och krossa
hem och familj?
Ny header
Har spenderat mer tid till att lattja med olika headers till mina bloggar
än att faktiskt blogga!
Men den blev lyckad tillslut. Personlig och tilltalande.
Många kulturella symboler.....
Promenad i kylan
Häromdagen så lyckades jag och Zarah med att komma ut på en
långpromenad i kylan.
När vi kom hem så var vi så trötta att vi somnade båda två.
Latmaskarna själva!
Ego-boost
Läste gamla kärleksbrev som jag fått häromdagen.
Ja jag har sparat dom!!!!
Känns trist att kasta och det är ju så länge sedan som jag fick
dom skrivna till mig. Jag var väldigt ung då så det är inget
som jag fått av mitt ex för fem år sedan så jag tycker bara
det är fina minnen.
Och vad är en bättre ego-boost än att läsa kärleksförklaringar
som man en gång i tiden fått.......
Hollywoods otippade par
Gud dom här har hållt ihop i många många år!
Rykten om skiljsmässa har cirkulerat men är dom sanna?
Har ingen koll faktiskt?
one on one
Bling bling
Den 25 februari så fyller jag 30 år.
Jag ska ha en stor fest tänkte jag, tillsammans med en annan
tjej och förhoppningsvis min killkompis som också fyllt 30 nyligen.
Jag vill hyra en lokal här där vi bor och jag känner ägaren så
jag hoppas på att få ett bra pris så jag kan arrendera halva hans ställe.
När vi var i guldbutikerna idag så tittade min man på en riktigt
fet bling bling ring och sade att han skulle vilja ge mig en
grym ring i 30-års present.
Normalt skulle väl en tjej bli hysterisk över lite guld och diamanter
men jag är faktiskt inte en bling bling brud så jag tackade nej.
Känns överflödigt med tanke på att jag knappt bär örhängen längre
som brukade vara något som symboliserade mig är jag var yngre.
Har så himla fina smycken och värdefulla smycken i äkta guld
och diamantsmycken som jag fått vid speciella tillfällen.
Men dom ligger bara och dammar så att slösa en smärre förmögenhet
på något jag knappt kommer använda känns trist.
Gör hellre en resa med familjen eller något annat kul.
Can bär inte heller smycken men han har en ögonsten som
han har unnat sig själv och det är hans rolexklocka.
Herregud den är värd en kontantinsats till en lägenhet.
Helt onödigt enligt mig men jag har aldrig haft intresse för klockor.
Men han förtjänar väl en eftersom det också är det enda han bär.
Jag vet vad jag ska pantsätta om jag blick lack på honom
någon gång eller om han skulle göra något riktigt dumt:)
Nej bling bling är nada för mig och när jag ser folk som har
för mycket sånt så kan det kännas som att dom har något och bevisa
och behöver hävda sig själva.
Hade en kollega som bar ett tong guldsmycken runt halsen när hon
jobbade och det så bara komiskt ut.
Charkkläder och så en rappares bling bling på det. Hahahaha!
Det jag skulle tänka mig att unna mig är en ring med
mitt namn i silver.
Men en tatuering står högst på listan just nu!
Dålig service
jobbar med provision och restauranger där ägarna själva står för servicen.
Det verkar vara den enda chansen till bra service.
Herregud Stockholms butiker och restauranger suger verkligen på service.
Mina kunder måste älska mig säger jag bara!
Var i centrum för att handla en present till min vän Christine för
att vi skulle hem till henne och kika på hennes nya lägenhet.
Då var jag inne på Albrekts guld och letade och fann samtidigt en
massa ringar för bra priser.
När jag frågade tjejen som stod i kassan om jag fick pröva
ringarna så snäste hon bara och sa att dom inte skulle passa
mig för mina fingrar var för små. Och jag tyckte ändå att en del
ringar såg ut att vara riktigt små. Vet att jag har smala fingrar och
att jag oftast får specialbeställa om jag ska ha något men jag
kunde väl ändå fått kika.
Sen ville jag ha en lite dyrare ljushållare och bad om att få den
och då säger hon att det är sista och att hon inte hade någon kartong till den.
Då blev min man irriterad så då letade hon upp en till oss vilket betydde
att hon hade en kartong och bara var lat.
Stackars ägare, ha personal som vägrar sälja saker!
Funderar starkt på att ringa och klaga.
Sen var det inte länge sedan som jag var på en libanesisk
restaurang och skulle äta och fick mig mitt livs chock och den
sämsta servicen som jag någonsin bemött.
Servitrisen var så jäkla otrevlig och kaxig och jag ångrar mig
att jag inte sa något och bara gick därifrån.
Men där märker jag att jag har en dold svensk sida ändå för
jag sa inget på plats utan lät hela middagen bli förstörd för att
sedan gå hem och vara bitter och irriterad hela kvällen.
Hade jag sagt något på plats så hade åtminstone dom fått skämmas
men istället blev jag idioten som blev illa behandlad.
På just sånt kan jag vara lite fegis.
Jag ingriper snabbast av alla när det händer något hemskt
men vågar inte klaga när jag får dålig service..hehe!
Dracula
Tvåbarnslivet är fantastiskt!
Det har förvandlat mig till Dracula själv.
Heeeeeeelvete vilka dåliga rutiner vi har fått.
Jag har vänt på dygnet tack vare Alessia och är uppe till
halv 6 på morgonen. Lagom till att Alessia som nu faktiskt sover
på nätterna, vaknar och vill bli underhållen.
Hon nöjer sig minsann inte med att ligga och mysa i ens famn
utan hon vill att man ska skutta runt med henne och göra en
sightsing i lägenheten.
Zarah som nu också är hemma för att Can har tagit pappaledigt
med henne vägrar sova på nätterna och igår var även hon
vaken till halv sex på morgonen. Hon ska vara uppe med mig och
titta på tv, sen kommer hon på att hon är hungrig och hjälper inte
det så fejkar hon toalettbesök. Själv har man väldigt lite ork
att bråka med henne så det utnyttjar hon till 100%.
Så nu har jag en tre-åring som håller mig uppe till fyra-fem på morgonen
och en nyfödd som vaknar sex på morgonen så ja, allt som allt är
det ca 1-2 timmars sömn som gäller. Sen får man lite småsömn fram
till klockan är 12 men det är värre att vakna med en timmes mellanrum.
Att bli totalt psykad för att man väcks i djupsömnen flera ggr på rad.
Lite sömn = extremt lite mat = ständigt trött = kommer inte
ut och får luft = grinig mamma = mallen för småbarnslivet
Småbarnslivet, can´t live with it, can´t live without it...hahahaha!
Nyårslöften
Nyårslöften 2013
Spendera mer kvalitetstid med barnen och sluta
lägga ner all tid och energi på städning.
Börja prata italienska med barnen.
Får mer egentid med mina vänner.
Bli mer självdisciplinerad
Bättre dagsrutiner för familjen.
(svårt med en nyfödd dock)
Träna hårt och få bort magen.
Äta mer regelbundet och bättre.
Utmana mig själv och livet mera.
Jaga och skapa fler drömmar.
Fjantigt egentligen med nyårslöften. Att man tror att man ska
hålla löftena bättre för att det sker vid tolvslaget till ett nytt år.
Gymmen är helt plötsligt tokfyllda i sisådär tre månader framåt om
ens det och aldrig någonsin så har hälsokostsidor googlats så hårt.
Egentligen borde man bara bestämma sig för att göra allt man vill
en vanlig vardag mitt i en betydelselös månad och sen göra det men
nej nej...vi måste vänta till nyår...hahahahah!
Vad är era nyårslöften?
Nytt år
God fortsättning allihopa och gott nytt år.
Hoppas att ni hade en bra jul och ett trevligt nyår.
Själv spenderade jag julafton hos min svärmor och min familj kom
också dit. Sen åkte vi alla till min mamma och pappa på juldagen.
Somnade både på julafton och på juldagen.
Tröttheten efter bebisen slår till hårt.
På nyår hade vi Cans familj hemma hos oss.
Hans mamma fyller år den första januari så vi passade
på att fira henne samtidigt.
Hade bakat en cheesecake för första gången och den var
supergod men såg som hej kom och hjälp mig :)
Cans mamma älskade den och det var huvudsaken.
Vi var uppe till fyra på nyår och sist i säng var mina döttrar!!
Zarah frågade om vi skulle kolla på film när klockan började
närma sig fyra, ha ha ha!
Osminkade sanningar
Lite uppmuntran i kylan och mörkret.....
