Taken 2
Såg precis Taken 1 på tv.
Det är fjärde gången jag ser den.
Riktigt bra film. Tack gode gud att den slutar bra också.
Gissa vem som blev överlycklig när det visade sig
att Taken 2 kommer om en vecka!
Får se om man som höggravid orkar sitta på
en biograf och se igenom en hel film.
Nuförtiden kan denna tjockis varken ligga eller sitta för länge.
Ett riktigt dilemma som ska kvarstå över en månad till.
Crepes med vännerna
igår var jag ute på söder med tre vänner och åt på en Crepes-restaurang.
John som var en av dom tre vännera var personen som bjudit oss dit
och jag måste säga att jag var skeptiskt inställd tills jag fick maten.
Jag åt sniglar till förrätt till min vänninas förfäran..hahahaha!
Jag äter allt, och min pappa hade det på sin restaurang så
jag vet hur gott det är, speciellt med vitlök.
Sen åt jag en crepes med kött som också var god.
Dock kan en matig crepes bli lite för mycket för magen
pga degen som fyllningen ligger i men annars var det helt okej.
Sudath var så gullig.
Han märkte att jag stod och velade om jag skulle ta dessert
eller inte och att jag sedan avstod lite pga ekonomin
så han beställde en crepes med nutella, glass och banan och
låtsades sedan att han var mätt och erbjöd mig halva.
Jag listade snabbt ut hans generösa och gulliga trick.
Han är verkligen en toppenkille när det kommer till generositet.
Tack för maten
Idag blev en tråkig dag med bara nyttig städning.
När kvällen kom så kände jag att det skulle bli ensamt då
Zarah är hos farmor och Can skulle jobba natt,
Men som tröst så åkte han och bjöd mig på asiatiskt mat
som jag kunde njuta av framför tv:n.
Gulligt och gott :)
Fiskkakorna var helt makalöst goda!
Gamla minnen och gamla skor
Idag hade vi lyckan att få en container utanför lägenheten för att
vi skulle kunna rensa bort saker från våra gemensamma utrymmen
och från våra privata utrymmen i föreningen.
Vi kastade massor och blev av med onödig last och när
jag tog tag i städningen på mitt vindsförråd så gick jag igenom
mina skor som låg där och skräpade.
Mina high-hills skor slutade jag ha efter att jag hade fått Zarah.
Det kan vara kul att ha någon gång när man går ut eller så men
vissa skor passar inte med rollen som mamma. Kan se lite smaklöst ut!
Fina skor var det i alla fall och någon gång åker dom väl på i framtiden :)
Wake up and smell the coffee
Mina föräldrar har länge levt i förnekelse.
Och jag har inte direkt fått dom att leva i verkligeheten.
Jag har alltid trott att mina val i livet skulle få dem att förstå vissa
saker själva men igår fick jag bara nog och var tvungen att ge dem ett
bryskt uppvaknande.
Av någon anledning så kom vi in på brott, och efter det följde
samtal om invandrare som slutligen ledde till en hetsig diskution om muslimer.
Ni som följt min blogg någorlunda vet ju vad jag står i frågan om hetsen
mot muslimer och låt oss säga att mina kära föräldrar drog ungefär
samma korkade argument som jag bloggar emot.
Ett idiotisk överlägset tänkande som jag har grov allergi
emot så självklart kunde jag inte låta min mun vara stängd.
Det var dags för mina föräldrar att vakna upp och känna doften av kaffet.
Sluta leva i förnekelse om vem jag är och vad jag står för.
Sluta låtsas som att tragedierna som präglade min uppväxt aldrig existerade
och sluta tro att jag är och känner mig 100% svensk.
Att tala med dom var som att tala med en tvätt-äkta SD-anhängare.
Dom lever i en sån jävla fantasivärld att jag knappt kunde tro mina
öron när jag hörde allt som bubblade ut ur deras mun.
Speciellt pappas som ändå är italienare.
Han tror så starkt på att jag är svensk och att jag aldrig
råkat ut för rasism överhuvudtaget.
I deras ögon är deras två svarta adoptivbarn dom mest svenska
barnen som finns och att någon skulle sätta dom i samma grupp som
dessa utbölingar från Afrika och Asien det existerar inte på kartan.
Ett naivt tänkande som många adoptivföräldrar gärna vill spinna på.
Vaddå? Vem skulle utsätta mig för rasism pga min hudfärg? Jag som
pratar så bra svenska och klär mig och beter mig som en svensk.
Oh herregud mamma och pappa!!!!
Ni lever verkligen i er egen lilla bubbla tillsammans med många många
andra naiva medborgare.
Jag skiter blanka fan i om jag sårade dom för deras tankesätt
strider mot allt jag står för och tror på.
Även min man kan ha dom mest kontroversiella idéerna jämfört med
mina men jag låter mig inte rubbas en mm bara pga att det är min
familj som propagerar för SD-tankar.
Dom försökte övertyga mig om min svenskhet in i det
sista och sen såg man en besviken min och efter
det kom en pinsam tystnad som ledde till att jag åkte hem.
Jag känner på mig att det här inte var sista gången som
denna konversation kommer att komma upp och då
får jag nog tömma hela ordboken på dem så att dom
förstår mig en gång för alla.
Igår var jag väldigt diplomatisk men det är slut med det nu.
Mina barn ska inte uppfostras i miljöer där dom lära sig
tänka att vissa raser är mer överlägsna än andra och om det
betyder att jag måste hålla dem på distans från både nära och kära
så so be it!
Jag skulle aldrig smitta av mina fördomar på mina barn så varför
ska andra få göra det. Tids nog väljer dom själva vart dom hör
hemma och när dom gör det så kommer det vara ett eget val
och inte ett val som påverkats av andra......
Skräckmöten med föräldrar
Förra veckan var det föräldrarmöte på Zarahs dagis.
Pga sena jobbkvällar så har vi inte hunnit gå på dom
två andra som dom haft men den kvällen fick vi barnvakt av Gudmor
så vi båda kunde smita iväg och delta på mötet.
Allting började väldigt bra.
I och med att vi går på ett "pedagogisk dagis" med monterssori-inriktning
så kändes det nästan som ett sektmöte när vi började tala om
pedagogiken och psykologin men i slutändan
var det viktigaste orden jag hörde dessa:
Vi ska ha ett sammarbete mellan barn, föräldrar och lärare
och det lät väldigt bra i mina öron.
Tills vi började prata om hämtningarna.
Då fick vi höra att vi skulle hämta våra barn så snabbt som
möjligt, inte stanna på gården och prata med andra föräldrar och
att vi inte alltid kunde få info om hur barnet haft det så blev det
en del starka reaktioner från vissa föräldrar, inkl mig själv.
Samhället är redan så förbannat ascocialt så varför kan vi inte
få byta några ord med andra föräldrar på gården?
Det är den enda chansen för oss att skapa band och det
är pga dessa träffar som jag börjat umgås med en mamma till
Zarahs vänner.
Andra mammor ville ha en daglig rapport om sina barn eftersom dom
var små och aldrig kunde berätta något själva. Också förståligt då
man lämnar sina dyrbaraste kära i händerna på helt okända människor.
En mamma var lite käck och ifrågasatte varför man nyligen påstått
att lärarplanen skulle vara ett sammarbete mellan barn, föräldrar och
lärare när man sedan trycker på att man knappt ska få någon information.
Och med ett föräldrarmöte om året så kommer man inte långt.
Plus att dom nu ska lägga ner adventsfirandet så tillfällen att
träffa dom andra föräldrarna minskar till mer eller mindre noll.
Något jag inte uppskattade och som jag såg upprörde andra föräldrar
var två mammor som hade haft sina barn där sen sekelskiftet.
Dom blev nästan arroganta och kaxiga mot dom mammorna som
ville att informationen skulle vara tydligare och bättre.
Det var nästan som om dom kände att dom var tvungna att
försvara dagiset som om det var deras eget.
Mycket omogen attityd med tanke på att dom tillhörde den äldre generationen.
Så nja, kanske hade det varit bättre att inte gå på mötet för
jag fick en väldigt dålig bild av vissa och jag gillade inte allt jag hörde.
Jag tror starkt på deras typ av utbildning och har absolut
förtroende för dagiset för jag ser att Zarah trivs och utvecklas men
jag tycker faktumet att vi föräldrar inte får stanna till och ha
lite social tid på gården med både andra barn, föräldrar
och lärare är konstig och överdriven.
Tydligen bli barnen påverkade men jag vet inte ja.
Vi får väl skicka dom till bootcamp i Afghanistan och tuffa till dom ;)
Som social och omtänksam mamma så ser jag bara detta
som en missad chans till mer information om lärarna som
ska ta hand om mitt/mina barn och skapa relationer med
andra föräldrar så att våra barn kan leka hos varandra!
Fejkad depression eller påverkad av samhället???
Jag förvånar mig dagligen över hur dåligt människor i Sverige mår.
Egentligen borde våran psykiska hälsa vara "top of the line"
med tanke på den lyxiga standarden, friheten från svält, förtryck och krig osv.
Trots det ränner det iväg mot ett samhälle med grov psykisk ohälsa.
Vänner och familj runtomkring mig mår dåligt, läsare mår dåligt,
kändisar mår dåligt, man själv mår dåligt till och från.
Ibland undrar jag hur dåligt man egentligen mår och hur dåligt man
mår pga påverkan av andra.
Det känns nästan som att man känner sig tvingad att må lite dåligt
när alla andra gör det och tyvärr känns det även som att det
har blivit en inne-grej att må dåligt.
Så fort en B-kändis faller ut från rampljuset så ska dom gå ut
med sina livs historier och berätta om att dom mår psykiskt dåligt,
att dom knarkat eller haft problem med familjen, bla bla bla.
På så sätt bli misär ett kändisskap och något som man ser upp till.
Det blir något som dom unga apar efter och fortare än vi anar så
har vi snart sju-åringar som knaprar antidepressiva piller och
svär på att deras liv innehåller den grövsta misären i världen.
Jag tror tyvärr den omtalade förebilden som går ut och visar att även
kändisar med en massa pengar mår dåligt har blivit snedvriden
och förvandlas till dom där kändisarna som är kända för att dom
super skallen av sig, ligger runt och röker på.
Och att detta många gånger fortfarande gör att dom behåller kändisskapet.
Jag tror att den värsta psykiska sjukdomen är den som sitter i folks huvuden.
Den som är en sådan stark inbillning att man tror på den själv och
låter den definera sitt liv.
Vi som då och då faller mellan sprickorna pga saker som händer
eller pga folk runtomkring oss, vi kan faktiskt ta tag i våra onda
andar och göra oss av våra psykiska besvär.
Det är dom som har störningarna fastsvetsade i huvudet som
finner sig själva i en evig kamp livet ut.....
Mormor 90 år
I lördags var vi och firade min mormor i Uppsala.
Mamma och pappa hade gjort så fint för henne och verkligen
lagt ner mycket jobb på att göra en liten fest i en kyrk-lokal i
närheten av hennes hem.
90 år fyllde krutkärringen och det är inte dåligt med
tanke på att hon för två år sedan blev överkörd av en lastbil
och förlorade sitt ena ben och skadade det andra illa.
Många kom, vänner, familj och gamla bekanta.
Jag träffade min kusins barn för första gången också.
Vi ses ju aldrig förutom när det är stora tillställningar.
God mat, mysig fika och en härlig stämning fick vi
och lördagen kunde inte bli bättre!
RESPECT
Respekt! Många vill ha den men få ger den.
Ungdomarna står i ett hörn, kaxiga som aldrig förr och
slåss och hamnar i konflikter pga ordet respekt.
Äldre människor tar för givet att dom ska förtjäna respekt enbart
pga deras äldre ålder. Rika tror att pengar ska köpa dem respekt
och många, alltför många, har en klar uppfattning om vad dom förtjänar
men inte vad dom borde ge.
Jag ger varken mindre eller mer respekt till människor
pga deras bakgrund eller pga deras status.
Jag har många gånger reflekterad över hur man behandlar städarna,
leverantörerna eller försäljarna på jobbet.
Man tar för givet att dom är lägre stående och behandlar dom
därefter. Vissa hälsar inte ens på dem och blir irriterade när
dom ska förbi med sina städsaker, andra nonchalerar försäljarna
och låter dem vänta i evigheter bara för att vissa sin ståndpunkt,
flera tar för givet att chauförrer och leverantörer är idioter och
behandlar dem därefter.
Även min man fick lära sig den hårda vägen hur vidriga människor
är mot taxichaufförer. Och vi som alltid rackat ner på dem och
klagar på deras attityder och dåliga service men blir man
nedtryckt, slagen och förnedrad dagligen bara för att man råkar
ha ett visst yrke så är det ju väldigt förståligt varför man färgar av
sitt beteende efter bemötandet.
Människor ser på sättet du tittar på dom vad du känner.
Fördomar och nedlåtande tankar är väldigt svåra att dölja
och blickar säger ibland mer än tusen ord.
Man klagar på människor men inser inte att ens bemötande
är det som reflekteras tillbaka.
Kanske är det därför jag inte har några problem med mina
leverantörer, städarna, somalier eller muslimer.
Kanske är det för att dom ser i mina ögon när dom tittar
på dom och ler att ja, jag har respekt för dig. Jag skiter
fullständigt i vem du är eller vart du kommer ifrån.
För all agg och all irritation som vi går runt och känner
inför folk är oftast bara vårt egna vidriga bemötande av människor
som inte får ett sådant bra gensvar!
Hösten är här....
Hösten är här!
Om den ändå vore så fin som på bilden så vore det väl toppen
men dessvärre så är det bara regningt, ruggigt och iskallt som på vintern.
Var ute med Zarah och Nero nyss och frös häcken av mig.
Tur att vi har en lång vinter att se fram emot :)
Min livsfarliga lilla kamphund
Stackars lilla Nero.
Han stöter på mer fördomar än matte och husse sin.
Även hundar får känna på fördomar och rasrasism :/ Hehe!
Vår lilla engelska stafford ser ut som en kamphund i kroppsformen
så människor har ju en enorm rädsla inför honom nu när han
blivit lite större. jag kan förstå till en viss gräns men samtidigt så
hatar jag dom dumma kommentarerna som man kan få från folk
och dom måste väl fan fatta att man inte har en kamphund med sitt barn.
Men vi lever väl upp till alla fördomar.
Två blattar med en kamphund... tyvärr är det ju många
invandrarungdomar/killar som börjat skaffa sig riktiga kamphundar.
Dom och missbrukare.
Stackaren blir ju inte mindre förvirrad över att han som liten
blev attackerad av alla så fort man var ute för att dom tyckte att
han var sååååååå söt och så bedårande och att han nu inte får
gå fram till någon för då ringer dom polisen eller skäller ut en.
Inte lätt för lill-plutten!
Men han är otroligt snäll och en ängel med Zarah.
Han skyddar henne och skäller när han tror att hon är i fara.
Tyvärr är han otroligt ouppfostrad för att han som sålde
Nero till oss sade åt min man att han inte skulle börja
uppfostra honom förrän han var ett år.
Något som alla tyckte verkade fel då staffordar är svåra
raser och behöver hård disciplin från början.
Dom har mycket energi och blir lätt understimulerade.
Tyvärr orkade jag inte ta tag i det då min man kom hem
med hunden mot min vilja. Vet inte om ni minns den historien
men jag var smått irriterade när vi fick Nero.
Inte för att jag inte gillar djur men jag har aldrig sett mig
själv med ett husdjur och desto mindre i en tvåa med
en familj med småbarn.
Han kom till oss när han var 8 veckor så det var ju som
att få en till bebis!
Han har ju växt sig in i mitt hjärta och även om jag fortfarande
tycker att vi varken har tiden eller orken att ha ett
husdjur, speciellt inte nu när vi får ett till barn, så skulle
jag aldrig kunna tänka mig att lämna bort honom.
Vi älskar honom allihoppa och ska försöka få det att fungera.
Förbannat trist bara att man knappt kan gå ut med honom
för att han drar och rycker i kopplet och flippar när han
ser andra hundar. Han är ju så jäkla stark också så
man tappar ju kontrollen över honom och skadar sig
nästan på köpet när man ska hålla honom tillbaka,
Även om jag vet att han bara vill busa och är snäll så
måste jag ju respektera folks rädsla.
Jag är ju också rädd för hundar och hatar när
folk har sina hundar är lösa och dom inte respekterar
att man är rädd och bara säger att deras hundar är ofarliga.
Nu ska vi blir hårdare och försöka uppfostra honom
men vi kommer behöva vara hårda och det blir nästa problem.
Vi har blivit så curlingaktiga med djur i Sverige och om du ens skäller
på din hund eller ta tag i honom så har du någon naiv
djurälskare som skriker på dig.
Människor förstår inte hur man uppfostrar djur och denna
naiva inställning inför djur börjar både bli patetisk och skrattretande.
Ceasar - mannen som talar med hundar sade att han största
problem med klienterna som inte kan hantera sina hundar
är dom som behandlar sina hundar som jämlikar eller människor.
Djur vet inte bättre, dom behöver någon som leder dom.
Och skämmer du bort dom eller är för snäll så blir dom
förrvirrade, sätter sig över dig, blir okontrollerbara och sen
har du en belastning istället för en glädje!
För även ni kanske har observerat att det är dom
små hundarna som alla tror så gott om och som curlas
bort som blir mest ättriga och som skäller som tokar.
Det finns oftast ingen läskigare "kamphund" än dom små
bortskämda väskhundarna som ska agera accesoarer och
inte vad dom är, hundar!
Family
"Familys with strong and true bonds can break down
but they never fall apart"
Usch, ibland känns det som att tragedierna och
problemen aldrig tar slut.
Man blir av med ett och nästa väntar runt dörren.
Men något som så otroligt rörande är att se hur starka
band en familj verkligen har när det väl gäller.
Jag kommer att beskåda mycket kärlek och mycket omtänksamhet
framöver och trots att denna tragedi lett oss dit så är det
skönt att veta att allt detta ingår i paketet rakt brevid oron och ledsamheten.
Tänker på dig......
En hunds värsta mardröm.....
Lilla Nero....gillar inte att bli ren och fin!
Vår spa-dag
Här kommer lite bilder från vår spa-dag i lördags.
Hade en underbar dag med tjejerna och det
var en riktig mysig liten trip till Grisslehamn!
Varför ha spa innan en spa-resa?
Alltså jag och Maria är så roliga.
Vi har renoverat oss inför resan där vi ska åka och renovera oss :)
Jag har vart och fixat ögonbrynen med tråd idag och jag har tvättat håret,
filat fötterna, gjort en ansiktsbehandling och rakat benen.
I princip har jag gjort dom behandlingarna som jag ska få imorgon.
Varför vill man vara fräsch inför en resa där man ska åka FÖR att bli fräsh?
Korkade tjejer eller så är vi väldigt måna om att nå den ultimata fräscheten :)
Har precis packat mina saker och nu ska jag snart sova för vi ska
träffas redan vid 9 så jag ska upp vid sju hade jag tänkt mig.
Christine och jag ska köra dit så det blir nog soft.
Egentligen skulle vi ha åkt buss men då skulle vi komma
fram alldeles för tidigt och det kändes jobbigt att sitta och vänta
plus att vi skulle behövt gå upp vid typ fem istället,
Ser fram emot en dag med tjejerna och jag ser framförallt
fram emot att få bli bortskämd på alla sätt och vis.
Det förtjänar jag efter allt slit och släng.
Har köpt denna från stadium.
Lite mer heltäckande för en gravid kvinna som ska
se ut som en strandad val i bassängen....hahahaha!
Snygg för att vara en bad-outfit!
Nä ....nu måste jag dra!
Blir inte många timmars sömn!
Jag hann blogga lite och ge er lite att läsa innan jag drog i alla fall.
Det hade jag aldrig trott så trött som jag var.
Fan för att komma in i andra andningen :/
Trevlig helg underbara ni!!!
Followers and leaders
"It´s easy to blame the followers for following the wrong path.
But the real blame is on the leaders who are leading them the wrong way"
Över en dag blev jag både pedofil och terrorist
Jag är en idiot och min man likaså ibland.
Vi har inget virusskydd på våran stationära dator.
Vi har skaffat på våran bärbara men struntat i den andra
eller mer eller mindre skjutit upp det.
Ibland när jag googlar efter bilder till mina inlägg så kommer
jag in på mindre önskvärda sidor och när jag skrev om pedofiler så
kan ni ju tänka vad jag hittade på mina sökningar.
Även min email har skickat och fått en del skumma mejl och
ibland har man trott att det varit från vänner och öppnat dem.
I onsdags när jag satt vid den stationära och bloggade så
kom den övre bilden upp och det stod att min dator blivit spärrad
av polisen som funnit mig skyldig till att besöka pedofilsidor
och dessutom för att ha skickat mejl med terroristiska inslag.
Mitt hjärta slog tre hundra volter och jag såg ett hemskt scenarion
framför mig och tänkte att fan nu har jag hamnat på förbjudna sidor
när jag bloggat och dom tror att jag har det intresset och jag tänkte att
virusmejlen som skickats utan min vetskap dolde terrorism och det
såg ut som att det var jag som personligen skickat dem fast dom
skickats automatiskt!
Jag reagerade dock i min panik på att jag för tusen kr
kunde köpa mig fri från anklagelserna och jag tänkte för
mig själv att om dom nu trodde att jag och/eller min man var
pedofiler eller terrorister så borde med all sannolikhet inte
tusen kronor få polisen att titta åt andra håller.
Så jag ringde polisen och pratade med dom och dom berättade
om detta virus och jag kände mig 10 kg lättare.
Jag hade nästan panik när jag pratade med dem och sa
att vi hade barn själva och att vi aldrig skulle stödja eller
logga in på såna här sidor och verksamheter.
Efteråt funderade jag på om min desperation kanske
fick mig att framstå som lite skyldig ändå.
Och visst kände man sig skyldig för att man inte skaffat
ett virusprogram och för att man faktiskt visste om att
man hamnat på konstiga sidor för att man naivt tryckt
sig fram till sidor när man sökt bilder till sina inlägg.
Och jag vet ju att min man som inte tillhör datagenerationen
också gärna öppnar mejl och konstiga saker som han inte
vet vad det är för något.
Rädd var man för att polisen faktiskt hade dessa misstankar
och för att dom skulle komma och ta Zarah eller nåt.
Har fortfarande inte glömt den inte så gamla rubriken
om familjen som blev felanklagade och fick sina barn omhändertagna
av socialen men som sedan vann tillbaka dem då anklagelserna var
fel och allt ett stort missförstånd.
Nu känner jag mig lugn och min brorsa ska
komma och rensa datorn så jag kan starta den igen.
Eller så får jag lämna in den. Får se hur det blir.
Har gjort en anmälan hos polisen i alla fall.
Men farao vad skrämmande upplevelse!
If everyone had my eyes, then who i am wouldn´t be a surprise
Jag fick en kommentar nyligen från en läsare som verkligen verkade
uppskatta min blogg men som undrade om min kamp mot
rasism kanske börjat vända sig åt ett felaktigt håll.
Något som jag faktiskt skrev om ganska nyligen och som jag
själv reflekterar över varje dag.
Att min kamp mot rasism snart kanske börjar vända
sig och bli en kamp mot min egen rasism.
Min blogg definerar mig som person men den är faktiskt rätt
olik min vardag och hur jag argumenterar och känner live.
Det här som ett terapi-forum där jag tar ut allt ont som händer
mig eller där jag spottar ut mig mitt hat och min ilska.
Varav att den kan verkar väldigt tragisk, ledsamt och deprimerande :)
Här verkar det som att jag kanske tror att allt ont kommer från
svenskar och Sverige och att alla vi invandrare är oskyldiga små lamm.
Det kan verka som att även jag försöker göra precis samma sak som
man nu börjat göra i Sverige och i hela Europa.
Man försöker hitta en syndabock för att ont i världen och
försöker skapa en grupp att kalla för roten till all misär.
Men tro mig när jag säger att när jag diskuterar med
mina vänner från andra länder så är diskutionerna minst lika
kritiska mot invandrare som dom är mot svenskar.
Och jag tror inte det finns några som avskyr brottslingar som är
invandrare lika mycket som invandrare själva.
Och det är pga att vi vet att dessa personer, denna lilla grupp av människor,
oftast blir en stor grupp i svenskars ögon och dom blir en stor grupp som drar
skam och fördomar över oss som försöker göra och gör bra ifrån oss.
Titta bara på min mans folkgrupp, syrianer.
Det finns nog ingen grupp som är så fientliga mot svarta
och muslimer som dem och jag som är en stor försvarare av
dessa två grupper har ju verkligen sett till att gifta mig med en man
som jag kan spendera hela livet att debattera med :)
Så ja, även vi invandrare har motsättningar inom vår stora
grupp som många gånger utpekas som en.
Vi har åsikter om varandra och vi har åsikter om våra egna
nationaliteter och länder och jag har har kritiska tankar om
många andra folkgrupper men i slutändan så är det så
onödigt för mig att sitta och skriva om saker som redan media,
rasistiska forum, SD och andra platser och människor tar upp.
Att invandrare har brister och issues är ju något som sällan INTE
diskuteras men eftersom frågan alltid diskuteras med så
enorma naiva ord så kan jag inte hjälpa att bloggen oftar blir
ett forum med motargumentationer för jag finner dessa
fördomar så oerhört grundlösa.
Och rasism är oftast just det, grundlös.
För en människa kan aldrig representera en hel folkgrupp.
Sen kvarstår ju faktumet att jag faktiskt har haft oerhört tragiska
upplevelser från Sverige och svenskar.
98% av alla kränkningar, all rasism, allt hat, all diskriminering,
misshandel och dåliga upplevelser har kommit från svenskar och
det är faktiskt mer eller mindre omöjligt att INTE ta in det i hjärnan och hjärtat.
Det är inte så att jag har gjort som många andra gjort.
Haft en enda dålig upplevelse av svenskar eller läst dåliga saker om
svenskar och gått och bestämt mig för att jag ska bli rasist och hata allt och alla.
Jag skulle inte efter allt jag gått igenom ens vilja sätta mig i närheten av
ordet rasist för jag har många svenska vänner, en svensk mamma och
är ändå uppvuxen här med mestadels svenska traditioner.
Jag skulle försvara och hjälpa en människa efter om hon gjort
rätt eller fel och inte stå och neka någon hjälp pga att den personen var svensk.
ALDRIG NÅGONSIN! Är du bra människa så är du bra människa.
Det är det enda som betyder något i mina ögon. Varav min otroliga
kultur och etnicitetsblandninga bland vänner.
Från syrianer till muslimer, från fattiga till rika, från svenskar till invandrare.
Alla ryms i min gott och blandad påse :)
Och tro mig när jag säger att det är med stort sorg i hjärtat som
jag ibland känner dom här otroliga motsättningarna inom mig.
Det underlättar ju inte att jag jobbar i ett överklassområde med
enbart svenskar och att jag är inne i bloggvärlden och finner alla
rasistiska forum där man kallar mig och mina vänner för både djur, parasiter
och annat skit.
Jag kanske borde stannat i vänsterpartiet och fortsatt träffa alla underbara
svenskar som kämpar på min sida och för mina rättigheter i världen och landet.
Jag borde kanske jobba på söder där öppenheten inte har några gränser.
Och jag kanske borde sluta läsa tidningen och sluta ramla runt
på en massa forum som oftast drivs av bottenskrapet av Sverige och
som faktiskt representerar en mindre del av svenskarna än så länge.
Rasism kommer alltid att finnas, tyvärr.
Hatet kommer aldrig att sluta existera.
Människorna blir allt vidrigare och någonstans måste jag söka
mig till tryggare marker och försöka stänga bort det mest
extrema motståndet och försöka undvika den mest extrema
rasismen för annars kommer jag slutligen att förgöra mig själv.
Och jag måste börja inse att allt som händer mig kanske inte alltid
är riktat personligen mot mig. För vi människor såras, förolämpas och
förnedras dagligen och roten är kanske inte alltid rasism utan
rent och skärt missnöje och hat.
Inget att hurra över heller men jag kan lova mig själv och
alla andra att rasister oftast lider lika mycket som deras offer.
¨Kanske är det en klen tröst när man står som måltavla men
låt den trösten göra att huvudet vilar lite bättre på kudden när ni ska sova.....
Grisslehamn
Imorgon åker jag och tjejerna på spa!!!
Ska bli döskönt.
Vi hörs och syns!
En orealistisk värld med tusen orealistiska tankar!
"Jag vet inte vad jag blir mest skrämd och upprörd av nuförtiden.
Om det är det jag läser, det jag upplever eller det jag ser."
Igår läste jag åter igen om den omtalade flyktingpolitiken.
En debattör/journalist gjorde som vi som vanligt gör.
Skrev en artikel som slår oss själva på bröstet och säger att
vi är så jävla bra, så otroligt öppna och så mycket humanre än omvärlden.
Hon pratar om att vi kanske måste börja tänka efter angående
vårt mottagande av flyktingar. Att vi inte ska låta Sverigedemokraterna
hålla den frågan som gisslan.
Och kanske borde vi börja diskutera saker ur ett annat perspektiv.
Och jag anser också att man ska kunna tala om både invandringen
och flyktingspolitiken utan att ordet rasist kastas ut.
Jag anser också att vi måste omgruppera om och kanske ta en
liten paus från att trycka in folk i ett litet land som med den nystartade
starka rasistiska tron med all sannolikhet kommet att mottaga både
invandrare och flyktingar med samma förtryck som dom flyr från.
För en sak är säker, den rasistiska stämman har börjat höras
från många andra håll än Sverigdemokraternas och Sverigepartiets.
Betydligt många fler har förenats för att sjunga samma refräng.
På internet finner du sidor förenade av samma ignoranta grupper
som jobbar för samma ignoranta och kalla framtid.
Och dessvärre har Sverige precis som övriga Europa lämnat all sin kunskap och lagt
vanligt sunt förnuft åt sidan så dessa budskap sprids och fäster
sig i hjärnorna hos politiker likaväl som vanliga folket.
Att vara somalier, arab eller en rom nu är lika illa som
att vara jude under andra världskriget i Tyskland.
Gång på gång tvingas jag kräkas över kommentarer som jämför
somalier med djur som inte ska få forslas över gränserna.
araber som fåraherdar som aldrig kommer att kunna göra någon nytta
i Sverige, Romer som inte kan jämföras med vår överlägsna ras.
Åter igen måste jag imponeras av matematiken i vårat medmänskliga land.
Vi förväntar oss som mest från dom som lidit och förtryckts som mest.
Vi ger 100% rasism och i gengäld vill vi ha 100% engagemang och tacksamhet.
Om jag blir gråtfärdig av att bara läsa om rasismen och överfallen som dessa
människor utsätts för så kan jag inte ens föreställa mig hur det är att
faktiskt vara dessa människor.
Det största argumentet bakom att stoppa invandringen och flyktingsvågen
är att vi måste ta hand om våra egna först?
Och jag frågar mig själv gång på gång hur vi i Sverige ska få det
bättre än vi redan har det?
Pratar vi om arbetslöshet? Pratar vi om att vi förlorat möjligheten att leva på
bidrag hela livet? Pratar vi om dom hemlösa och ungdomarna på driv?
För i så fall så pratar vi om saker som bara Sveriges befolkning kan ta
ansvar och ingen annan! Varken somalier, araber, romer eller någon annan
folkgrupp kan ta ansvar för något som glidit den enskilda människan ur händerna.
Vi har arbetslöshet för att vi i Sverige inte vill jobba.
Det finns jobb! Det kanske inte alltid finns jobb som man vill ha eller
är utbildad till men det är förbannat bortskämt att rata lågstatus jobb bara för
att man anser sig vara för fin för att ge sig in i skiten och smutsa ner sig lite.
Jag har vänner som valt att leva på existensminimum istället för att
ta ett jobb som inte är relaterat till det som dom har examen i.
Sen går dom in i väggen för dom inte fixar ihop ekonomin och blir
en av dom ungdomarna som det är så synd om.
En av dom ungdomarna som kunde levt ett bättre liv om inte
dessa jävla invandrare kommit.
Samma sak med hemlösa.
Hemlösa är till största del folk som hamnat i den onda cirkeln
av missbruk. Hemlösa är inte på gatan för att Sverige är
dåligt utan för att dom gjort dåliga val i sitt liv.
Återigen något som ska landa på det egna ansvaret och inte
på invandrarnas ansvar. Och Sverige tar enormt ansvar för
dessa människor som många gånger ratar den hjälpande
hand som sträcks ut. Även något som inte ska glömmas.
Men kanske borde vi tömma landet på invandrare och
på allt som kommit med invandringen.
Kanske vi borde gå tillbaka och stoppa flyktingvågen från
Finland. Vågen som var med och byggde upp Sverige med sina bara händer.
Kanske borde vi stoppa all importering och exportering och se hur
bra och överlägsna vi egentligen är.
Och kanske borde vi stoppa in lite naturkatastrofer, lite
riktigt misär och krig istället för dessa utjatade i-landsproblem.
En sak är säkert i alla fall.
Och det är att journalisten som skrev denna debatt faktiskt visade
oss vad problemet med flyktingspolitiken var från första början.
Hon försa sig i sig egen predikning när hon kallade flyktingsvågen
för en flyktingsbörda som borde delas av alla länder.
Och det är just det, att så länge vi fortsätter att se det som
en börda som tvingats på oss istället för att hjälp som vi faktiskt kan ge
så kommer vi agera och reagera utöver just detta ord: BÖRDA
when you´re mad
mm
I love loving you and I hate hating you
Love love love...confusing, mindblowing, complicated love.....
Oavsett etnicitet, kultur, ursprung, status och bakgrund så kan
vi nog enas om en sak i alla fall.
Kärleken är inte lätt, speciellt inte den äkta kärleken!
Min man kom och hälsade på mig på jobbet ikväll.
Och när jag stod där sönderstressad, höggravid, med ont i ryggen
och med en arbetsdag och kunder som inte var av denna värld så
blev jag nästan gråtfärdig av lycka när han stod framför mig och
hade svängt förbi under sin paus för att säga hej.
Jag förvandlades till en rörd och väldigt känslosam gravid kvinna
som fann denna gest från sin underbara man helt bedårande.
Och det roligaste är att bara för en vecka sedan så hade jag
kunnat skriva 500 inlägg på hur arg och förbannad jag var på honom.
Visst är kärleken lustig!!??
Så är det när man växt ihop.
Trots att vi bara varit tillsammans i knappt fem år så har vi
hunnit flytta ihop, gifta oss, få ett barn och snart ett till, plus skaffa hund.
Vi har hunnit komma in i en vardag där saker och ting ibland tenderar att
bli lite trista och ibland trycker stressen och pressen på för att få allt att
fungera och klaffa.
Ibland gör man misstaget att förlita sig på att saker och ting ska lösa sig
på egen hand eller att förändringar som barn eller giftemål ska
få saker att ordna sig men vad vi kärlekskrankar glömmer är att
det enbart är upp till oss som par att hålla kärleken vid liv.
Det är vi som ska tända lågan när den är på väg att slockna.
Can och jag har haft många broar att korsa.
Många fördomar att övervinna och en del kulturkrockar att kämpa emot.
Vi är så olika men ändå så lika och när vi glömmer att vända
batterierna åt rätt håll och två minus står och sliter mot varandra
så tenderar vi att få kortslutning!
Men så är det i relationer och är man inte medveten om att
det finns berg och dalbanor så har man inte i en relation att göra.
Om man letar efter grönare gräs på andra sidan så fort
man hamnar i en svacka så kommer man förmodligen att
spendera hela sitt liv med att byta relationer och partners.
Det finns tider jag velat gå, men fler tillfällen som jag velat stanna.
Det svåra med mig är att jag är en väldigt självständig kvinna och
ibland tenderar jag också att visa just hur oberoende jag är.
Jag får snabbt upp garden och det kan dröja länge innan jag släpper
ner den. På det sättet är jag väldigt manlig.
Jag visar sällan starka känslor så när vi blir arga på varandra så
står vi på varsin sida och spelar kalla och oberörda.
Riktiga träskallar kan vi vara när det kommer till konflikter :)
Ingen tar första steget tillbaka!
Vi måste lära oss att ta tillvara på allt fina vi delar.
Att komma ihåg den starka och stabila grund vi skapat
när vi befinner oss på villovägar.
För i slutändan är kärleken stark och avsikterna goda.
Det finns ingen som skyddar och älskar sin familj så mycket som min man.
När det väl gäller så finner jag honom vid min sida och jag vet
att han alltid är mig trogen och lojal för familjen är nummer
ett för honom, likaså för mig.
Oavsett motgångar eller medgångar så känner jag fortfarande
i mitt hjärta att han är " the one"
Och jag vet att han känner likadant.
Så varje kväll i mitt huvud, i mina böner, så ber jag om
ett livslångt liv tillsammans, friska själar,
hela hjärtan och en rad lyckliga dagar med underbara
barn och en underbar omgivning!
Stand-up med Zarah
Jag har världens roligaste dotter!
Även på dagis så har hon tagit platsen som stand-up komiker
och eftersom hon är så extremt verbal och även lite lill-gammal så
snitsar hon till det så att hon får ett riktigt grymt uppträdande :)
Hon snappar ju även upp allting som man säger så man
får passa sig noga och välja sina ord.
Häromkvällen så badade vi alla i vårt lilla lilla badkar.
Vi satt som ihoptryckta sardiner men det var mysigt.
När man är gravid så är det ju inte bara magen som sväller
utan andra delar också och min man, soma alla andra män,
är ju väldigt fixerad vid dom delarna hos tjejer så han
kunde ju inte låta bli att stirra och det såg ju Zarah som
har väldigt öppna ögon. Varav hon säger:
- Vad tittar du på pappa?
Tittar du mammas mage och bebisen?
Hahahaha... ja det var ju precis det han tittade på!
Sen idag när vi satt i bilen så jag jag och Can och pratade
och tillslut ville hon att vi skulle lyssna på henne så hon sträcker upp
handen som om att hon vore i ett klassrum och säger:
- Ursäkta mig men får jag säga något!
Varje gång jag tjatar på henne så svarar hon:
-Men mamma min älskling, du behöver inte tjata på mig.
Det är svårt att beskriva i text vad hon hon säger för man måste nästan
se hennes uttryck och höra hennes röst för att förstå charmen.
Hon är verkligen mitt lilla underbarn och min solstråle.
Hon säger ofta att hon älskar mig, eller I love you.
Igår sade hon: Mamma du är så snäll jämt och mitt hjärta smällte.
Hon är omhändertagande, lägger en filt på en när man somnat,
hjälper till att bära när man ska ner till tvätten, hjälper till att plocka
ut och in tvätten, plockar undan disken efter sig och förstår att
hon ska lägga in sina saker i garderoben så att hunden inte biter på dom.
Säger åt hunden att inte hoppa på min mage för det ligger bebis där.
Klappar på magen pussar den och säger kom ut lilla bebis jag saknar dig.
Hon torkar mina tårar när jag får mina hormonutfall när jag tittar
på känsliga filmer, kramar mig och säger att allt ska bli bra.
Säger åt mig att sluta jobba för att jag måste tänka på bebisen och
för att jag måste vila.
Gråter när jag går och vädjar att jag alltid ska vara hemma.
Då krossar hon i och försig mitt hjärta för jag hatar också att lämna henne.
Jag kan bara önska att nästa barn bli häflten så härlig som Zarah och
att Zarah själv kommer att se sin syster som ett tillskott och inte konkurrens.
Hunden gick an för att hon vet att jag prioriterar henne och att det
var mer pappas beslut att ta in Nero men en till syster kan ju
orsaka svartsjukekänslor eftersom det är någon som jag
måste ge lika mycket kärlek till och kanske ta hand om mera för
att en liten bebis är så beroende av ens hjälp jämfört med en tre-åring
som kan gå, sköta sina toalettbesök och klara sig någorlunda på egen hand.
Vi får se, det är mycket upp till oss också att låta Zarah
vara delaktig och få känna att det verkligen är hennes familjemedlem också.
Och eftersom jag inte ska amma så kommer hon att kunna vara med
och mata osv och behöver inte känna att jag går undan med den lilla
och utesluter henne.
Det blir nog bra. Ser fram emot två söta töser i hemmet!
Tänkt om din livssituation såg ut såhär!
Man ska inte önska människor misär men ibland önskar
jag att varje människa skulle få uppleva denna situation
för att få mer repsket för livet och för andra människor situationer.
Det enda sättet att få förståelse för en annan individs misär är om
man själv tagit en långpromenad i samma skor.....
Time for old-school
Häromdagen så pratade jag med en av Zarahs nya förskolelärare
och det visade sig att hon även undervisade i matematik för sjunde och
åttonde klassare.
Jag blev mörkrädd när jag hörde om skolsituationerna.
Respekten för lärare var noll, och respekten elverna emellan likaså.
Inte för att jag inte var medveten om det upptrappade våldet både mot
elever och lärare men när man får höra det sådär svart på vitt så
känns det ännu mer skrämmande att man ska skicka sitt barn till
dessa situationer som med all sannolikhet är utom all kontroll.
Förskoleläraren hade flyttat sig egen dotter till en annan skola
då rektorn var helt värdelös och skolan var under all krtik och
hon hade hamnat i en skola där rektorn var kvinna och muslim.
Hon hade infört starka och tydliga regler om uppförandet på skolan
och hon hade råkoll på elverna och alla situationer.
Var skolmaten dålig så skickade hon tillbaka den och
beställde pizza till hela skolan istället och tydligen var
denna skola ett riktigt praktexemplar på hur en skola borde ledas.
Själv är jag nästan benägen till att rösta tillbaka skoluniformen,
skamvrån och slag på fingarna med linjal när jag hör hur
man har tappat kontrollen över både disciplinen och respekten
bland alla som befinner sig i skolorna.
När lärare inte vågar gå till skolan pga hot och trakasserier
då måste man fan ta i med hårdhandskarna.
Och det allra värsta jag beskådat är när man inte stänger
av elever som mobbas utan tvingar dom mobbade att maka på sig och
sopar problemen under mattorna.
Dom stökiga eleverna måste ta konsekvenserna och kan inte
föräldrarna tygla dem så ska dom inte skicka dem till skolan
och tro att det är lärarnas jobb.
Skoluniform vore perfekt på det sättet att alla var tvungna att
se likadana ut och ingen kunde mobbas för att dom har
annorlunda klädsel eller sämre märke än någon annan.
Kanske skulle status-grupperingarna minska litegrann i alla fall
och man skulle lättare dömas efter karaktär istället för klädesplagg.
Det är ju en önskan men grunden ligger väl i uppfostran hemma
och föräldrarnas vilja att faktiskt disciplinerna sina barn istället
för att lämna deras öden i andras händer och tro att det ska lösa sig av sig självt.
När föräldrarna inte ens behagar komma till skolmöten och avvisar
samtal om deras barn utan skyller allt som går snett på skolan då
lämnar man inte mycket spelrum kvar för en sund skolgång.
Jag önskar verkligen att jag ska finna en bra skola för Zarah
och att hon ska få lärare som har orken och intresset att
lära henne allt hon behöver ha med sitt i bagaget för en
resa till en bra start i livet.
Kunskap och visdom är av stor vikt och något man ska
värna om att man kan få ta del av.....
A society of insanity
Vi är på väg utför i Sverige.
Mentala sjukdomar biter sig sakta in i våra hjärnor och vi har snart skapat
ett samhälle fullt med sinnessjukdomar och mental ohälsa.
Vi har inga naturkatastrofer, inga krig, inga diktatorer, vi
lever ej under förtryck, vi har vår frihet, mat på bordet och trygghet.
Men vi agerar som om vi levde under ständig attack och man kan tro
på sättet vi ser ut att vi burit alla världens bördor på våra axlar.
Vi är bra på att prata i Sverige. Där är vi världsbäst!
Allra bäst är vi på att prata över problemen.
Barn och ungdomar lider mer och mer av psykisk ohälsa
och har inte längre några förebilder eller föräldrar som tar ansvar
för dem och deras liv men vi väljer att prata om vem som ska
bära blått eller rosa.
Kvinnor lider fortfarande av reslutaten av dålig jämställdhet men
vi väljer att kämpa för att mannen ska dammsuga lika antal gånger i hemmet.
Invandrare blir mer och mer svenskfientliga och svenskarna
blir mer och mer rasistiska men vi blundar och säger att
Sverige är ett öppet land där invandringen och mottagandet fungerar perfekt.
Vården för äldre är så bra att dom gamla avlider av svält på hemmen
och tvingas förnedra sig sista tiden av deras liv genom att
ligga och stinka i sina sängar och hem som ägs av giriga direktörer
som tjänar miljoner på deras misär.
Skolorna är utom all räddning och undomarna utbildas
oftare till missbrukare än ingenjörer men vi tror fortfarande att
vi är världsledande i kunskap.
Allt är skitbra!
Det är därför vi inte längre kan kliva utanför dörren utan att
någon hoppas på oss om inte verbalt så fysiskt.
Det är därför vi står och väntar på första bästa tillfälle att trycka
ner våra medmänniskor och få dem att känna sig som det lägsta avskummet
som existerar på planeten.
Det är därför vi beter oss som svin mot varandra och mot oss själva.
dagligen,. Just för att vi mår så jävla bra!
Personligen har jag öppnat mina ögon och jag är mer rädd än någonsin.
Rädd för att den mentala sjukdomen som kan besitta vilken själ som helst.
Det är inte hugget i sten vem eller vilken grupp som är mest kapabel
till att begå dom mest sinnessjuka brotten.
Du kan välja att gå på andra sidan gatan och undvika att
stöta på ett stort gäng och råka illa ut men det är dom oberäkneliga
som är dom mest skrämmande.
Det är den alldagliga familjefadern som helt plötsligt blir Hagamannen,
det är den trevliga förskoleläraren som har en sjuk kärlek för barn,
det är den gamla damen som helst plötsligt kallblodigt mördar sin man,
det är den perfekta studenten som mördar en 13-åring i sitt hem,
det är dom perfekta vännerna som helst plötsligt styckar sin kompis.
Det är dessa brott som skrämmer mig och som växer allt
starkare i vårt perfekt luftslott som vi aldrig trodde skulle spricka!
Stökiga invandrarungdomar och vilsna sverigedemokrater har mycket gemensamt!
Sverigedemokraten William Petzäll är död.
T om jag som är stark emot Sverigedemokraterna och allt som
dom står för tycker att hans död var tragisk och önskar ingen familj detta.
Dock imponeras jag av hur man har så stor förståelse för att svenska ungdomar
kan börja knarka och gå med i rasistiska rörelser.
Hur man vill skönmåla dem som fantastiska människor med fina hjärtan
som bara hamnat på fel sida av vägen när det sitter tusentals ungdomar
med invandrarbakgrund som flytt från krig, misär och som känner ett
fruktansvärt utanförskap som direkt svartmålas som onda själar som
bara vill Sverige och svenskarna ont.
Ingen människa föds ond och på samma sätt som en ung kille
som William känner sig manad till att gå med i en främlingsfientligt
parti och börja med droger för att han är vilsen här i världen så kan
det kanske finnas en liknande förklaring varför samma unge kille
från förorten känner och agerar likadant.
Att dra sig till extremistiska grupper handlar oftast om att man
är osäker i sig själv och försöker trygga sitt liv med att hitta människor
som man kan känna någon slags tillhörighet med.
Vare sig det är att stå och uppmanna till rasistiska dåd eller om det
är att glida omkring och vara stökig och förstöra sina möjligheter det
spelar egentligen ingen roll för grunden är detsamma.
William Petzäll var bara en av tusentals unga som sträcker ut
handen för att få hjälp men får den avvisad av vårt kalla samhälle.
SD som påstår sig värna så mycket om svensken och målar upp sig
som Sveriges räddare i nöden kunde inte ens ta sig dit att hjälpa
sin egen partikamrat utan stängde ut honom i kylan precis som
dom vill göra med alla invandrare.
Konsekvenserna för att stänga ut unga människor, svenskar som
invandrare, är och kommer att vara förödande.
William Petzäll precis som Taimour är klockrena reslutat
på vilka typer av människor som vårat kalla samhälle håller på att skapa.
Slut på batterierna!
Nu är jag helt slut!
Batterierna tar snabbt slut när man är gravid.
Var och tränade för några timmar sedan och drog med mig både hunden och Zarah.
Dom har så bra barnpassning på sats så det går hur bra som helst att ta
med sig barn dit. dom har en grym lekplats faktiskt!
Sen sprang jag upp med ytterliggare papper från försäkringskassan
som jobbet måste skriva under.
Det är en jäkla djungel med alla papper och hur fasiken man ska
tolka papprena från försäkringskassan är en gåta.
Men min handläggare är toppen och jag känner att man får bra
information från henne i alla fall.
Efter den stressen så sprang jag hem för att jag tog en tvätttid sista
sekundför min dotter hade en olycka imorse när vi vaknade.
Stackaren fick panik då hon inte hann till toaletten.
Hon börja bli så stor nu så hon skäms när det händer.
Me jag ser inga problem utan tycker att hon varit extremt duktig.
Hon har varit helt blöjfri nu sen ett halvår tillbaka och sen fyra månader
tillbaka är hon även blöjfri på nätterna.
Det är duktigt för en nybliven tre-åring.
Nu har vi ätit och både hunde, jag och Zarah ligger
och jäser i vår säng.
Hade tänkt att blogga mycket men känner att
ögonen vill sova så vi kanske hörs senare eller någon annan dag :)
Sweet dreams!
Poetic justice
"Nothing inspires forgiveness quite like revenge."
"Men are not prisoners of fate, but only prisoners of their own
minds."
minds."
"Find a place inside where there’s joy, and the joy will burn out
the pain."
the pain."
"We do not suffer from the shock of our trauma, but we make out of
it what suits our purposes."
it what suits our purposes."
Skor jag åtrår och vill ha.....
Love it Love it Love it!!!!!
Letting myself go
Oh my goooood jag är så äcklad av mig själv just nu.
Jag smäller fan i mig ett ton choklad om dagen.
Jag hade skött mig så bra men efter det att min kompis från
Italien var här så fick jag tillbaka mina dåliga vanor, som sedan blev brutalt sämre!
Har tryckt i mig så mycket skit dom senaste dagarna att jag är chockad över
att jag inte fått en diabetes-diagnos.
Värst är det på nätterna då jag vaknar och smyger mig till skafferiet
och haffar mig en bit choklad varje gång som jag går på toaletten :)
Det är så lätt att ursäkta sig själv när man är liten och bara väger
55 kg trots att man är gravid i sjunde månaden.
Och när alla säger att man sä så smal för att vara gravid så
får man ännu mer ursäkter för sitt frosseri!
Men det börjar spåra lite nu och det är dags att tejpa igen munnen
för skit och öppna den för frukt och grönt!
Vad händer med nybloggat.se???
Vad faaaaaaaaaaaan är det för fel på nybloggat.se???
Har försökt komma in där i flera dagar men det står
bara bad gateway hela tiden.
Väldigt irriterande då jag faktiskt skriver en del nu och
gärna vill få upp dom där. kan ju inte spara allt i utkast tills
deras hemsida fixar till sig!
Baby on the way
Om två och en halv månad kommer barn nr 2!
Flicka nr 2, eller nr 3 med mig då!
Stackars pappa, han får det inte lätt :)
Nu börjar det bli tungt.
Nätterna är inte lätta att sova sig igenom.
man känner tryck i huvudet hela tiden och man buffrar upp med kuddar
mellan knäna, under ryggen, under benen och man springer på
toaletten minst 4 ggr per natt.
Jag jobbar fortfarande. Väntar på besked från försäkringskassan
om jag får havandeskapspenning eller inte.
Min chef säger att alla som sökt från jobbet har fått pga att butiksarbetare
och arbetare inom vården har så tungt jobb så dom nekas aldrig.
Känns skönt att höra men man vill alltid ha det där ja:t på papper
innan man kan pusta ut.
Zarah längtar efter sin lillasyster nu och jag längtar också.
Dels för att man börjar bli tung och dels för att man saknar lill-skiten i magen.
Hon sparkar inte lika mycket som Zarah men det berodde tydligen på
att moderkakan hade hamnat på magen så den dämpade sparkarna. Lustigt men sant!
Vägen genom graviditeten är ju långt ifrån lika spännande som det
var med Zarah. Månaderna flyter mest förbi och man varken tänker
eller reagerar på samma sätt som med första barnet.
Man är inte lika paranoid och det är väldigt skönt.
Det som är speciellt med denna gång är att man vill se sitt
första barns reaktion och att man kommer att tycka att det ska
bli kul och se hur olika eller lika dom kommer vara i utvecklingen
och personligheten.
Ska försöka ta ett kort på magen så ni får se den i alla fall :)
Hotell Havsbaden i Grisslehamn
Tack vare min vän Christine så ligger vi här och glassar om två veckor :)
Ska bli så jäkla skönt och vi har verkligen fått ett topp erbjudande med
både lunch, spabehandling och tillgång till spa-avdelningen!
poetry
"Imagination is more important than knowledge.
Knowledge is limited.
Imagination encircles the world."
I was here
Snodde denna video av Suad!
Den var så rörande och härlig!
Heavy bagage
Jag känner många människor som dagligen går omkring med
alldeles för mycket bagage.
"many people don´t travel light"
Ryggsäckarna blir allt tyngre, orken allt sämre och ibland undrar
man om människorna som ständigt reser runt med all
denna tyngd på ryggen, någonsin får stanna och lätta på bördan.
Ifall dom någon gång får stanna, lasta av och slå sig själva till ro.
Eller är det en ständigt flykt genom livet som bara har döden som slutstation?
Oftast är det dessa människor som spenderar hela sitt liv till att
göra skillnad i världen och inte bara i sin egen vardag.
Medan dom största såren läker så helar dom ofta andra.
Och längs vägen lämnar dom sällan sig omgivning oberörd.
Men är det meningen att människan måste möta hårt lidande
och misär för att bli eldsjälar som sedan hjälper andra själar upp?
Det känns fel samtidigt som vi ofta ser att människor som har
haft det alldeles för lätt i livet oftast har svårt att se till andras misär.
Ibland önskar jag att jag vore orörd.
Skyddad från verkligheten och att jag kunde sväva omkring i
ovisshet precis som många många andra.
Att jag kunde bry mig om i-lands problem och gnälla
över vardagliga och ytliga problem istället för att driva omkring med
världens problem över mina axlar.
Samtidigt som det är den delen av mig som upplevt tragedier som
tar fram det bästa av mig, Den kanske mest beundransvärda delen.
Den som inte gör mig till en i mängden och den som
reagerar när alla är handlingsförlamade, den som tänker när
alla slutat tänka, den delen som öppnar sina ögon när andra blundar.
Så kanske vårt bagage i slutändan blir lätta vikter.
Kanske det är meningen att vi ska bära dessa tyngder
så att vi kan använda vår erfarenhet och styrka till att bära andras?
Take Care
I've asked about you and they've told me things
but my mind didn't change I still the feel the same
what's a life with no fun, please don't be so ashamed
I've had mine, you've had yours we both know, we know.
They don't get you like I will my only wish is I die real cause that truth hurts,
and those lies heal and you can't sleep thinking that he lies still so you cry still,
tears all in the pillow case,big girls all get a little taste pushing me away
so I give her space dealing with a heart that I didn't break.
I'll be there for you, I will care for youI keep thinking you, just don't know try to run from that,
say you're done with that on our face girl, it just don't show
.When you're ready, just say you're ready
when all the baggage just ain't as heavy
and the parties over, just don't forget me we'll change the pace and we'll just go slow.
You won't ever have to worry,you won't ever have to hide,
you've seen all my mistakes,so look me in my eyes.
I kön på Rinkebys livs så kände jag mig som mest hemma!
Idag var det en såndär trist dag där åka iväg och handla mat till kylen var
det enda alternativet då Zarah var halvsjuk och det ösregnade hela dagen.
Några vänner till oss bjöd på grillade lammkotletter när vi var
hemma hos dem senast och dom var dom grymmaste kotletterna
som jag har ätit i hela mitt liv.
Det visade sig att dom köpte sitt kött på ett litet livs i Rinkeby så
vi bestämde oss för att göra samma kap och tog oss dit.
Klockan två på eftermiddagen befann jag mig i en liten och trång
livsmedelsbutik i en av Sveriges mest omtalade invandrarförorter och
jag trivdes som fisken i vattnet!
Att stå i kö framför en disk med araber som styckade kött mitt
framför oss och med 20 olika nationaliteter som kacklade runtomkring mig
var som dag och natt från att stå på mitt jobb med stressade kunder
som skriker efter personal och som nästan enbart är där för att ta
ut hela sin dåliga dag på oss eller för att flasha med sina pengar som oftast inte
är deras egna utan arvegods, makens pengar eller pappas.
Snubben brevid mig stod och tandtrådade medan han väntade på
sitt lamm, indiern till höger var med hela sin familj och dom köpte
olika lammvaror för flera tusen och och framför mig stod slaktarna
och skrattade och drog skämt för allt och alla.
En känsla av gemenskap som fick en att glömma att
man hade 12 nr kvar tills det var ens tur. Man sög bara in känslan
av att man befann på någon kul marknad någonstans i mellanöstern.
Där mitt i butiken så kändes alla fördomar så distanta och
dom överdrivna skriverierna om maffia, bränder, kriminalitet osv
kändes som väldigt långt borta.
Det enda jag kunde önska när jag gick därfirån var att samma känsla
gärna kunde få slå mig på mitt eget jobb.
