Soulfood

Jag trodde att jag skulle smälla av när jag läste tidningen härmodagen!!!
En präst hade blivit av med sin titel för att han hade miskött sina hundar.
Den åtgärden var väl helt i sin ordning men när läser om alla barn som
utsätts för övergrepp och om prästerna i Sverige som antastat unga tjejer
på konfirmationsläger och som inte alls blivit av med sina titlar utan
får en simpel tllsägelse av sina kollegor då undrar man vart vi är på väg?
Nu menar jag inte att det ena måste utesluta det andra men varför i
helsike ska man spänna åt bältet när det kommer till djur men sen
blunda och gå vidare när det kommer till barn och ungdomar??
Vilken snedvriden och sjuk inställning inom kristedomen.
Dom här övergreppen är faktiskt en skam!

Idag när jag skulle gå hem från jobbet så skrek en kollega
efter mig att jag måste komma tillbaka.
Stressad som jag var då jag skulle hämta Zarah från dagis så
sprang jag tillbaka och fick se en kvinna stå där med min kollega.
Hon log och kom fram och kramade mig och sade:

- Hej Linda, jag heter Anna, det är jag som är din Gudmor.

Say what??????

Jag har vetat om att jag har en Gudmor som heter Anna
och att hon dessvärre inte funnits i mitt liv på 27 år nästan för
att mamma och hennes familj gled isär.
Jag hade ingen aning om hur hon såg ut eller vart hon bodde osv osv
men idag stod hon framför mig på jobbet och omfamnade mig.

Jag blev lite tagen faktiskt.
Glad över att äntligen få träffa henne men med ens röst inom
mig som påminde mig om att det var ganska lämpligt att hon sökte
upp mig just när hennes dotter skulle söka jobba på stället där jag arbetar.

Nu ska man kanske inte vara skeptiskt men det kan inte
hjälpas att jag tyckte att det föll sig lite för bra på plats.
I vilket fall så skulle vi försöka träffas då dom skulle komma
in och fråga efter jobb och det skulle självklart vara kul att
träffa hennes dotter som bara är den mellersta av tre döttrar.

Våra släktband på den svenska sidan har varit sorgset svaga och
jag kan ibland avundas mina invandrarkompisars relationer till familjen
och till alla tusen släktingar som dom har.
Familj är viktigt och trots att det inte är min biologiska släkt
så skulle jag önskat att man hade haft några relationer inom
dn stora släkt som vi faktiskt har. Det är ju trots allt den enda jag har!!!

Att folk är otrogna mot varandra är ingen nyhet.
Med moderna tider kommer modernt beteende och tydligen
ingår otrohet och ett allmänt grisigt beteende mot sina nära och kära i vårat
nya utvecklade samhälle som tvingar många familjeförhållande på knäna.

För ett halvår sedan blev jag olyckligt medveten om en otrohetsaffär
som skedde mellan två kollegor på jobbet.
Jag hade anat detta men trodde att den ena kollegan hade mer anständighet
än så. Den andra hade jag inte högre förväntningar på så hans delaktighet
gjorde mig inte ett dugg förvånad eller chockad.

Det tragiska är att hans fru och dotter handlar där ofta och även om det var
mer förr än nu så kommer dom nån gång då och då..
Att sänka sig själv till den nivån och att skada någon man älskar på
det sättet och för lite hångel i kylrummet känns absurt.
Och att en av mina favoritkollegor stoltserar runt som en
kaxig älskarinna gör inte saken bättre.
Istället för att skämmas och försöka dölja det så är dom mer eller
mindre öppna för att bli påkomna i den där jävla kylen och situationen
mellan dom är så pinsamt uppenbar.

Det är ohållbart att ha en affär på jobbet.
Att smussla omkring, sänka jobbkvalitén och gå runt
och försvara varandra till döden är tröttsamt.
Tröttsamt för oss andra som blir lidandes pga deras lilla
menage a trois där tredje parten är lyckligt ovetandes.

Men sen finns det också många många navia fruar.
Fruar som vet exakt vilka svin deras män är.
Och dom fruarna känner man igen på mils avstånd.
Det är dom fruarna som lyfter sina män till skyarna och hela
tiden måste konstatera hur bra deras män är och hur perfekt
deras relation till varandra är.
Det är dom fruarna som hittar läppstift på kragen, har män som
kommer hem med en annans kvinnas doft men som fortfarande
låtsas att det regnar och att deras män är regndansens gud själv.

Det är så tragiskt att se från alla håll.
Tragiskt att se männen som får det bästa av två världar och
som oftast går helt ostraffade ur situationen även när dom blir påkommna.
Det är tragiskt att se dom stoltserande älskarinnorna som intalar sig
själva att det finns någon slags heder i att stjäla en annan kvinnas man.
Och allra mest tragiskt är det att se den naiva frun som håller
sanningen långt från sitt hjärta och fortsätter att förakta sin självrespekt.....

Jag har inte följt Melodifestivalen och det var först efter flera
veckor som jag ens kopplade att detta var Loreen och hennes låt
och att den var med och tävlade i Melodifestivalen.
Det var först när hon vann hela Eurovision och fick stående ovationer
som jag började lyssna lite lätt på både henne och hennes musik
och jag såg en vinnare på alla sätt och vis.
Sättet hon talade och representerade sig själv var oerhört vackert
och hon verkade vara en väldigt klok och intelligent artist som snabbt
blev älskad av svenska folket, trots sin härkomst och sitt ursprung.

Några som var snabba på att påpeka vilken ovärdig representant
för Sverige Loreen var, var ju såklart Sverigedemokraterna som
snabbt steg fram och kritiserade hennes vinst på en av deras politikers hemsida.
Loreen, som alla andra invandrare, var inte svensk nog för att få
hyllas som en svensk vinsttagare.
Vaddå Sverige vann? Sverige?
Bla bla bla.....

Ja åter igen visar Sd sitt rätta jag.
Att folk fortfarande ser dom som ett parti som bara är lite
kritiska till för mycket invandring är ju helt absurt.
Det är ju helt glasklart att partiet efterlyser en etnisk rensning där
enbart etniska svenskar ska få kalla sig svenskar hur länge man än har bott
här eller om man t om är född här.

Att Björn Söder blev mordhotat m.m efter sitt korkade uttal
är helt förståligt för man börjar tröttna på deras smygrasism
som hela tiden ska täckas över och ursäktas.
När inte ens hans kollegor backar upp hans uttlande så är det
inte så konstigt att svenskar som faktiskt inte vill hamna i samma
svenskhetsgrupp som Jimmie Åkesson faktiskt också reagerar.

Sd försöker också tvätta bort stämpeln som nazister genom
att passa märket vidare till muslimerna. Och att muslimernas
skulle stå närmare ett nazistiskt tankesätt än SD är ju ännu mer
skrattretande.

Tack snälla ni för alal fina och uppskattande kommentarer
på mitt inlägg om invandrare som produkter.
Kul att den artikeln vart uppskattad.
Ni är så fina allihoppa!

Kram på er!

idag ska jag på bio med Zarah.
Vi ska träffa en kompis till mig och hennes jämnåriga dotter
och se någon riktig flickig prinsessfilm.
Ska bli jättekul.
Skönt med fint väder så att man har mera ork att
hitta på något. Ikväll ska träffa Maria också så vi får se
om det blir en kväll för tjejerna på stan. Zarah skulle nog
uppskatta att åka in till stan och se livet där!

Sitter och kollar på denna film.
Hur rolig som helst. Undrar om jag eller Zarah är mest road :/

En liten kille men med en fantastiskt begåvad röst!

Det är lätt att bli en riktigt egoist i ett i-land och speciellt i en
storstad som Stockhom där allt handlar om vad vi har och inte vem vi är.
Där vi blir en droppe i havet och våra gärningar och vart beteende nästan faller osynligt.

Jag har oftast fått höra att jag borde tänka mer på mig själv och
att det inte lönar sig att bry sig om andra och till viss mån har jag
fått lägga den sidan till för att skydda mig själv från svek men jag kommer
alltid vara den jag är och tänka på min omgivning då jag inte går hand i hand
med 2012 och jag jag jag-idén.

Egoismen som människan besitter återspeglas i allt vi gör.
Den visar sig väldigt tydligt i dagens föräldrarskap där man inte förstår
eller bara inte ens är villig att sätta någon annan än sig själv först. Inte ens
när det kommer ett litet sårbart barn som man själv satt till världen.
Man förstår inte att livet förändras och att man inte längre kan göra
allting som man gjorde när man var singel och barnlös.
Inte heller förstår man att man kanske måste prioritera bort
vissa saker eller göra ett val när man står och velar mellan karriär och barn.
För det finns ingenting mer egoistiskt än att sätta ett barn till världen
för att sedan lämna barnet till dagis och nannys dygnet runt och förvänta
sig att samhället och alla andra än en själv ska stå för uppfostringen.
Det spelar ingen roll hur många ipods, datorer, mobiler och andra lyxsaker
som barnen får för i slutändan kommer dom bara vara ett tomt skal
som törstar efter kärleken som dom borde ha haft men aldrig fick.

Egoismen framträder även i förhållanden när vi kräver perfektion och
100% förståelse från våra partners men sällan kan uppnå samma sak tillbaka.
När vi kräver att kärleken ska sättas på paus när det passar oss och
bli butterflies när vi trycker på play igen.
Att vi även där är villig att kasta bort familj och långa äktenskap för
ett engångsligg på en personalfest för att relationen kommit i en svacka.
One strike and you´re out.
Idag befinner vi oss i en sådana ovärdiga familjetraditioner att t om
psykologer sitter och uppmanar folk till att dra och lämna familj och barn
så fort relationen blir lite tråkig. Att feminister sitter och uppmuntrar
kvinnor till att ta det starka steget ur relationen så fort dom finner en
minuts tvekan eller känner sig ouppskattade för en dag.
Och våra blinda ögon och vårt nedgågna förnuft kan inte ens tänka
för en sekund att relationer som ska vara länge aldrig kommer att
vara på topp hela tiden, att det kommer upp och nedgångar men att
ingen annan någonsin kan leva superlyckliga och förälskade varje dag i
50 år framåt.

Nej överallt sätter vi oss själva främst på raden och tror att
alla runtomkring oss ska nöja sig med att vänta på oss sittandes på raden bakom.

Såhär kan framtiden se ut i Sverige om en massa jubelidioter får sin vilja fram :)

Säga vad man vill men snubben är rätt skön i alla fall
och mer kunnig i saker än man tror!

Imorgon ska jag åka in till city med en vännina från Indien.
Jag ska faktiskt unna mig lite shopping. Jag förtjänar det känner
jag och dessutom kommer det in lite extra cash dessa månader och
i och med att vi inte reser till Italien i år så får man väl lyxa
till det lite här hemma.

Men det blir väl som vanligt att jag inte hittar något bara för
att jag är inställd på att rensa storstan.
En motgång är ju definitivt modet.
Jag har aldrig varit med om värre mode-år än det
som skett inom modet sen 2000-talet.
Det blir bara fulare och fulare kläder och det är fanimej
inget som tilltalar längre.

Antingen är det mormors gamla gardiner som sytts om till
tröjor, turkiska bondebyxor som kommit tillbaka på modet,
70-tals discokläder eller kläder som någon gammal
prostituerad från 1800-talet har stått model för.
Jättekul att gå och shoppa!

Ska spana in lite kläder på desigual.
Dom är dyra men har en del grymma saker som
passar mörkhyade med tanke på alla färger....

Imorse när jag skulle lämna Zarah på dagis så var hon på
ett nedstämt humör redan när vi gick för att hon inte fick ta med
sin trasiga nalle. När vi väl kom till dagis så sken hon upp lite
och sprang iväg och lekte. Men när jag skulle vända mig och gå
efter att ha bytt några ord med lärarna så kommer hon springandes
i 180km/h och skrek och grät för full hals.
Hon kramade mig som om det var domedagen och vi
aldrig skulle ses igen och vägrade släppa taget.
Väldigt lätt att gå då!
Tillslut tog en lärare tag i henne så jag kunde gå och hon
fortsatte med sitt hjärtskärande skrik.

Det var inte långt ifrån tårar för mig också och hjärtat
blödde en flod.

Rackarns unge alltså.
Det finns inget värre än när hon gör sådär.

Mitt största uppdrag och det viktigaste jobbet jag har här i livet
är att vara mamma!
Det finns ingenting som jag lägger ner så mycket själ, tid, ork
och hjärta i som i att vara en bra mamma och en förebild.
Jag kan sjabbla i privatlivet, gå ner till att prestera 80% på jobbet
men när det kommer till rollen som föräldrar så gör det förbannat ont
när man känner att man inte presterar 100% eller att man inte ger
så mycket av sig själv som man kanske borde.

Ibland när privatlivet strular eller när jobbet tynger en så kommer man
hem frustrerad och trött och slänger sig som en säck potatis i soffan,
sätter på en film och säger:

- Titta nu på filmen Zarah, mamma ska bara vila lite.

Och så kan det fortsätta. Dag efter dag, vecka efter vecka.
Medan en liten röst i huvudet säger till en hela tiden att man är en
värdelös mamma som borde gå ut och hitta på något eller åtminstone
pyssla med något kul hemma som är mer lärorikt än att låta
tv:n vara barnvakt.

Ibland när tålamodet och orken inte räcker och Zarah är i sin trotsålder
så blir man tillslut trött på sin egen röst.
Man tjatar och skriker och känner sig som världens bitchigaste morsa.
Sen kommer det dåliga samvetet som en våg över en och man känner
sig otroligt ledsen och nedstämd.

Som tur är så har man vänner som påminner en om att man
faktiskt är en ganska bra förälder ändå och att barnet inte kunde
önska sig en mer kärleksfull förälder och då börjar man faktiskt
tänka på dom betydelsefulla sakerna som man faktiskt ger sitt barn.
Att man går ner i tid för att vara hemma mer, att man sällan lämnar bort
henne och att hon alltid är med på alla aktiviteter och att vi trots allt
gör väldigt mycket för henne, att man är kärleksfull och ofta matar
hennes självförtroende med positiva ord, att man alltid sätter henne
 i första hand osv osv osv.....

Jag hoppas i alla fall att hon ser och uppskattar att jag
gör mitt allra allra bästa för att vara första klassen förälder.
Ibland är det inte lätt men så länge hjärtat är på rätt plats
så kan ingenting gå fel.....

Terrorister



Förtryckt



obildade katt-tuggare



Importerad huslavar och horor



Människohandlare




Våldtäktsman



Brottsliga snattare och grivt kriminella



I måndags så träffade jag Samira, en av mina läsare.
Det var precis som jag hade förväntat mig och HON var precis
som jag hade förväntat mig. Vacker, klok, stark och en ung kvinna
med otroligt inspirierande åsikter och tankar.
En sak som hon sade som svetsat sig in i mitt hjärna är att vi
invandrare hjärntvättas in i ett tänkande där vi ska ta avstånd från
våran identitet och där vi ska hata oss själva när vi kommer till
Europeiska länder.
Den överlägsna delen av världen hade redan placerat in oss i fack
innan vi ens anlände till deras territorium och i dom facken har vi fastnat.
Vi inbillar oss att vi är dom barbarer som vi liknas vid och att vi faktiskt
tillhör den underlägsna rasen som ska visa tacksamhet och respekt
precis som i Afrika under dom historiska tiderna.

Och dom invandrarna som lyckas ta sig in och blir en del
av Europa och den europeiska standarden och levnadssättet
kunde inte vara snabba nog att vända sig mot sina egna.
Att börja kritisera sina länder och på något märkligt hjärntvättat
sätt vara stolta över att dom inte krälar i stoftet längre.
Att dom rest sig ur askan där många av deras landsmän lever kvar.

Dagligen möter jag iranier som slängt slöjan, gift sig med svenskar,
blonderat håret, opererat näsan och bytt ut sina namn till svenska namn, som
börjat se ner på övriga invandrare. Iranierna är dom första icke-europeiska
invandrarna som tagit sig in på svenska marknaden och lyckas få dom
högre statustjobben pga att dom kastat sin identitet på vägen.
Därfrån har många gått över till ett förkastligt synsätt på deras
landsmän och andra invandrare som inte tillhör den "lyckade" gruppen.
Inte heller har det undgått mig att människor från Eritrea anser ser sig
vara av den fina rasen av afrikaner för att deras hår är mer europeiskt
och för att dragen liknar europeiska drag och för att dom inte har den
breda näsan och dom tjocka läpparna.
Dom kristna syrianerna var heller inte snabba nog med att få ut sin
hämnd på muslimerna när dom släppte sin religiösa tro om
att vända andra kinden till och gick tills säng med Sverigedemokraterna
som tutat i dom att det bara är dom muslimska människorna som
dom vill eliminera från Sverige.
För att inte tala om alla adopterade som verkligen tror att
dom tillhör invandringens överklass för att dom inte kom hit på
en bananbåt utan fick resa förstaklass rakt in i systemet och aldrig
behöva befinna sig i samma situation som en flykting.

Och så fortsätter hjäntvättningen av invandrare.
Hjärntvättningen som får oss alla att glömma att vi kommer
från samma misär, samma trista förhållanden och samma moder, kvinnan.
Hjärntvättningen som får oss att gå in i systemet där vi ska
tänka vi och dom, som i slutändan leder till ännu mer konflikter och rasism.

Ett system där vi alla sätts in i fack och bedöms och bemöts därefter.
Och därifrån måste vi uppnå maximala framgångar med
minimala medel och extrema motgångar.

Den värsta sortens rika är inte dom som blivit rika genom att
faktiskt jobba för sina pengar för oftast brukar dom
ha en viss ödmjukhet och faktiskt minnas hur det var att
inte ha dessa miljoner på fickan.
Nej dom värsta sorterna är dom som fått sin rikedom serverat
på ett fatt. Dom som kommer i en form av inköpta fruar,
arvtagare, vinnare på lotto, lyckliga partners till rika, barn
till rika föräldrar.

Dom skulle man helst skicka till något i-land så
att dom kunde sitta där och uppskatta det dom
så kaxigt tar för givet.

Ibland när jag jobbar så får mitt hjärta sig en elchock ibland.
För dessa människor, och tro mig, vi har många av dom, tror att
dom kan bete sig hur fan som helst.
Rullas inte röda mattan ut vid entré så är deras dag förstörd.
Finns det inte varan dom behöver pronto så är det på vippen
att dom kastar sig på golvet som en tre-åring och börjar böla,
är maten inte lagad för två sekunder sedan så är den gammal,
måste dom vänta i kö i mer än en halv sekund så börjar dom skrika
som om dom vorde på någon marknad i Pakistan, får dom inte sin
vilja igenom så går dom hem och skriver ett halvt meter långt
mejl om hur vi i butiken minnsan inte ska behandla dom och
deras förmögenhet på detta vis osv osv osv......

Och det är lustigt hur människor som ändå levt med en silversked i mun,
vissa i häcken, och som rört sig i dom fina kretsarna och gått i fina
skolor helt tappar det sunda förnuftet när dom går in i en butik.
Det är som att man ska behöva räcka dom en manual där det
står: Så här beter man sig när man går in och handlar.
Och så här beter man sig mot personalen som servar en.

Ibland är det väldigt kul att se dom här rikemans-charaderna
som utspelar sig i butiken men tyvärr är det också väldigt väldigt
tröttsamt och tar mycket energi från kropp och själ.
Att hela tiden bli testat för sin kunskap.
Att ha folk som bara väntar på att få sätta en på plats.
Eller att det vissa dagar väller in rastlösa inköpta kärringar
som bara gått och väntat på att ta ut hela sin dåliga dag över en.

Idag när jag kom hem så berättade Can att han och Zarah hade suttit
utanför kiosken här vid oss och ätit glass.
Nero hade han bundit vid en tidningslåda och han satt
där snällt och tittade sig runt omkring.

Helt plötsligt kommer en familj med ett litet barn och föräldrarna
låter barnet gå fritt nära Nero och valpig och busig som han
är så hoppar han ju till och drar nästan med sig tidningslådan.
Pappan blir skitförbannad och säger åt Can att man minnsan
inte ska skaffa en sådan hund om man inte kan kontrollera honom.
Och där kommer den "upplysta svensken" fram.
Den som har suttit och tittat på debattprogrammen där man
debatterar om hundar och berättar om hur många invandrarungdomar
som skaffar kamphundar och använder dom som vapen/status/macho-grejer.
Så när han såg Nero, som är en engelsk stafford, lik en kamphund men som
 t om går under kategorin: Nannydogs för att dom är så snälla mot barn, med en
invandrarkille som Can så är det ju självklart att man måste låta
sin intelligenta hjärna släppa dessa fördomar och öppna sin mun och
säga något. Varav Can frågar vad fan han säger och då går han snabbt därifrån.
För förmodligen har han inte heller missat att alla vi invandrare är
svenskfientliga och ägnar våran vardag till att gå runt och spöa på svenskar som han.

Att för en sekund tänka på eget ansvar och inte låta sitt barn gå nära en
hund som man dessutom tror är en kamphund det tänker man inte på.
Så typiskt vårat samhälle. Lasta andra för ens egna brister och fel.

Och detta är ett ständigt problem bland människor i Sverige.
Man provocerar och kommenterar så förbannat mycket hela tiden
och 99% av gångerna är det bara en massa skitsnack som bara
få folk att se rött. Korkade kommenterar för att visa att man är
bättre, nedlåtande kommentarer för att trycka ner folk, fega
kommenterar när man har ett övertag, som när Suad blev attackerad
på tåget, jag skulle vilja se samma man öppna sin käft om det hade
suttit en somalisk biffig kille mittemot honom istället för en liten smal
tjej i tjugoårsåldern.

Vem försöker Sverigedemokraterna och deras korkade anhängare lura?
Sverige har blivit ett fruktansvärt arrogant land där man
inte skyr några som helst medel för att skada eller förnedra sina
medmänniskor. Här gör vi allt för att få varandra att känna oss så
små som möjligt och så fort man har övertaget så fäller man den svage.
Det svenska våldet och makutövandet kanske inte kommer i samma
form som den kommer från ungdomar från förorterna men det
kommer i många många andra former och den kommer så lagom
när man har övertaget eller är majoritet.
Om tidningarna skulle börja skriva om överfall på alla invandrare och
homosexuella som sker av nazister, eller om alla thailändskor som
importeras för att användas som konkubiner, husslavar och sexsäljare, om
attackerna mot flyktingläger och rasistiska kommentarer och protester så
fort komunen tar emot ett flyktingbarn eller när migrationsverket
lyckas utvisa någon, om diskrimineringen som sker på svenska företag eller om utnyttjandet
av invandrare på arbetsmarknaden så skulle vi helt plötsligt titta
på en helt annan "statistik" som inte målar upp samhällets invandring som
en svart och vit bild.

För efter att ha hört vad vänner och bekanta råkat ut för,
svenskar som invandrare, sett människor ondska på nära håll och
fått ta del av dessa bittra och kobraspottande kommentarer så
är jag inte ett dugg förvånad att folk har börjat svinga näven
till vänster och höger.......

Här kommer lite bilder från vår trip till Kolmården.
Bamsevärld blev första stoppet för lilla Zarah!







Sen mötte vi såklart massor av djur på färden
till delfinshowen.


































Delfinshowen



























Sen var det dags för Safari och den fick vi se genom att åka
i en linbana då någon väldigt korkad människa bestämde
sig för att gå ut ur bilen som man tidigare åkte i och
klappa på kissen (lejonet) som sedan åt upp honom.







Sen kom aporna... och gissa om dom var roliga.





Posé baby


Tyvärr mina läsare så var alla mina bästa och superfina
alldeles för stora för att ladda upp så dom riktigt roliga
kom inte med. Ska försöka komprimera dom. Måste
hitta någon hacker som förklarar hur jag gör bara :)

Vad jag lyssnade sönder denna låt när den kom ut.
Sommrig, rythmisk och älskvärd.

Gammal old school låt som verkligen tar en tillbaka till bra tider!

Very romantic!!!
En gammal kärlekslåt!

Jag fullkomligt älskar Keith Sweat!
Alla hans låtar känns lika bra och han har aldrig gjort mig besviken!
Har tre av hans skivor men den bästa är den som innehåller denna
track och nobody.

Vill bara skriva ett litet inlägg och gratta en av mina läsare
som också väntar barn!
Det blir hennes första och det innebär att hon kommer att
ha ett spännande äventyr framför sig då första gången är riktigt speciellt.
Stort grattis till dig och alla lycka till dig och din sambo!

/Linda

Det finns inget bättre än lojala och trogna tjejer så därför vill jag
bara tacka mina underbara vänner Maria och Christine.
Tack för att ni finns.
Ni skänker frid till det mest stressade sinne.
Är där och plockar upp bitarna när allt faller samman.
Ni är underbara och helt otroliga tjejer.
Precis som familj, likt systrar.
I love you girls!

Jag hade en tung dag i förrgår och jag är sannerligen glad att en
av mina bästa vänner och mitt barns gudmor råkade jobba just den kvällen.

Jag har varit sliten på sistone. Zarah har varit extremt mycket sjuk detta år,
och självklart blir vi andra det också då. Detta har lett till att jag inte
kunnat träna och att jag blivit energilös. På det så har jag inte
varit så nöjd med min tillvaro. Känner att jag sliter ut mig på jobbet och
att det ofta är mycket konflikter och konfrontationer där.
Samtidigt så har vi kämpat för att få vårat andra barn och inga förändringar
i livet har kunnat göras innan dess.
Kanske är det trots allt små 30-års tankar som dyker upp.
En känsla att inte vara nöjd med vad man hamnat och vad man åstadkommit.
Kanske lurar jag in mig i samhällets tänkande och glömmer alla goda gärningar
jag genomfört, all kärlek jag givit min familj, allt jag presterat på jobbet
och allt som jag tillfört i mitt liv trots allt. Kanske har jag också fastnat
i en tänkande där man aldrig är nöjd.

Men jag tror att jag med handen på hjärtat, trots underbara
vänner och en gudomlig familj, aldrig kunnat säga att jag har varit
riktigt lycklig här i Stockholm/Sverige.
När jag bodde i Italien så var livet inte alltid lättare och man
slet som ett djur för pengarna men man levde bland lyckliga
och glada människor som hellre ville än väl än illa.
Som inte kände avundsjuka och bitterhet över andras lycka och
som stöttade en när livet var tufft och gladdes åt en när man var på benen.

Vi har blivit arroganta här.
Vi är fruktansvärd avundsjuka och vi fäller hellre än friar.
Vi är snabba på att ge kritik men snåla med dom vänliga orden och gärningarna.
Vi är så inne i vårt ego att vi inte har tid eller lust att stanna och hjälpa
en annan medmänniska upp.
Vi använder rasism, vaneföreställningar, elakhet och ondska för att göra
vårt bästa för att få våra bröder och systrar att hamna i underläge.
Så fort jag tar ett kliv ut från min portgång så ser jag bara sura miner, onda
blickar och jag känner att människior kastar onda ögat och ger dålig energi.
På det sättet kommer vi tillbaka från en promenad i samhället med
ännu mer tyngd på våra axlar och ännu mer olycka i hjärtat.

Och allt detta gjorde att jag i tisdags, efter en disskussion med
min chef som istället för att påpeka vad jag faktiskt åstadkommer
var tvungen att trycka ner mig för saker som jag inte hinner,
bröt ihop i lunchrummet och satt och bölade på toaletten i 35 minuter.
Tack gode gud att Maria var där. En axel att gråta mot och ett öra som lyssnade.

Jag har gjort allt för mitt jobb, dom får mitt bästa och jag kommer hem
och ger mitt sämsta. Jag högpresterar hela tiden, tar på mig ansvar som
jag inte ens behöver, gör det där lilla extra och kämpar för
alla avdelningars bästa medan vissa bara står och tänker på sitt eget.
Trots det duger man inte till ett Jack Shit!
Man är inte ens anförtrodd att skala en jäkla lök längre.
Dom har gjort mig så jäkla liten.

Men det är dags att vända blad.
Dags att ta saker i egna händer.
Stänga världen och all misär ute och inta kärlek, hopp och frid.
Jag har alltid varit sårbar för vårat egoistiska och hatiska samhälle och
jag låter den ta en alltför stor del i mitt liv.
Jag kommer alltid vara en människa som axlar världens problem och
jag kommer alltid kämpa för en bättre vardag för mina barn.

Men om jag låter mig knäckas av allt runtomkring så
kommer jag inte att ha någon energi kvar att göra gott.
Så det är kanske dags att tänka lite på sina egna behov och sin egen hälsa!!

Ikväll hade vi en säkerthetsutbildning på jobbet.
Vi gick igenom hur vi ska agera när snattning sker eller
stäld och hur vi ska ta fast och bemöta folk som stjäl.
Väldigt intressant och väldigt nyttigt att lära sig.
Jag blev glad att dom tog upp att snattare faktiskt kan
se ut hur som helst och att dom visade att dom tog fast
lika mycket rika som gamla när dom jagade folk som stal varor.
Att gamla människor faktiskt inte stjäl pga att dom är fattiga
utan för att dom får en kick att det. Och det roligaste är
att dom nyligen tog fast en av kungens släktingar för snattning.

Så tjuvar behöver inte alltid vara Romer med stora kjolar
eller östeuropeér som alla tror.
Trots det kom disskussionen upp och det blev en tryckt
stämning när vi diskuterade att man inte kunde ta sig
rätten att jaga Romer i butiken bara för att dom var Romer.
Emma, en svensk kollega som är en av dom få som lever
runt invandrare, blev märkbart upprörd och både jag och
hon ställde frågan om hur vi skulle få tag på alla som snattar
om vi givit oss fan på att snattare bara kan se ut på ett sätt
trots att vi bevisligen har rika kunder som stjäl också.

Som sagt, tryckt stämning men jag är imponerad att
Emma alltid visar civilkurage och står upp för invandrare
trots att vi jobbar på ett ställe där svenskarna är överrepresenterade.
Jag vet att det finns fler som Emma, det är bara synd att jag
sällan stöter på just dom typerna.

Idag läste jag något som gjorde mig både upprörd, rädd och ledsen.
En av mina favoritbloggeskor, Suad, hade tagit tåget och blivit utsatt
för en rasistisk attack. En äldre man utsatte henne för rasistiska kommentarer
på tåget och när hon bytte plats så var han vänlig nog att säga till henne
att det inte var någon idé för att vilken vit hon än satte sig brevid
skulle hata henne för att alla vita hatar svarta människor.

Ja många människor hatar svarta människor, många människor
anser sig stå över svarta människor, många människor har använt
och använder fortfarande svarta människor till slavhandel.
Många människor anser fortfarande att svarta människor ligger lägst
ner i skalan och att man ska profitera på Afrikas misär.
Många människor anser att deras barn kan få släpa hem vilken
etnicitet som helst bara dom inte är svarta.
Många människor anser att svarta ska behandlas som djur, uppfattas
som barbarer och dömas och rankas därefter.
I USA öppnar man spritbutiker och vapenaffärer i svarta slumområden
och väntar på att dom ska skjuta ihjäl varandra eller gå under pga droger.
Samtidigt förespråkar påven för att sluta skänka bromsmediciner till
Afrika och låta människor och barn dö pga bristande kunskap.

Medan många kämpar för svartas rättigheter och överlevnad så
kämpar lika många för deras undergång.
Många gräver sig tillbaka till apartheid tiderna och anser
att dom vitas lycka enbart kan gro genom svartas misär.

När en vuxen man tar sig rätten att attackera en ung svart kvinna
på tåget, och enbart pga att hon är svart, medan varenda
idiot runtomkring sitter och tittar på, då slungas vi helt
plötsligt tillbaka till just apartheid-tiderna när svarta kunde
hängas och förnedras offentligt och det var socialt accepterat.

Det sorgliga idag att djurens rättigheter och vår respekt för djur
har kommit ikapp våran tolerans och respekt för människor med mörkare hudtoner.

Och det tragiska i det hela är att om jag hade varit där så hade jag
förmodligen vart den enda som gått till motattack mot denna
vidriga rasist som tog sig rätten att kränka en annan människa.
Men i slutändan skulle han försvinna som en i mängden och jag skulle
hamna i Jimmie Åkessons statistik på otacksamma invandrare som
agerat svenskfientligt !!

Så var det dags för Zarah att få vattkoppor.
Vi var på vårdcentralen idag efter att prickarna blivit alltfler
och hon konstaterade att det nog var vattkoppor men att det var
svårt att säga med all säkerthet då prickarna inte var vattninga.
Men tydligen behöver dom inte vara det så vi får utgå från att
det är vattkoppor och stanna hemma i fem dagar.
Stackars liten. Men hon har tur för hon känner inte att det
kliar och hon är pigg som vanligt i alla fall.
Lika bra att få allt på en gång nu när vi ändå varit
hemma hela året med alla sjukdomar som existerar.

Har lyssnat sönder denna låt i bilen nu i flera dagar.
Hittade en gammal bränd skiva med oriental music.
Älskar arabisk musik och orientalisk musik,
Jag vill bara dansa och må bra.
Får sådan skönt glädjerus i kroppen när jag hör dess rytm!

"The hooker style never get´s old"

Vi alla har väl varit 15 och unga och dumma.
Klätt oss lite halvvulgärt och visat kött för att kompensera
vårat uppmärksamhetsbehov.

Och det är okej att vara 15 och halvdum, tom 18 går bra.
men sen måste vi börja fokusera på hur vi framställer oss själva
och på hur vi representerar oss själva.
Alla har vi rätt att klä sig som man vill och kanske är det jag som
är gammaldags men den här överdrivna slampiga stilen som
inte lämnar en suck åt fantasin är både uttjatat och inte speciellt smickrande.
Och jag förstår inte ens hur det kan vara bekvämt att gå omkring med
en "fittkort" kjol som man behöver dra ner hela tiden för att inte
visa halva röven. Eller hur skönt det kan vara att gå med öppen,kort jacka
mitt i vintern för att visa ett par uppstoppade rattar.
Är det ingen som hört talas om lunginflamation och urinvägsinflamation längre!!??
Det är en stor skillnad på att vara kvinnligt sexig och att se ut
som en gatuflicka. Och dessvärre tycker jag alltför många kvinnor/tjejer
ser just ut som gatuflickor nuförtiden.
Kom sen och ropa jämställdhet och kvinnornas rätt till att
inte ha män efter dom som hundar.
Snälla! ingen klär sig sådär utan att utgå från ett syfte.

Och nu kanske jag får någon fanatisk feminist efter mig för
att jag uttrycker mig så men jag står för att man har ett visst ansvar själv.
Inte fan går du ut naken om du inte vill att männen ska dregla efter dig.
Allt det här jippot om att kvinnor gör det för sin egen skull köper jag inte.
Skulle inte männen finnas skulle vi inte sola i deras ögon.
Så är det bara!

Det var väldigt intressant att höra av min cehf att Oysterbar
hade fått besök av anonyma matskribenter och dom dömde
dem precis likadant som jag gjorde.
Opersonlig service, ingen prisvärd förrätt eller efterrätt men
en underbar skaldjursplateau.
Jag har inte så dåligt öga för matvärlden trots allt ;)

Vi har det väldigt bra i Sverige om man jämför med övriga Europa.
Vi har ett ganska tryggt skyddsnät, hyfsat bra vård, gratis tandläkare tills vi
är 20, vi har bra skolutbildning osv osv osv....
Trots det ser befolkningen ut som sura robotar som bara går runt och försöker
får vardagen att fungera. Människor stressar efter samhällets normer, lever
sitt liv efter vad andra tycker och är aldrig riktigt lyckliga om deras liv
inte omges av maximal materiell lycka.
Och väl där inser man nog snabbt att inte ens det
kan kallas lycka och fylla tomrummen i ens liv.

Jag tittat ofta på dokumentärer och något jag reflekterar över att när
jag ser dokumentärer från fattiga länder där mat på bordet är sällsynt och
överlevnad dag för dag är en kamp så ser befolkningen ändå gladare ut
än vad den svenska befolkningen ser ut.
Barnen skrattar och ler mot kameran och människorna gör det
bästa av situationen medan vi går och surar när vi inte får
oväsentliga behov tillgodosedda.

Självmordstatistiken ökar och vi knaprar antideppressiva som om det
vore lösgodis från matbutiken för 9.90 kilot.
Bris meddelar att 8 av 10 unga tjejer har någon gång under deras liv
ringt in pga att dom känt att deras liv varit på väg mot dess slut och
samtidigt glider fler och fler unga  män in på brottets bana.
Föräldrar är sönderstressade och hela befolkningen springer omkring
i en ond cirkel där vårt humör påverkar oss själva och varandra.

Om jag har en dålig dag, som jag precis som alla andra ofta har,
så skulle det underlätta att komma ut och träffa människor med
ett leende på läpparna, människor med positiv energi och som
hellre kommer med positiva och glädjande kommentarer än
dom bittra och dömande som man alltför ofta hör.
Men det finns ingen energi att hämta när man är deppad för
förmodligen ringer man säkert någon kompis som är 3 gånger
mer deppad och går ut och möter folk som ser ut att vilja avsluta sitt liv
på plats och med all säkerhet så går man till jobbet där någon
underbar kund bestämmer sig för att komma och spy ut hela sin
dåliga dag i ens ansikte.

När man tittar på världen idag och världens alla länder så kan man
inte hjälpa att man ifrågasätter vad Guds plan för världen var.
Hälften av världen lever i misär med krig, svält och diktatur och
den andra hälften är på väg och samma håll.
Och dom få länderna som lever som i-länder har för lite
problem så dom skapar nya och mer psykiska dilemman.

Men min man sa en vettig sak till mig när jag ifrågasatte Gud och hans verk.
Han sade att Gud ger människan ett val men sedan är det bara upp
till oss människor att välja mellan rätt och fel.
Och sanningen är att människan har valt helvetet istället för himlen.
Vi har skapat världsproblem med våra bara händer som bara leder till
död, hat, misär och förtryck.
Och man kan tro att vi skulle ha lärt oss något genom alla krig, genom
alla folkmord, genom slavhandel och utrotning av människor men
när vi står här 2012 och har facit i hand på hur mycket hat kan förstöra
en värld så väljer 80% av befolkningen i världen att fortsätta vandra på
denna stig som bara leder ett steg närmare till människornas undergång.

Det började med att Eva tog en tugga av det förbjudna äpplet
och det slutade med att världens människor frossade på
samma jävla bittra äpple......

Zarahs nya favvolåt!

Har glömt att berätta om besöket på Oysterbar.
Vi var ju där förra onsdagen bara Can och jag.

Restaurangen var faktiskt ganska simpel om man tänker
på vilka priser dom tar och att dom ligger i centrala Östermalm nästan.
Mottagandet av killen som jobbade som servitör var inte särskilt trevlig
och attityden gick verkligen i Östermalms anda.
En service med lite förakt nästan.

Men vi lät oss inte rubbas av det för skaldjursplataun var fantastiskt
och efterrätten likaså så gåvan från vår fantastiska vän var underbar
trots miljön och bemötandet. Dessutom blev servicen bättre när
den kvinnliga servitrisen tog över för hon var betydligt mer jordnära.

Mamma och pappa har äntligen kommit hem från Italien.
Och med sig hade dom en riktigt fin och närproducerad olivolja,
grymt god parmesan och massor av goda salamis :)

Nu blir dom nog kvar i Sverige ett tag då dom ska få
ett till barbarn och mormor fyller 90 år.
Hoppas sommaren får vara fin och att hösten väntar in lite.

Idag var första dagen utan jacka och tjocktröja!
Familjen tog en promenad runt sjöarna och nästan hela
vägen gick jag i ett sommar-linne utan att frysa.
och jag är typen som fryser när det är 18 grader och
har på mig strumpbyxor året om.

Men med sommaren kommer också pollen.
Så när jag äntligen fått komma ut ur min ide så
snorar näsan och jag känner mig seg och trött pga av allergin
som jag åkte på för bara två år sedan.
Vem får pollen när man är 27 år!!!

Trots allergi, trötthet och graviditeskänslor så måste jag
fan börja röra på mig mera.
Min förra graviditet var toppen och jag tränade och motionerade
som aldrig förr. Denna gång känner jag mig som en hösäck som
bara ligger i soffan och segar så fort jag är hemma.
Visserligen hade jag ingen trotsig unge och en valp hemma
förra gången som jag väntade barn så självklart är man väl
lite mer sliten.
Jaja....

Det finns många saker som definerar mig, Linda, som person.
Men dessa är nog grundsakerna.



Rättvisa för alla etniciteter och alla färger.



Min spirituella tro. Den buddhistiska.
Tron på karman och att allt du gör i livet kommer tillbaka till dig.



Att vara mamma.
Inget har ingivit så mycket hopp och tro som när jag fick
min dotter. Det var som att jag började leva på nytt.



Mitt land.
Det finns inget som jag saknar så mycket som mina rötter och
det finns inget som har konfunderat mig så mycket i livet som
när jag slets ifrån mina rötter och hamnade här.



Rasism!
Det finns nog inget som definerar mig och som gjort mig
till den jag är idag som rasismen som jag mött i mitt liv.
På gott och på ont.



Spegeln.
Ett sätt att leva.
Att leva så pass rätt att du kan komma hem och se dig själv
i spegeln varje dag utan att förakta vad du ser.
Att vara en bra vän, en bra maka, mamma och medmänniska
är grunden i mitt liv.

Jag älskar afrikansk musik och denna video finner
jag bara väldigt härlig!

Min mormor blev överkörd av en lastbil för över ett år sedan.
Eller lättare sagt lastbilen backade på henne så att hon föll och sedan
körde han över hennes ben.

Från att ha varit en förbannat pigg 88-åring som reste och
var med i kyrkans kör så blev hon rullstolsbunden för
att han kapade ena benet på henne och förstörde det andra.

En tragisk historia och som nu har blivit ett ovärdigt sätt
för henne att leva på då en depression spökar och ensamheten
är påtaglig.

Så nu är hon förstås bitter.
Hon lägger över dåligt samvete på sina barn för att dom inte hälsar
på varje dag och pikar på min mamma för att dom bor halva året i Italien.
Hon hade ringt min moster och frågat varför hon aldrig kommer och
hälsar på när dom ändå bor båda två i Uppsala och min moster hade svarat
henne med denna mening:

- Varför skulle jag göra det. Vi har ju ingentingt gemensamt.

Min mamma var upprörd över att hennes syster hade uttryckt
sig så och jag kan hålla med till en viss gräns.
Och trots att jag älskar min mormor och håller henne högt så
vet jag också vilken slags moder hon varit till sina barn.
Hon har alltid satt min morbror, hennes enda son, i första hand.
Passat hans barn med glädje och nekat dom andras barn hjälp.
Varit otacksam när hon kommit på besök och inte engagerat sig
speciellt mycket i vare sig mammas liv eller hennes andra två
systras liv. Tyckt illa om min far i början för att han var italienare
och visat alla sorts känslor utan dom som hon borde visat, dom moderliga.

Min mamma är diplomatisk och lojal så hon häslar på mormor och
ställer upp och pratar med läkare osv osv men reser iväg när hon vill.
Med all rätt. Varför ska hon anpassa sitt liv till någon som aldrig brytt sig
om hennes?

Det finns inga do-over när man är förälder.
Föräldraskap går inte att göra om.
Och oavsett hur du har varit så finns det alltid en säker
garanti och det är att det alltid kommer ett kvitto på hur
du har behandlat dina barn. Oavsett om du begär det eller inte....

Sitter här och är rätt arg, väldigt chockad och mycket besviken.
Valborg skulle bli en trevlig kväll med vänner och den startade
på det allra allra bästa sätt men slutet var en tragisk historia.

På väg hem från brasan så såg vi ett par som bråkade uppe på
ett en kulle och bråket var obehagligt så vi stannade för att se
vad som hände. Tjejen kastade vatten på killen och spottade på honom
och killen knuffade henne och tog tag i henne på ett sätt som jag inte gillade.
Så jag gjorde vad jag alltid gör, jag stannar och jag agerar.
Jag hade en kort dispyt med killen och sedan ringde min vän polisen.
Några killar sprang upp för att se vad som hände med tjejen och för
att föra bort henne från sin aggressiva kille och vi stod nedanför
och väntade då jag hade Zarah med mig och inte ville gå för nära.

Problemet var inte ens i närheten av det vi trodde det skulle vara.
Problemet uppstod först när vi alla i gruppen visade extremt
olika civilkurage. Då började vi vända oss mot varandra.
Det var girlpower för det var vi tjejer som reagerade starkast
och som hade tyngst civilkurage.

Där mitt i Stockholm, bland nära vänner och kärlekspar
så brast banden totalt.
Och någon som jag hade extremt höga förväntningar på
visade en enorm brist på empati.

En ung kille som stod och väntade vid sidan av kom fram till mig och
tog tag i mig och sade:

Jag ser att du är uppriktigt upprörd och arg.
Och att du verkligen tillhör en av dom som bryr sig.
Världen behöver fler som du.

Ja jag är benägen att hålla men med tungt hjärta
måste jag säga att världen hinner inte ikapp för bara
10% av 100 föds med en tankegång som jag.
När civilkuragen inte ens befinner sig hos mina kära,
hur fan ska den få plats i resten av samhället......